SILL YVIA., Af JULIA KAVANAGE, Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD. Då hon kom tillbaka, satt madame de FI Epine och läste och håde en mängd böcker omkring sig. Silvia bet sig i läppen. Detta var äfven en ömtålig punkt. Det var med både ledsnad och motvillig beundran, som Silvia mången gång hade jemfört olikheten i sin småk och sina lefnadsvänor med de båda syskonens. Hon hade sett huru mr Meredith när som helst kunde utbyta hennes umgänge emot böcker. Detta ansåg hon som ett öfvertygande bevis på hans likgiltighet; hon satte sig nu bredvid madame deYr Epine, lade med en liten missnöjd min sitt handarbete på bordet och utbrast med både afund och saknad: Huar okunniga ni båda måste fina mig! Jag enar mr Meredith och du, hvilka aldrig tänka på annat än att studera. Är du då okunnig, Silvia? O, så mycket! Jag ville önska att jag inte vore det. Det är änpu inte för sent att lära, sade hennes vän mildt. Silvia skakade modlöst på hufvudet. Jag skulle ej ens förstå haru jag borde ordna mina studier. Bed Charlie bli din lärare. Silvia blef allvarsam. Mr Möredithbs tid är dertill för mycket upptagen, sade hon. Min söta Silvia, den frågan bör han men ej du afgöra. Charlie, ropade hon åt brodern, ) 80 A, B. ar 288—275, 217—282, 284—287,