allvar sträfvat att lösa den svåra uppgiften att åstadkomma ett nationalförsvar, utan att den väpnade styrkan) hvarken! till omfån-. get utsträckes eiler med krigsöfoingar betungas, vtöfver det mått, som till landets försvar och till vinnande af fullgod krigsduglighet verkligen äro af nöden, och äfven tagit under sorgfälligt öfvervägande statens tillgångar och mättet af de uppoffringar, hvilza kunna tagas i anspråk för en fullkorcligare krigsbildning och utrustning. Från den syopuokt, ur hvilken vi nu betrakta saken, lider det emellertid af en betydande svaghet, derigenom att tvenne afdelningar af nationaliörsvaret, hvilka vi betrakta som mycket maktpåliggande, nemligen krigsreserven och landstormen, sakna hvarje fast organisation. Styrkan i den preussiska krigsorganisationen ligger, efter värt sätt att se, icke i de tre årens garnisonstjenst, som de värnepligtige äro underkastade; denna fördel skulle inom vår aktiva arm kunna till fullo upp. vägas genom stamtrupperna, genom manskapets större moraliska kärntriskhet och krigiska fallenhet; denligger deremot i den omstänständigheten, att allting är på förhand ordnadt, organiseradt och fördeladt med afseeende å kriget, så att huru oförmodadt en mobiliseringsorder må komma hvarje man inom alla de särskilda kategorier, hvaraf försvaret består, ögonblickligen vet hvad han har att göra, hvart han skall bege sig, under hvilken han lyder och att hela den krigiska formationen derföre går såsom ett urverk, utan dröjsmål, förvirring och oreda. Det är derhän vi vid en organisation af nationalförsvaret skole komma, så att hvarje vapenför man icke blott vore vapenötvad, utan,i fall kriget afbröte hans fredliga sysselsättningar, genast visste sin plats i ledet, För vårt till utsträckningen stora, men föga befolkade land är en dylik fullfärdig organisation ännu mera behöflig än för större stater, Talet om vårt afskilda läge och våra af hafvet bildade naturliga gränser må för ingen del invagga oss i illusioner derom, att våra landamären äro ytterst svåråtkomliga. Om en blifvande fiende dominerar sjön, kan han kasta trapper i land snart sagdt hvar som helst på vår långsträckta kust, och vi måste öfverallt, vara beredda att göra honom afbräck. Afven om vårt jernvägsnät vore långt mera utveckladt än nu är fallet, lärer man väl näppeligen kunna föreställa sig att en armå om 100,000 man skulle vara tillräcklig att hvar som helst försvarå ett land om 8000 qvadratmils yta och förhindra sköfling, plundring och utsugning. Bli vi en gäng öfverfallae, så sker det utan tvifvel i dea uppriktigaste afsigt att fullständigt krossa oss, och under sådana konjunkturer, då en öfvermäktig fiende anser sig för ändamålet kunna och böra göra en mycket stor krattansträngning. Då gäller det att, utom den aktiva armån, på hvarje punkt som hotas af fiendtliga afdelningar och ströfkårer, de försvarskrafter, som orten för egen del kan påräkna, äro fullständigt organiserade och redo att göra sin pligt. I destörre kuststäderna böra utan tvifvel de kategorier af medborgare, hvilka skulle böra till landstormen, få en ännu me-a utvecklad organisation än anvorstädes, såsom utgörande ett till ortens skydd alltid redo, väl väpnadt och öfvadt nationalga:de. I hafvudstaden t. ex. finnes redan de jure ett sådant, det så kallade borgerskapets infanteri och kavalleri, som kommit i förfall, men som bör kunna reorganiseras på en bättre och vidsträcktare grundval. 20 bataljoner nationalgarde i Stockholm skulle innebära en god garanti mot hvarje fiendtlig kupp mot denna vigtiga och hotade punkt. Ett verkligen ordnadt nationalgarde öfver hela landet skulle också väsentligt bidraga till att afskräcka en fiende från invasion i vårt land.