en vädjar fastmer till deras rättskänsla och deras änsla af sin egen värdighet. Vi se med ledsnad, tt lord Granville hufvudsakligen vänder sig mot ormen för vårt meddelande. Denna berodde icke å vårt val. Vi skulle visserligen icke ha begärt ågot bättre än att uppnå vårt mål genom öfvernskommwelse med undertecknarne af 1856 års förrag; men hennes britiska majestäts förste statsekreterare vet väl, att de försök, som på. olika ider: gjorts att församla makterna till en allmän ; onferens i ändamål att aflägsna de orsaker till öndring hvilka störde den allmänna freden, stänligt misslyckats. Förlängningen af den nuvarande trisen och frånvaron af en regelbunden styrelse i rankrike uppskjuta ännu längre möjligheten af n sådan uppgörelse. Emellertid har den beläenhet. i hvilken fördraget lemnat Ryssland, blifit allt olidligare. Lord Granville torde erkänna, att det nuvarande Suropa är låvgtifrån att vara det Europa, som indertecknade 1856 års fördrag. Omöjligt kunde Ryssland gå in på att ensamt på obegränsad tid vara bundet genom en öfverenskomme!se, som, betungande redan på den:tid hon afslöts, för :hvar lag blef allt svagare i sinapgarantler. Vår höge herre har en alltför djup känsla af hvad han ir skyldig sitt land för att tvinga det att längre underkasta sig en förpligtelse, mot hvilken natio1 alapdan protesterar. Vi kunna icke erkänna, att en icke mera omedelbart tillämpad, rernt teoretisk princips upphäfvande, hvilket helt enkelt återgifver Ryssland en rättighet, som ingen stormakt kan åta beröfva sig, bör anses hotande för freden, eller att annullerandet af en punkt i 1856 års fördrag skall innebära annullerandet af alla — Det kejserliga kabinettet har aldrig byst en sådan afsigt. Tvärtom, i vårt meddelande af den 19 Oktober förklarades i de tydligaste ordalag, att h. m:t kejsaren fullkomligt vidhåller sitt samtycke till 1856 års fördrags allmänna principer och är redo att ingå på en överenskommelse med de makter som undertecknat detta fördrag, vare sig för att bekräfta eller förnya dess allmänna stipulationer eller för att ersätta dem genom någon annan billig uppgörelse, som kan anses egnad att betrygga Orientens lugn och jemnvigten i Europa. Det tyckes således icke vara någonting som hiadrar kabinettet i London att när det behagar detsamma inlåta gig i underhandlingar med undertecknarne af 1856 års fördrag. För vår del äro vi beredde att ausluta oss till hvarje deliberation. gom bar till föremål fastställandet af garantier för konsoliderandet af freden i Orienten. Vi äro öfvertygade, att man skall. finna nya garantier i undanrödjandet af en ständig orsak till osämja mellan de båda närmast intresserade makterna. Deras ömsesidiga förhållanden skulle ställas säkrare på grundvalen af en god och solid öfverenskommelse. Jag beder er, herr bäron, uppläsa derma depesch för lord Granville och lemna honom en afskrift al densamma. Hennes britiska majestäts första stats sekreterare har för oss uttalat den ledsnad har skulle känna, om denna diskussion skulle stör: den harmoni mellan de båda länderna som h. m: drottningens regering städse bemödar sig act bi behålla. Haf den godheten att försäkra hans excel lens, huru mycket det kejserliga kabinettet skull dela denna tledsnad. Vi tro, att ett godt förstånc mellan de båda regeringarne är ytterst fördelak tigt för båda länderna så välsom för verldsfreden Det är med lifiig tillfredsställelse vi under de sist åren sett våra förbindelser blifva allt närmare oci hjertligare. De allvarsamma omständigheter, hvilka vi i närvarande stund befinna 033, synas o3; göra dessa förbindelser önskvärdare än någonsin