brott bade dragit sig tillbaka från plateaun mellan Paris och byarne Noisy-le-Grand, Brie, Villiers och Champigny, visste man ej hvad som kunde ha kommit att hända om natten, och derföre hölis en arm i beredskap, och en ganska betydlig styrka stod i närheten af dessa byar i deg på morgonen för att kunna rycka upp i fronten, i händelse ett nytt utfall skulle försökas. Strax efter dagbräckningen besökte jag många bivuaker. Att hålla vakt, såsom de stackars soldaterna måste göra, var ett mycket svårt bestyr i kölden. Ingen af dem hade pels, men hvarje man hade en ny tjock filt, hvilken han bar såsom en plaid öfver axlarne. De höllo vakt hela förmiddagen, men ingen enda fransman syotes till. Champigny och Brie hade blifvit utrymda, och de franska trupperna hade dragit sig tillbaka till Paris, medförande, såsom det tros, sina åtta pontonbroar. Mont Avron sköt på Noisy, och Charenton lät höra af sig från andra sidan; men som min berättelse om de förtviflade striderna på detta håll knappt kan anses fullständig utan en beskrifaing öfver slagfältet, beslöt jag vandra omkring bland de döde och se den förödelse, som kanoner, chassepotgevär och tändnålsgevär anställt der. Af hvad jag såg under striden visste jag, att Villiers skulle vara den bästa punkten att företaga min hemska undersökning. Det ligger precis midt emellan Brie och Champigny. Då jag nalkades byn, såg jag två döda hästar och en död zuav ligga strax utanför dena. en eva hästen låg vid sidan af vägen, den andra på ett fält. Zuaven låg på rygg invid ett hus. Två bomber bade dödat alla tre och dessutom förstört en husvägg. Sjelfva Villiers hade blifvit ursinnigt bombarderadt. Bomberna hade slagit ned ötverallt, förande med sig hustak, slående in genom stenväggar och spridande förstöring rundtomkring. Men eburu icke många af bostäderna der bade belt och hållet sluppit undan, tycktes en byggnad vara orörd. Omkring den bade bomberna plöjt upp marken och kastat joråen omkring åt alla båll. Huset tillhör et modigt franskt fruntimmer och erbjuder nu en fristad åt en sachsisk officer, som sårades derutanför. Detta fruntimmer är den enda civiia person i hela byn. Hon måste vara den modigaste qvinna i verlåen, ty för att ej tala om sjelfva bataljdagen, nedsiå bomber alltid i Villiers. En park ligger vid yttersta ändan af byn åt Patis till. Framför och rundtomkring den rasade striden båda dagarne — den 30 November och den 2 December. Slottet är högvakt. Hvad det hade lidit! Det fanns kaappt någon enda fönsterkarm qvar på ena sidan, och för att gå in dit var ej behöfligt att begagna någon port. Väggen är nedskjuten från taket till källaren på ett dussin ställen. Jag gick in bredvid porten, och det första jag fick sigte på var tio döda sachsare i en rad. Deras ansigten voro öfverhöljda, och tre af deras kamrater höllo vakt öfver dem. Gående genom parken mot Paris, steg jag ut genom en embrasyr på vallen och kom på sluttning uppåt. Det var ett af de hetaste ställena på slagfältet och nästan medelpunkten i stridsscenen. Gud, hvilken syn! Att se goldaterna-rycka fram under fästenas eld och stupa vid hvarje steg; att se fransmän och sachsare midt i det fasansfulla kanondundret nedskjuta hvarandra med chassepotoch tändnålsgevär; att höra hurraropen, åttöljda af en saifva, och att, då röken dref bort, finna linierna glesnade och lefvande soldater tränga fram öfver de dödas och döendes kringströdda kroppar var förfärligt, men ingenting var så ohyggligt som anblicken af detta slagfält med hundratals döda, som lågo der i den kalla luften, under det att solen skimrade på deras spöklika ansigten och stela lemmar, och under det att kanonerna på Avron och Nogent spelade med ett dån, som skakade marken på flera mils owkrets. En af de första stora grupper, jag kom tiil, bestod af 60 franska soldater. Några få sachsare och wärtenbergare lågo omkring dem; men tyskarne hade redan fört bort sina döda och nedlagt dem på deras gista hviloplats.. Gruppens medelpunkt utgjordes af en tät linie af 46. Man skulle ej ba unnvat lägga en kropp mellan ett par af dem. De föllo skuldra vid skuldra, alideles som de stodo för att skjuta. Det vida öfvervägande antalet Jåg på rygg med fötterna mct Paris och bufvudena mot Villiers. Ack, det var med en pinsam känsla man tydligt såg, att många af dessa och äfven an-le dra, som jag längre fram påträffade, icke hade dött Ir ögonblickligt, utan lefvat sannolikt i många timmar p utan att en enda hand utsträcktes till deras bjeip ys och i genomträngande köld och snö. En stackarsy karl låg på ansigtet. Han hade två sår efter ge:ly; värsskott i Tyggen. Han hade till en del klädt aflaj sig, och han dog med en hand på hvardera kul-q hålet. Flere hade tagit af sig sina renslar ochls lagt dem under hufvudena samt på denna hufvudt gärd dragit sin sista suck. Andra höllo sina fältje flaskor i handen, men hade icke förmått att draga ir ur korken och dogo utan att kunna fukta sinalk läppar i den sista dödskampen. Somliga hade ilte sina qval borrat ned ansigtena i den tjocka lera, iltg hvilken de lågo, och åter lyft upp sina blodigalm och af jord besudlade ansigten, innan de -dogo. lm Två såg jag, som höllo armarne spända och hängy derna knutna, som om de i dödsstunden befunnit sig i en knytnäfsstrid. Endast mycket få lågo på sida. De hade renglarne under bufvudena. Några funnos, på hvilkas ansigten ett barnaleende strå. lade och hvilkas ansigten liknade vackra vaxarbeten. Andras buro uttrycket af en förfärlig döds-Åd kamp. Hvarje drag var förvridet; deras ben hade lst blifvit konvnlsiviskt uppdragna, så att deras knänaq stödde sig mot magen, och naglarne på deras fingrar hade tryckts in i flata handen. Bakom, framför och vid ändarne af denna linie af 46 dödalg lågo andra, sachsare och fransmän. En hade ett k ohyggligt sår i ansigtet. Han hade stuckit in sina Is händer i rockärmarne för att hålla dem varma, d men hans mössa hade fallit at, och blodet klibst bade vid hans hår till dess det helt och hållet 7. förvandlats till blodiga tanor. Bredvid honom låg i en annan, som hade tagit en skorpa ur sin rensel Vv och flaskan på sin sida och förtärt litet af bådadera. Mer än en af de dödade hade aflidit med händerna sammanknäppta till bön; och bredvid en fann jag en liten gipsmedaljong af jungfru Maria. En del af kanten bade blifvit bortskjuten. Chassepotoch tändnålsgevären voro ännu qvar i mången död soldats hand, liggande mellan bans arm och hans kropp. Enoahanda voro scenerna på hela plateaun mellan: Villiers och Brie samt Villiers ochi Champigny; och bland liken lågo renslar, kaskar, techakoter, bajonetter och månget förgegladt bref, adresseradt till slägtingar och vänner i Tyskland och Frankrike. Invid en kyrkogård, belägen på sjelfva slagfältet, såg jag mellan 200 och 300 döda franska soldater samlade tätt tillhopa; de hade blifvit flyttade från det ställe, der de stupat, och hitförda för att begrafvas. Alla tillhörde den reguliera armån, och en betydlig del af dem bestod af män vid minst 25 å 30 års ålder. Det fanns döda närmare till Paris än något af Je ställen, som jag besökte, men befästningerne . lågo för nära för att vara rätt trefliga, och Neuillysur-Marne och Fontenay-sous-Bois tycktes ligga några minuters väg till höger och venster om mig. Jag hoppas, att inga sårade funnos der. Ingen vapenhvila hade blifvit ingången för att bortföra de döda och sårade; men på ömse sidor hade man varit sysselsatt att bortföra dem nattetid. Ännu sistförflutna natt påträffades tyska sårade bland de döde och ligga nu på sjukhuset. Hvad måste de ej ha lidit i snö och köld sedan den 2 dennes, ty de hade legat ute dag och natt sedandess, om icke sedan den 30 November. Men jag tror, att edra L läsare ha fått nog af slagfältet med dess massor af döda. Kan man väl hoppas, att det är det sid sta? Jag tror ej, att någon kunde se det, utan att på det varmaste önska att det måtte så vara. t Jag har endast tid att tillägga, att fransmännen e! förde icke mindre än 14 batterier med sig öfverjg Marnes, men att till följd af deras artilleristerslc otillräcklighet — detta år åtmingtone det skäl tyjt! skarne uppgifva — icke hela detta antal gjorde G aktiv tjenst. Antalet i de båda striderna dödade o och sårade wärtembergare uppskattas till mellana 1300 och 2000, utom omkring 40 officerare, men!v det torde vara större. Sachsarnes utgör 2000 sol12 MD DO MM et e kh 00 hör 0 fm jag KE Kr be KA hn KR jr