vor m. m. hedersgästernes farliga re märkliga räddning. åa Omkring kl. I vat dei åtöra Iokälen fylld Bk dm ön stund ljödo Marseillaisens toner från orkestern uppe på galleriet. Nu kommo de väntade gästerne, hvilka utom de unge loftseglarne voro franske konsuln och konsulatets chancellier samt några af deras här i staden bosatte landsmän. De täta massorna gåfvo plats i midten af salen och af festkomiten fördes gästerna upp till det för dem bestämda bordet. Länge hade bordens rikedom frestat. Nu fick man också röra och smaka; och i eh häst blefvo borden tömda edan klitigandet med glasen och skramlöt ar tallrikarne nästan hördes öfver musiken från orkestern. Det dröjde icke länge förr än man kommit till deserten. Champagnekorkarne smällde, lifligheten växte alltmera, till dess det plötsligen blef alldeles tyst, då skolföreståndaren Gjertsen uppträdde på talarestelen för att helsa de främmande gästerna välkomna på deras eget modersmål. I ett vackert och varmt tal; som ofta , afbröts af starka bifallsrop tolkade han det norska folkets hängifvenhet för Frankrike och önskade det störa landet ett snart och lyckligt : let på deså huvarande krig. Det niofaldiga ! urra som åtföljde hans tal var endast en liten del af det långvariga bifallsjubel som följde derpå. Till hans tal anknöt sig följande af Jonas Lie diktade sång, hvilken med kraft och lif utfördes af studenternas sångförehing i Nä gåår Biormenes Sus over Frankriges Hus, og dets Börn staa blandt Flammer i Blod og i Graad; bag sin frie Tricolor blev i Sorgen det stor og af Nederlag gjenfödt til frelsende Daad. Har da Ffånkriges Mind ikkan Hasbet igjen? vid; at Faabet er stförkeste Stormagt paa Jord: i dets frelsende Ord Folkets Genius bor og usynlige Kjemper for Fxdrenes Jord. Og, som disse vi saa over Storhavet gaa med sit lysende Mod og sin Fadrelandstro, og hvem Stormhvirvel var kun en Haand, som dem bar — gaa vil Troen og Habet slaa Frankriges Bro, Derför, vive la France!i ja, la bonne espårance! Tricoloren, som stor midt i Ulykken staar! — den vil frelse sit Land foran Afgrundens Rand, . og det signe paaby med en Frihedens Vaar; BtäftologeR var bu så varm och vacker, att det korta, kraftiga tal Björnstjerne Björngon derefter höll gjorde ett fördubbladt intryck. De afbrott, som nästan för hvarje sats följde på hans ord, kommo med sådan ovilkorlig styrka och innerlighet, som endast gifva sig lat der talares ord tolka just det som ligger bundet i hvarje deltagares sinne och som man under festen likasom inandas med luften. Vi vilja, sade ban, på norska utbringa en skål för Frankrike; men då de främmande herrarte icke förstå oss, skola vi för deras Bkull uttrycka oss kort. Likasom denne luftballong, som uppsändes af det franska fäderneslandets entusiasm, af Frankrikes nöd och mod, kom drifvande i susande storm hitöfver till oss, så ha från Frankrike, från detta stora land, uppstigit, isynnerhet i nödens stund, stora tankar, frälsande id6er, som på stormens vingar farit öfver verlden och törnat på häruppe. Vi ha nu mer än ett halft århundrade igenom haft att tacka Frankrike för något af det största vi lefvat på; äfven i detta ögonblick, då Frankrike tyckes vara en ballong, som drifrer i Herrans väder, är det ett lysande exempel för alla andra och isynnerhet för oss småtolk, ty det visar hvad ett folk utan här kan göra när det vill. (Bifall.) Det är utan exempel i verldshistorien; sedan armåer, som ansågos för de första i verlden, blifvit bortsopade, sedan hela den regeriog, som ansågs för den visaste, blifvit bortsopad, sedan fästningar, som ansågos för de starkaste i verlden, en efter annan fallit i fiendens bänder, då — utan regering, utan armå, utan fästningar — börjar franska folket kriget, (Stormande och långvariga bifallsrop.) Det franska folket har haft en inskritt på sin fana, som visat sig vara för liten. Der stod endast la gloires. Detta har visat sig vara en för liten inskrift i den stora nöden; nu har det fått en annan och större: oMed Gud för fäderneslandet!s Och detta skall vara vår helsning i vår tack till det franska folket, en helsniog från nordbons förtroende till dem: med den inskriften antingen segra de, eller om de blifva öfvervunna — så segra de ändock! (Jublande och starka bifallsrop och handklappningar.) Detta vore således den önskan wvi sända ned till dem, att de, om än deras statsskepp nu drifver som denna ballong i Herrans väder, under denca inskrift må finna frälsning. Detta vare den Önskan visände dem! Lefve Frankrike!s Då de fanfarer och hurrarop, som följde på detta lefve Frankrike., tagit slat, blefvo de unga fransmännen på de närvarandes armar flere gånger barne omkring salen under obeskriflig entusiasm och voro djupt rörde öfver dessa bevis på tillgifvenhet för deras fädernesland. Ty de kände ju; som hr Rolier sade, då han nu besteg talarestolen för att tacka de församlade, att detta deras triumftåg från de öde fjellen hit till landets hufvadstad var en hedersbevisning mot deras fädernesland, i hvars namn han derför våade tacka, i det han försäkrade att det frankrike, som nu kämpade för sitt lif, var ett vida enigare, större och sublimare Frankrike, än det som i Juli månad förklarade kriget. Borden voro nu afröjda och punschen togs fram. Under den omvexling af sång och tal på franska och norska som nu töljde, blef stämningen hela tiden lika vacker och högtidlig som i början, och den var kanske al-; drig varmare än då dessa hundratals menniskor omkring midnattstid bröto upp för att följa gästerna till hotellet Victoria och utanför deras fönster ännu en gång med all den värme som ligger i en sann känsla utropa ett Vive la France!s hvarpå främlingarne med djup rörelse svarade: Vive la Norvöge et les Norvögiens! Med anledning af festen hade äfven föla af en norrman till Marseillaisens meodi författade verser blifvit utdelade: ro Rn FP a x sa och dd TAI RR RR 4 RT Vf a MR or AS FÅ I DH TA Fe FK Aa