OR TE TE TUE KISEMR FET KRVEREAEI tade gör sig den åsigt gällande att den ryska uppsägelsen af Parisfördraget liksom den preussiska at Londontraktaten blifvit på förhand aft mellan de båda makterna, särskilt med afsigt att lägga de svåraste hinder i vägen för en engelsk intervention. Här tviflar iogen på att mellan hofven i Berlin och Petersbarg förefinnes en allians eller åtminstone ett mycket intimt godt förstånd och att båda regeringarne, för att öfvertyga de mindre staterna om hopplösheten af ett motstånd mot deras framtida politik, önska visa det öfriga Europa, att Englands inflytande i europeiska angelägenheter numera endast tillhör det förflatna. lotligen har en korrespondent från Haag till Pall Mall Gazette ur god källa, erfarit, att för en månad sedan ett fördrag blifvit afslutet mellan konungen af Nederländerna och konungen af Preussen, i kraft hvaraf den förre skall mot en penvingersättning till den senare afträdt sina rättigheter till storhertigdömet. — Den preussiska noten hade blott varit en meilan de båda kontrahenteroa aftalad maskerad och i de politiska kretsarne i Ha fruktade man nu ej mera att bli invecklad i några internationella svårigheter o. s. v. Som telegrafen för några dagar sedan berättade, har konungen af Nederländerna likväl försäkrat storhactigdömets invånare atthan vill försvara deras ära och oafhängighet. Den politiska komeåien ligger i våra dagar visst ej nere, men detta vore dock något väl starkt. Der 14 dennes öppvades den nyvalda reussiska landidagen i Hvita salen på kuogiga sioitet i Berlio. Ceremonien försiggick för ett mycket glest auditorium och erbjöd intet synuerligt intresse. . Det kungliga trontalet tes af seniorninom ministeren handelsministern grefve Itzenplitz. I flera månader,; heter det i inledningen till talet, phar ett blodigt krig för fäderneslandets sjelfständighet tagit folkots hela krafti anspråk. Våra härar kämpa under vår dyre konungs ledniog med oöfverträffad tapperhet och uthållighet en lång och ,tung kamp; folkets hjertan och tankar äro. hos-våra krigare. Men Guds nåd bar fogat det så, att vårt fä iands jord hålists oberörd af fienden, och att vi jemte uppfyllandet af ögonblickets omedelbara fordringar ej behötva låta omsorzen för statsvåsendets regelbundna ordniog hvila. Längre fram i talet förklaras dock, ati för några inre reformer nu ej är tid; regeringen ska!l ef:er freden återupptaga dem, i det vissa hopp, att den försonliga anda som i denna tid af mäktigt återvaknad fosterl: ärlek utjemnat tordna skarpa mn skall lätta lösandet af dessa utatioaen sfreste den 13:e på afli Versailles. Som dess ordförande fungerar riksdagens president Simson, den samme som 1849 aigick i spetsen för en deputation från Frankfurt tillBerlin i samma ärende. Det berättas att grefve Bismarck skall efter freden erhålla titeln hertig af Lothringen. Ett ytterligare bevis på hura det i dessa dagar står till med yttranderätten i Tyskland ger demunderrättalse ett Löipzigtelegram lemnar att de båda sachsiska demokraterna Bebel och Liebknecht, hvilkas frimodiga språk på riksdagen vi vid Hera tillfällen omnämnt, efter sin hemkomst blifvit häktade, Man eriorar sig huru en tid efter krigets utbrott, vär fråga först uppstod om annexionen af Elsass och Lothringen, Jacoby och en köpman i Königsberg häktades för det de vågat på ett folkmöte uttala sig emot åtgärden och kalla den vid sitt rätta nasmn. General Vogel von Falkenstein lät då på en order från Versailles genast arrestera de obeqväma talaraa, och det var först sedan månader gått och allmänna opinionen börjat Mamla som de frigåfvos. Det är nu ej Vogel von Falckenstein som tjenstgjort i egenskap at verktyg ät den högsta viljan, men de sachsiska myndigheterna ha visat sig ej mindre väl förstå sin roll i det nya Kejsardömet. : Bebel och Liebknecht äro på den allmänna åklagarens begäran häktade kom högförrädsre och samma öda har träffat en ledamot af den sachsiska kammaren Hessner, förmodligen af samma anledniog. Ej underligt om stämningen i Tyskland börjar. bli något betänksam äfven af denna anledning. De största bekymren ck fortfarande kriget. Man ser med räckelse, att så lätt det var att bli herre öfver exkejsarens pretorianbär, lika svårt skall det bli ett få bugt med folket. Har man lyckligt afhoggit ett af hydrans hufvuden — det är en tysk tidning vi Här citera — är en frsnsk armå tillintetgjord, står dock inom an annan, ännu talrikare på benen. får småningom alltmer en fatal likhet med dot ryska af 1812 och det fransk-spanska ar 1808. Eoligt ett ballongbref söm Independance Belgs erbållit från Paris och dateradt den 6:e, bibehöll befolkningen i den belägrade li staden en lugn men energisk hållning, Rö-l: rTands Moltkes bref till Trochu erfar man, ! att den senare eftar brefvets mottagande ge-l nast midt i natten svumenkallat medlen ! t den provisoriska regeringen för att inhemta deras tank svaret. Endast Pi-lz card skulle varit a , 1 i ( t Moltkes meddelande för ia fredsunderhandlingar. Hans yttrande hade först gjort något intryck på flera ens med!emmar,; men FTrocha hade: uppträ larertot och visat hurusom jast detta anbud från det prenssiska högqvarteret åda-! a, att man der, raidt i fiendeland och ern i nära antågande, började inse iga i sin ställning. Geoomundern meningen, att man agna si t gon ej så alldeles full-j! ständig seger ville man troligen endast inverka demorsliserande på Paris befolkning, s utan att afstå från det minsta af sina for-j! dringar. Frankrikes läge kunde namera endast I med hvar dag förbättras. Paris kan ännu r länga hålla sig, och under tiden kande lands! orten hiona komma det till nadsättving. Med !l djup rörelse utbrast ban till slut: Stvidab måste vi, strida, alltjetont strida!s Regerin-j9 gen beslöt derefter enhälligt att fortsätta !T kampen, ehvad än måtte hända. r Ea broschys al grefve dHaussonville, med iF titel sPrenssen och Frankrike inför Europa li har den 12:e blifvit i Brissel belagd msedlh seqvester på grund af dess häftiga anfall mot9 Preussen. t Förbundsrådet i Bara har skickat en deputajf tion till tyska lägret vid Belfort för att at-In verka tillåtelse för. qvinnor, barn och ålder-S stigna inom den belägrade staden att filemfi na den och begifva sig till schweiziska om-g rådet. Ii Från Dresden berättas, att sachsiske krigs-b ministern general von Fabrice af konungen k af Preossen blifvit utnämnd till generalgu-s vernör i de ockuperade provinserna i norras Frankrike. Bismarck har satt sin hotelse i verket att) få taga gisslan för de af fransmännen uppfångode sjökaptenerna. Den 2 Dec. afgick från Gray 3 östra Frankrike ett tåg med sådana r civila krigsfångar till Tyskland. -D2 vorojm ledamoten af Institutet baron Thenard, un-es derpre?ekten i Gray Persigny, generalrådet i D Haute-Sadne Mangin, sumt sju andråaf de-gt partementets mest ansedda män. Dagen lni derpå afgick från Gray ett annat sådant tågk med trettio notabler, som blifvit arresterade i Dijon. de Erkebiskopen af Paris, monseigneur Dar-lal boy, gjorde den 10 ett besök i den bret nt