Det är bekant, med hvilken hödragenhet man förklarade sig med honom. Sedan de nenå tralia makterna låtit förstå, att en militärisk vacenhvila vore den enda väg, man bordet beträda, för att sedermera kunna ernå ettl,s fredsslut, visade sig grefve Bismarck i början Dö gynsamt stämd derför, och rådplägvingar börjades i Versailles. Hr Thiers samtyckte hi att begifva sig dit för att underhandla på denna grundval. Ni känner det bemantlade afslag som Preussen gaf honom. sv Man bör likväl besinna, att de båda fran131 ske follmäktige icke kunde ha blifvit bättrelp valde för att ingifva förtroende i det preusJ siska höeqvarteret och till ett godt slut leda lp, den sorgliga och ömtåliga beskickning, hvarför de så högsionadt iklädt sig ansvaret. Uppriktigheten af deras fredskärlek var icke tvifvelaktig, och hr von Bismarck visste ganska väl, att hela landet gick i borgen för deras löften. Båda misslyckades dock, och krigets olycksbringande fortgång har icke l,, kunnat hejdas. 7 Hvad vill då Preussen? Den suverän, mot hvilken allena man förklarat sig föra krig, fö var störtad och hans regering med honom. lj; Den arm6, han kommenderade, finns ej mer. Det fions numera endast medborgare under vapen, just desamme, som konung Wilhelm lr förklarade sig icke vilja angripa, samt en regering, hvari män ha säte, som göra sig en ära af att med alla krafter ha satt sig emot det steg, som skulle betäcka vår fädernejord , med ruiner. 5 Hvad måste man väl tro? Kan det vara sannt, att våra fiender verkligen vilja förgöra oss? Preussen har nu Frankrike ensamt emot sig. Det är således mot sjelfva Frankrike, mot den nation, som väpnat sig för att försvara sin tillvaro, som Preussen har förklarat detta nya utrotningskrig, hvilket det fortsätter såsom en utmaning till verlden mot rättvisa, rätt och civilisation. Det äridessal,. skamligt kränkta tre stora moderna grund-!7 satsers namn vi vädja till bumanitetsmedvetandet med full visshet om, att det trots så många olyckor är vår oundvikbeg pligt Å att skydda den internationella räoralen, Ar det verkligen rättvist att, sedan ändamålet med ett krig blifvit uppnådt, sedang Gud gifvit oväntade framgångar, sedan man l, nedgjort sin fiendes armå, sedan denne fiende , sjelf är kufvad, fortsätta kriget blott och t bart för att tiilintecgöra eller genom eld eller I, svält tvinga en stor, at konsternas, vetenf skapernas och industriens skatter uppfylld , hufvudstad att gifva sig? Finns det någon , rätt, som tillåter ett tolk att förgöra ettanj; nat och vilja utrota det? Att eftersträfva, ett sådant mål är en rähet, som för oss till) baka till de barbariska invasionernas tid. Misskännes icke civilisåtionen, då man, urskuldande sig med krigets nödtvång, under , de grymmaste omständigheter bränner, här, jar och plundrar enskild egendom? ; Dessa dåd måste bli kända. 6 f G m de sk ve sh d r Vi inse segerns följder och de nödvändigheter, som så omfattande strategiska operationer medföra. Vi vilja ej fästa oss vid del, öfverdrifna reqvisitionerna in natura och ilj penningar, och ej heller vid det slags mili-l tära prejeri, som består i att belasta de skattande utöfver deras tillgångar. Vi öfverlemha ; åt Euroza att bedöma, i hvad mån dessa öf-; verdrifter kunna vara brottsliga. Men man j, har icke åtnöjt sig med att sålunda ruinera : städer och byar; man har plundrat medbors garnes enskilda egendom. Efter att ha sett sina hem inkräktade, efter att ha underkastats de strängaste utpressniogar, ha familjerna, måst lemna från sig sitt silfver och sina dyrbarheter, Allt hvad som var af värde har tagits af fienden och packatsi hans säckar eller å hans kärror, Klädesplagg, bortförda ur usen eller tagna hos köpmännen, saker af alla slag, väggur och fickur ha påträffats hos fångar, som fallit i händerna på oss. Manlc har, låtit gifva sig eller man har tagit, allt. ;efter som det fallit sig, till och må pennin! gar af enskilda personer, lg viss jordegare, ! som arresterades i 3iw slott, dömdes att betala en perscaiig lösesamma at 80,000 francs. 5 En annan har plundrats på sin hustrus scha? lar, pelsar, spetsar och sidenklädningar. Ötö verallt ha källrarne blifvit tömda, vinerna inpackade, lastade på vagnar och bortförda. För öfrigt ha högre officerare för att straffa . en stad för en enda medborgares åtgärd att 1 sätta sig till motsärn mot inkräktarne, befallt plundring och brand, för denna grymma e bestraffsing missbrakande sina truppers oblidkeliga disciplin. Hvarje bus, der en frivillig ! skarpskytt har erhållit skydd eller föda, har ! uppbrännts. Detta angående egendom. ; Menniskolif ha icke respekterats mera. På 6 en tid, då hela nationen är inkallad under va; 0, har man skoniegslöst låtit skjuta icke a lott bönder, som rest sig mot främlingarne, ntan äfven soldater, försedda med koniraböcq ker och klädda i de föreskritna uniformerna. e Men har till döden dömt dem, som försökt , passera de preussiska linierna till och -med för egna enskida angelägenheter. Skrämselsystemet har blifvit ett krigsmedel; man har velat injaga skräck hos befolkviogarne och hos dem stäfja all patriotisk hänförelse. Och det är denna beräkning som förmått de preussiska generalstaberna till ett dåd, som står ensamt i historien: bombardering af öppna städer. i Att slunga in i en stad explosibla och antändande projektiler anses endast tillåtet anderde ytterligaste och noggrannt bestämda Omständigheter. Men äfven i dessa fall har det varit en orubblig plägsed att på förhand underrätta invånarne, och aldrig förr än nu har någon kommit på den tanken, att detta förfärliga krigsmedel kan användas preventivt. Ått sätta eld på hus, på afstånd massakrera gubbar och qvinnor, anfalla, om man så får säga, försvararne i deras familjers sjelfva tillvaro, stt såra dem i mensklighe-; ens djupaste känslor, på det att de sedermera må förnedra sig inför segraren och böpfalla om förödmjukelsen af en fiendtlig ockupstion, är en så förfinad beräkcad grymhet, att den stöter på tortyr. Man har dock gått ; äovvu lävgre och, tagande en oerhörd sofism till stöd för dessa grymheter, gjort dem till ett vapen åt sig. Man har vågat påstå, att hvarje stad, som försvarar sig, är en krigsplats och att man, derföre a:t man bombar-p derar den, sedermera eger rättighet att be-.k handla den såsom en med storm tagen fäst-r; ning. Man sätter eld på den, efter att med PP MÅ 6 HD TT rt MM PR — mr Ad OO BA MM ee 8-0 -0