9 BUTT TLA MISGIJUATIIIIGE ATEA TUSMEGLL DAR I till Brie, hade jag den äran och outsägiiga gläd nl jen att mottagas med bifallsrop af trupperna, son II voro utsatta för den häftigaste eld. Viskola tvif h velsutan ånyo bli anfallna, och detta andra slaj ) skall. likasom det första, räcka en hel dag. Ja; vet icke hvilken utgång dessa behjertade ansträng Jningar af republikens trupper skoia erhålla, mel jag ger dessa trupper blott ett rättvist erkännande D då jag säger att de under pröfningar af hvarje slag n ) ha gjort sig väl förtjenta af fosterlandet. Jag till h lägger att det är general Ducrot äran af dessa två dagar tillkommer. Guvernören till general Schmits för E regeringens räkning. 8 Fästet Nogent kl. 530 e. m. -I Jag kommer kl. 5 mycket trött och mycket be: llåten tillbaka till mitt logis i fästningen. Detta andra stora slag är mycket mera afgörande än det föregående. Fienden anföll oss vid daggryningen med reserver och friska trupper; vi kunde endast sätta emot honom dem som stridt i förgår. De voro öfverausträngda, deras materiel var ofullständig och de voro medtagna af kölden, emedan de tillbragt vinternätterna utan täcken; vi hade nemligen måst lemna dessa qvar i Paris, för att soldaterna skulle ha så litet som möjligt att bära. Truppernes förvånande stridsifver ersatte emellertid alla dessa brister; vi slogos i tre timmar för att bevara våra positioner och i fem timmer för att taga fiendens, i hvilka vi tillbringa natten. Så har denna svåra och vackra batalj slutat. Många skola icke återse sina hem; men desse döde, öfver hvilka vi sörja, ha satt den unga republiken af år 1870 i stånd att foga ett ärofullt blad till . landets krigshistoria. mV RR I I i fer FR Den 3 Dec. på eftermiddagen. I morgse föreföll ingenting af betydenhet i våra ställningar. Vid gryningen inledde preussarne en följd af förpostfäktninger, hvilka föregingos af en kort kanonad. Men det dröjde ej länge förrän lugn åter rådde i våra ställningar vid Marne. Fästet Avron fortsatte sin eld för att oroa de kon-I vojer, som fienden oupphörligt sände i riktningen ; Jaf Chelles. Preussarne ledo i går betydlig förlust; alla poster, som höllo utkik på fienden, hafva rap porterat, att preussarne sedan kl. 12 på middagen bortförde betydliga transporter af sårade från valÅ plaisen. Enligt uppgifter af de tagna fångarne ade hela regementen blifvit tillintetgjorda. I dag ha vi uteslutande varit sysselsatta att förse våra Itrupper med förnödenheter under det redan mycket bistra vädret, som de uthärda med berömvärdt I mod. General Ducrot bivuakerar i afton i Vin cenneskogen; han bar under dagens lopp gått till baka öfver Marne och koncentrerat sina trupper Ipå en punkt för att fortsätta operationerna. OmI kring 400 fångar, bland hvilka finnas åtskilliga officerare, ha blifvit förda till Paris. Den 4 December. Fiendens förluster de ärorika dagarne den 29 och 30 November samt den 2 December ha varit så betydliga, att hans högmodiga sjelfförtroende för första gången sedan detta fälttågs början lidit ett allvarsamt afbräck. Preussarne måste fiona sig deri, att en armå. hvilken de den föregående dagen angrepo med så stor våldsamhet, midt på ljusa dagen passerade en flod under deras ögon. Man kan icke för mycket framhålla denna omständighet, ty den utgör ett obestridligt bevis på de stora ansträngningarne af en armå, som för två månader sedan icke existerade. Örsaken härtill får sökas i dess officerares och soldaters patriotism och i den kraft, som Paris invånare genom sin hållning bibragt hufvudstadens alla försvarare. Armån, som i detta ögonblick är skyddad för hvarie angrepp, hemtar nya krafter i en kort hvila, hvilken den har rätt att fordra af sina anförare efter så hårda strider. Friska lifsmedel skola anskaffas, och man arbetar med största ifver på fullkomnande af vissa delar af organisationen. Guvernören stannar bos trupperna för att sjelf tillse att aila behof afbjelpas. Den 5 Dec. kl. 11 f. m. Antalet af de fångar, som blifvit hitförda från valplatsen, utgör i detta ögonblick 800; man kunde icke straxt räkna dem, emedan många fångar höllos under bevakning i fästena. Om striden den 30 November utanför Paris skrifver Corresp. Havas: Gårdagens resultat är mycket tillfredsställande. Soldater, mobiler och national garden hafva uthärdat elden med en ifver och fasthet, som lofva gå för deu kamp vi nu företaga. Det betyder föga om vi ha vunnit ringa eller stor terräng, här eller der; det väsentligaste är att vi höllo godt stånd öfverallt, der vi påträffade fienden, och vi skola såiedes vinna tvenne vigtiga resultater: vi skola ingifva fienden fruktan och förläna våra trupper en tillförsigt som de saknat. Derefter kommer dagen för en yttersta ansträngning; vi skola beherrska situationen och spränga den jernriog, som innesluter oss. Våra förluster äro ansenliga, men fienden bör ha lidit grymt genom vårt artilleri. Tyskarne ha isynnerhet fått många lödade, detta är desto tillförlitligare som de ha begärt två timmars vapenhvila för att begrafva dem. Bland de kända offren å vår sida är en tapper bretagnisk kapten, hvars död vid HautesBruyeres bildar ett motstycke till herr de Dampierres bjeltemodiga slut vid Bagneux. Åfven ban har uppoffrat sig för att elda sina soldater, mobiler från Finisterre. Han har stupat framför den första barrikaden vid IHay, i det ögonblick då han framstormade i spetsen för sitt kompani och ropade: Framåt! framåt En kula träffade honom midt i bröstet. Herr de Boisbriands död hämnades af hans vapenbröder. I döda och sårade lär det bretagniska kompaniet hafva förlorat sjuttionio man. I det ögonblick det stora utfallet från I:Hay egde rum, har man observerat två kårer af ett pittoreskt utseende. Den första var 3000 soldater ingeniörtrupper, med spaden i hand och geväret öfver axeln, hvilka beslutsamt framryckte i första ledet. Den andra var 3000 sjömän, blomman af frijägare. Utom sina gevär, voro de beväpnade ned yxor, sablar och revolvrar. De tyckaå ba till särskild uppgift att storma det tyska artilleriet, döda dess serveringsmanskap och förnagla eller taga kanonerna. En af dessa kårer har som devis skrifvit på en af sina trossfanor: Rör ej; det sticks! Ålla öfverensstämma deruti, att nationalgardet uppfört sig förträffligt. Den 116:de bataljonen, kommenderad af en i Paris mycket bekant republikan, har isynnerhet utmärkt sig. Ett antal liniesoldater hafva blifvit travsporterade till ambulansen i Grand-Hötel; nästan alla voro träffade i benen. Alla uttryckte den önskan: att återvända i elden, så snart de blifvit läkta. Det är ett nöje att se huru befolkningen emottager våra tappra soldater, som återkomma sårade. Man gaf dem pengar, kläder och en mängd andra bevis på sympati. i Tiraljörernå från Belleville ha afiågat samma söndag; öfverbefälhafvaren har anförtrott dem en honnörspost: förposttjenstgöringen vid MaisonAlfort vid Cr6teil-vägen. essa krigare ha snart nog fått mäta sig med fienden. Vid midnatt angrepo tyskarne våra trancher: de tycktes ntgöra en betydlig styrka, att döma efter deras lifliga e!d;! men de hafva fuonit bestutsamma motståndare. j Deplojerande på hela förpostlinien, ha hr Flourens tiräljörer noder fyra timmar motstått fienden, hvilI ken anföll ock bjef tillbakavisad tre särskilda gånger. Dessa tiraljörer ha med ära emottagit elddopet. Tyskarnes krigföringssätt. Som en bilaga till den anklagelseskrift af grefve Chanudordy vi i går meddelade återgifva vi följande korrespondens från Nemours! un ;3 France. Den är af något gammalt