BUCLA JTATIGIAUT GLROTUTI, VMUVBv SYLRLES IFOR sin mest naturliga försvarsplan samt förleddes att, med åsidosättande af sjövapnet, ensidigt och nästan uteslutande egna uppmärksamhet åt landthären. Det har blifvit en sorglig modesak i våra dagar, att vilja förneka sjövapnets nödvändighet, att vilja såsom axiomatiskt antaga att vårt fosterland hvarken behöfver deråt egna större omtanka eller har råd till de uppoffringar som erfordras för utbildande af ett starkt sjövapen. Man har talat om huru gagnlösa Rysslands flottor visat sig under senaste kriget med vestmakterna. Men härvid har man icke velat se, dels att denna gagnlöshet visst icke är så alldeles bevisad, enär Rysslands Östersjö-flotta, ehuru liggande overksam i sina hamnar, tvingat vestmakterna till vida mera storartade och kostsamma rustningar, än eljest kommit i fråga, samt sålunda vållat dem skada för många millioner pund sterl.; dels ock att ryska flottornas overksamhet berott på alldeles abnorma förhållanden, enär säkerligen hvarje annan stat än Ryssland, hvarje stat med en sjövan befolkning och dugliga sjö-oftficerare, skulle med vida mindre materiella hjelpkällor i öfrigt, hafva gjort t. ex. expeditionen till Krim och landstigningen vid Eapatoria till en omöjlighet, eller åtminstone föranledt företagets säkra misslyckande. Kostnaderna för ett sjöförsvar, heräknadt att äfven duga i öppen sjö, böra visserligen alltid blifva ganska betydande; men icke är det välalldeles omöjligt att nedbringa dem under hvad man i allmänhet antager; och det förtjenar alltid att tagas i betraktande, huruvida ej sköflade kuster, förstörd handel, starka brandskatter, nödtvånget af stora truppsamlingar på vidsträckta kustområden, med mera dylikt, måhända blifva ännu mera kostsamma än ett verksamt sjöförsvar. Vi anse allsicke omöjligt att ju de skandinaviska länderna — om vi i försvaret mot utländskt våld få anse äfven Danmark höra hit — skulle kunna åstadkomma en flotta, hvilken blefve den starkaste i Östersjön. Ty äfven efter den genomgripande förändring i sjökriget, som ångkraften och pansarbeklädningen infört, betyda dock matrosernas öfverlägsna sjöduglighet och manöver-färdigheten icke så htet som man behagar antaga. Det torde väl ock, kanske snart nog, komma att visa sig att,likasom man i landthärarne afskaffat medeltidens harnesk och pansar för att vinna större snabbhet, frölighet, manöver-färdighet, så torde kunna inträffa, att man icke uteslutande förlitar sig på pansarskepp och monitorer, ehuru förträtfliga dessa senare onekligen äro, utan äfven söker att, för kriget på öppna hafvet, vinna öfvervägande fördelar genom öfverlägsenhet isnabbsegling och i sjöartilleriets större skottvidd, samt kanske i användande af styrbara torpedos. Englands exempel att icke förkasta, utan fastmera utbilda det gamla medeltidssättet att för kustförsvaret använda Martello-torn, hvarje torn bestyckadt med en eller par grofva kanoner, torde väl äfven i Sverige ej vara oförtjent af uppmärksamhet. Österrike har för sin militärgräns tillämpat samma metod medelst uppförande af s. k. Maximilians-torn. Ett ovalt torn, kanske skyddadt af pansar, eller af jordbetäckning med pansar, samt. bestyckadt med en grof och väl serverad svängkanon, erbjader för fiender endast ringa skottyta och kan, äfven om det förstöres eller tages, icke erbjuda en fiendtlig styrka någon stödjepunkt af värde, men kan deremot lemna ganska starkt stöd åt försvaret af en kuststräcka, ja, äfven på vår norra landgräns åt folkbeväpningen och lokalförsvaret. Men önskligheten, ja nödvändigheten af ett gudt sjöförsvar för de skandinaviska staterna, framgår äfven deraf att vid uppkommande krig möjligheten af en förmånlig och betryggande allians med andra stater, torde ofta betingas af ett dyrare sjöförsvars befintlighet. Det tillkommer regeringens förtroendemän och männen af yrket att söka utfinna medlen för det enklaste, mest verksamma och relativt minst kostsamma sjöförsvar. För den i sjöväsendet oinvigde vore ett försök härtill orimligt. Men väl må vara tillåtet att hänvisa på utvägar som andra stater vidtagit för att stärka sin sjömakt utan nämnvärd uppoffring. Så må erinras om Hollands åtgärd till uppmuntran för enskilde skeppsredare att bygga skepp för fraktfart, i krigstid användbara för sjöförsvaret, genom att bevilja dylika, af besigtning godkända skepp, dels nedsättning i hamnoch båkumgälder m. m., dels befrielse från andra smärre afgifter. Detta har föranledt byggandet af skepp för långa färder, hvilkas minskning i drägtighet torde uppvägas af deras större snabbsegling och hvilka, vid inträffande krig, stå till statens förfogande, naturligtvis mot ersättning. Det är sannt att Holland genom sina betydande kolonier harl stora förmåner dem vi sakna, men omöjligt är dock icke att få se svenska handelsflagan talrikare och bättre representerad i fraktfarten på aflägsnare länder; och alla lämpliga åtgärder för uppmuntrande af skeppsbyggeri och skeppsrederi skola i sin mån verksamt bidraga att öka vår nationalyälmåga och att stärka försvarskraften. Statsmakterna hafva, såsom redan är an-l tydt, vidtagit välbetänkta åtgärder för införande af vapenöfoing redan i skolorna l: Detta är godt och väl, Det är et steg attl. genomföra gymnasten P. H. Lings stora och vackra plan för hela svenskå folkets lyftniog, höjande, stärkande. Men dennal: plan, så enkel och, rätt genomförd, så löftesrik, bör i alla delar uppmärksammas och l: genomföras. Att densamma, ehuru uttänkt och grundlagd af en icke-militär, äfven i militäriskt hänsende är väl beräknad, det antaga vi så mycket hellre, som densamma af flere Sveriges mest bildadel krigare (så t. ex. af framlidne general Lefren) blifvit i allo godkänd och förordad, ehuru genomförandet strandat på fordna regeringars skygghet för en verklig folkbeväpning. Landsting, kommuner, ja il ekonomiskt hänseende väl lottade enskilde, kunna vid genomförande af denna plan — hela den manliga befolkningens utbildande från barnåren till duglighet i manlig idrott och krigiska värf — verksamt komma statsmakteroa till hjelp. Ett anslag till utbildande af skicklige handledare i gymnastik och va