SIL VIA. Af JULIA KAVANAGH. Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD, Jag finner att du ej förstår mig hbäri, sade mr Meredith, sedan han uppmärksamt hade betraktat sin systers oroliga ansigte, och är det likväl så oförklarligt? Då en flicka är så full af fel som hon; då hon är okunnig, passionerad och egensinnig; då hvarken verlden eller uppfostran ha gifvit henne några behagligheter, men allt är en gåfva af den fria och frikostiga naturen; — när hon blir som sådan älskad, då kan inte denna kärlek vara ljum och begränsad. För den man som inte viker tillbaka för hennes ofullkomligheter, måste hon vara så som den första qvinna var för den första mannen: kött af hans kött. O, Charlie, du är ju ända till dårskap fjrälskad. Låt så vara, ifall du vill kalla det så. Jag anser att hennes like inte finns. Jag kunde gå till verldens ända för att vinna henne. Jag ser hennes fel och dem ser hon med; men jag ser jemte dem hundratal af tjusande behag, om hvilka hon är okunnig som ett barn. Hon vet att hon är ung och täck, men så äro många andra, dem man ger och glömmer: hennes trollmakt ligger uti att ej se huru förtrollande hon är.s Madame de VEpines oro tilltog under det hon hörde sin bror tala. Hon förutsåg endast sorg och bekymmer. Det var möjligt att Silvia tålde honom bättre. än hvad Jo) Så A, B. mr 238—275, 277 och 278.