nästån rikare än under sden goda tiden man så ofta får höra omtalas. Å lördagarne, då trafiken är som. friskast, går det icke an att en längre stund förblifva stående på ett ställe för att t. ex. vänta ut någon som är inne i en butik och kommersar.. Man föres då merändels af strömmen och bör se sig väl om till sin person, synnerligast om mat har ömma liktornar att bevara, ty de äro i ständig fara. Det är dock icke tillräckligt att se på marken framför sig för att värna liktorna, man måste nu hafva ögon både fram och bak, samt hålla utkik åt alla Håll om man vill undvika att blifva nedtrampad, eller komma-.i för nära bekantskap med vagnstjära m. m. m. m. Oaktadt dessa. så olägenheter är det dock stundom trefligt att på en liten stund utbyta kammarluften mot den friska vind som fläktar ute, och i den här lilla staden hafva mängden icke långt till torget, så framme är man snart, men nu heter det se upp, ty en präktig täckvagn dräget af stolta hästar för två Evas döttrar, hvilka gehom vagnsfönstren beskåda de stackars fotvandrarne lika så nyfiket som de dem; men i denna frihetens tid lyfter nu ingen på mössan och vagnen har passerat förbi utan att från hopen tilldraga sig större vördnadsbetygelse än det åkdon som kommer till mötes, der en bonde ocHK en kalf i all sämja resa tillsammans. En gumma har varit mån: om att tillse det hennes gubbe före hemfarten från staden. köpt sig två stora knippor sill, af hvilka han tyckes vara i stort behof, och en annan.landtman, med halft utseende af herre; har försett sig med en anjoviskagge. En välmående madam bär två aketer stearinljus och mötes af en qvinna klädd i färskinvspels, hvaröfver finnes påtagen en hjert: värmare, som räknar gin tillkomst för några år tillbaka. En karl i sina bästa år, iklädd fadermördare och renstruken nattkappa frågar ifrigt efter ett klädstånd, förmodligen för att göra sig ännu mera fin. Här möta vi en beskedlig bond gubbe med sin gumma hvilka nu åka hem. Gubben rökar sin cigarr och kör, men sitter detts oaktadt på venstra sidan om sin hälft hvilken har tyckes mycket respektera. En annan välklädd landtman håller sig icke för god att bära et mjölkkäril, som nära nog är hälften så hög söm han sjelf. Här hafva vi en gummå som bär et! krus i sitt sköte, jemte ett rödt knyte framför sig Nu är det bäst att icke längre beskåda: folklifve ty tiden är inne då gatorna börja sopas med if ver och det är lätt gjort att få sig en kraschan helst då gatorna, som nu, äro Smärdia Klokasi är dei derföre att göra en tvär vändning, kryss: så godt man kan emellan gatsoparne till hemmet och vara glad att man från dem lyckligen undgåt iutmärkelse. (ARBOGA TIDN. f. d..29 Nov.)