SILVIAN. Af JULIA KAVANAGH. Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD, Oeh kan han af denna anledning hysa hat mot mr Meredith? utbrast Silvia oeftertänksamt. Mrs Groom stirrade på henne. Hat, sade ni, mamzelle! Sade niatt han hatade honom? Hvarför skulle Jean Varot hata en medlem af den familj, hvars bröd han äter? Jag kan väl säga så, ty allt hvad han har och förtjenar kommer ifrån mr Meith och kaptenen. Silvia kände sig mycket förvirrad. Mrs Groom forttor helt lugnt: Att han blef bedragen i sin förhoppning angående stationen, är ganska visst, men det hade han endast sig sjelf att tacka för. Silvia ville icke fortsätta samtalet vidare, ewra begränsad hennes erfarenhet var, visste hon både genom sitt naturliga begrepp och hvad hon sjelt bevitnat, att ett våldsamt hat kan härflyta af ringa anledning. Det var under en strid om hvilken som hade hittat en paolo, som Pietro mördade Luigi med ett dolkstygn, tänkte hon rysande vid minnet af en tragisk episod från hennes egen barndom, Mördarens vreda:ansigt och hans dödsbleka offer, som låg: utsträckt på gatan, hvarest detta våldsamma drama blifvit speladt, stod åter lika tydligt för Silvias fantasi, som på den dag då hon be vitnat detsamma och förfärad gömt sitt hufvad i modrens knvä. Eiter hand började! ) Se A, B. nr 288—2175.