kostnad på fosforsyrans lösande, eftersom den ändock genast återgår i olöslig form, så snart dea uppiandas med åkerjorden? Genom att förut lösa fosfaterna i syror, får gödningsämnet egenskapen att på det mest fullständiga sätt sprida och fördela sig i jorden, ty hvarje jordpartikel som genomfaktas af en superfosfatiösning vid inträffande regn eller fnktighet kommer i sina minsta delar att innehålla något af det utfällda fosfatet, och växtrötterna skola således alltid lättare träffa detta växtnäringsämne, än om spridningen af fosfatet sker endast genom jordens mekaniska bearbetning. Man har visserligen på sednare tiden inom Tyskland och äfven annorstädes gjort flera lyckade försök med att använda de finpulveriserade mineraliska fostaterna omedelbart utan att förnt lösa dem medelst svafvelsyra, men detta har skett i förening med stallgödsel, kompostblandningar, upplöst peruguano och andra dylika ämnen, som lätt öfvergå i sönderdelning och jäsning samt derunder ganska kraftigt och starkt inverka upplösande på de mineralier, som befiona sig i omedelbar närhet af de förruttnande substanserna. Växterna förmå ej medelst sina rötters verksamhet tillegna si fosforsyran, så länge den befinner sig i ett så fast och bundet tillstånd som hos de vanliga forsfaterna inom mineralriket. Fosforsyran måste nemligen alltid först lösas genom yttre inverkande agentier; och då den sedan åter utfälles på jordpartiklarne, så blir den visserligen ånyo olöskg i rent vatten, men kan dock med lätthet upptagas af växtrötterna, emedan dessa i förening med det kolsyrehaltiga vattnet i jorden numera förmå lösa densamma. Af allt detta synes emellertid, att det är nödvändigt att förut behandla de mineraliliska fosfaterna med syror, emedan deras verkan som gödningsämnen eljest torde allt för länge uteblifva. Vi hafva i korthet velat omnämna dessa förhållanden, för att äfven från denna synpunkt belysa superfosfatfrågan och gifva skäl för de mer eller mindre dyrbara anordningar, som fabrikanten nödvändigt mäste vidtaga, för att erhålla ett fabrikat, som fullt motsvarar ändamålet och som kan tillfredsställa landtmanneas fordringar. Den fråga, som vi här behandlat i dessa artiklar, är tvifvelsutan en af de allra vigtigaste och mest inflytelserika på vårt landtbruks framtida utveckliog. Likväl fordras mycken allvar och kraft för att komma till det mål, hvertill man sträfvar. En ny sak har ailtid många svårigheter att bekämpa, innan den förmär tillviona sig allmänhetens förtroende, och vi kunna derföre ej annat än nttala vår tacksamhet till alla de personer, som genom ihärdighet och arbete sökt öfvervinna svårigheterna och vi hoppas att de förenade snart skola bringa till verkställighet ett företag, som för hela landet bör blifva välsignelserikt, och af en djapt ingripande betydelse i alla vära landtbruksförhållanden. C. E. Bergstrand. BYSTEDTS NRA