STOCKHOLN den 26 Nov. P Jag skall ryta så,, lofvar Botten i Mid-jat sommarnattsdrömmen, att hertigen skall säga: P! da capo! ryt om igen! nd De der orden skulle passat förträffligt till jh motto för en af hr J. A. Hazelius utgifven uj skrift om kriget mellan Tyskland och Frankrike. Ty de återgifva nätt och enkelt hrde generalmajorens uppenbara förtröstan om en m lysande succes från första stund, han visar Ppc sig på tiljan. Bifall har han också ganska jtJ riktigt rönt från en liten, men vald publik, at vi mena Dagens Nyheter och Göteborgs Hansk delstidniog. Det här gjort oss ett ogementh nöje, att se hur de ordentligt skälfva af förs! tjusning och göra sitt bästa att lefva sig in n i den illusionen, att det är Lejon de hört. 2 Bra rutet, ropa de, ryt om igen. Hr H. lt har ej heller motstått denna smickrande enm trägenhet: han har utgifvit en ny upplaga, m Att nu detta ej, som Snut uttrycker sig, må jr alterera damerna, vilja vi taga oss friheten ir att upplysa, att det ej är något riktigt lejon, fö som ljudet kommer ifrån. fö Förf. är nämligen så varmt inne i sin roll. d Det låter på hans ton, som hade hela den t! franska nationen och alla andra förtappade,lP som våga sympatisera med fransmännen och ! hata den Bismarckska politiken, på behörig t! kallelse krälat fram till hans domaresäte, för d att i djup ruelse förnimma den väldiges dom. I få En sådan kraft har en stark fantasi! Hurd öfvermäktigt den beherrskat honom, märkes n 0 i t äfven af annat, såsom när han citerar några 0 versrader ur prologen till Orleanska Jungfrun såsom antentik, historisk källa, härstammande från de fransk-engelska krigens f tid för fyra till femhundra år sedan. EnJå sådan liflighet är måhända egnad att verka n på okritiske åskådare, som pläga bedåras af li ett 8. k. vackert språk; men den mera pror saiske betraktaren sätter sig redan från börl jan i säkerhet mot ett allt för öfverväldi-la gande intryck, när han märker, att de derls lyriska skönheterna slingra sig omkring en bra skral stomme. Kännedom om fakta ärv ej författarens starka sida; af denna bristh kunna hans slutsatser ej undgå att lida; inklädnaden af ett vackert språk synes ossl då ej heller vara nog, för att upprätthålla j5 författarens icke ringa anspråk på attupp-S lysa, och att värdigt behandla stora ämnenv. S e här några exempel, hur hr H. handskas s med historiska sakförhållanden. I Hr Hazelins yttrar, på tal om 1866 års! händelser, att Hannover, Hessen och Nas-g sau förklarade Preussen krig och eröfrades s med segrarens rätt. Jag försvarar icke — I tillägger han — jag blott förklarar. Dål! hr H:s förklaring af Preussens förfarande ! 1866 tyvärr är grundad på misstag om dell simplaste faktiska omständigheter, är den il! våra ögon ej många styfver värd. Hannover, ! Hossen och Nassau ha icke förklarat Preus! sen krig, utan blifvit af Preassen öfverfallne. ! När, i trots af Gastein-provisoriet ineriot !! 20,000 man preussare den 7 Jani 1866 börl jade från Slesvig inrycka i Holstein, fann sig lt Österrike af detta fördragsbrott och af den i! sjelfhjelp, som Preussen tillgripit i strid mot : Wiener-slataktens art. 19, föranlåtet att den ! 11 Juni å förbundsdagen föreslå skyndsam l: mobilisering af hela förbundshären med undantag af den preussiska kontingenten. Föl-l! janu? dag meddelade Preussen förbundsmedl: lemmarne, att det ämnade betrakta antagandet af Österrikes förslag såsom liktydigt med en krigsförklaring. Den 14 Juni biföll förbundsdagens majoritet Österrikes yrkande så till vida, att 7—10 förbunds-armåkårerna skulle mobiliseras, d. v. 3. förbundsarmen medl undantag af båda stormakternas kontingenter. Detta beslut, som stod i full öfverensstämmelse med förbunds-grundlagen, besvarades ögonblickligen af Preussen med den förklaringen, att det ansåge förbundsfördraget vara brutet och ej längre förbindande. Följande dag uppmanade preussiska regeringen Hannover och Kurhessen att försätta sina trupper på fredsfot: om ej inom dagens lopp l: ett bestämdt bifallande svar afgåfves, skulle Preussen anse sig vara i krigstillstånd mot dessa stater. Den 16 Juni meddelade Preussen de atländska kabinetterna, att dess trupper följande dag skulle öfverskrida Hannovers, Kurhessens (och Sachsens) gränser. Hvad angår Nassau, kan det vara nog att påminna om guvernörens i Rheinprovinsen, furstens af Hohenzollern-Sigmaringen, proklamation af 29 Juni till Nassaus invånare: den nordtyska armekåren vid Main, till hvilken Nassau lemnat sin kontingent, hade i brottsligt öfvermod vågat inrycka i den preussiska kretsen Wetzlar, och derför måste nu äfven Nassau betraktas som tiendtligt land. Ett beqvämt gätt, i sanning, att göra Nassau ansvarigt för krigsutbrottet, sedan Preussen två veckor förut förklarat för casus belli förbundsbeslutet om förbundstruppernas mobilisering och således redan mot det i beslutet deltagande Nassau förklarat krig. Hr Hazelii förklaring af segrarens rätt har sålunda blott det lilla felet I att vända upp och ned på de verkliga för-. hållandena, att göra den angripande till an-: gripen samt sjelfförsvaret till anfall. Hr Hazelius vet att berätta, att Danmark ! genom beslutet om Slesvigs införlifning nog ! trotsigt uppträdde mot en mäktig grannex. ; Ett sådant beslut har aldrig fattats. Natur: ligtvis åsyftar hr H. den 8. k. Novemberförfattningen, men han visar på samma gång, att han ej har ens någon aning om dess innehåll. Genom den i laga ordning antagna Novemberförfattningen blef den dansk-slesvigska representationen i liberal riktning reformerad: ledamöternas antal ökades från 60 till 213, fördelade på två kamrar, och ome-1 delbara val infördes. Men Slesvigs icke-: inkorporation eller dess betydliga provinsiella . sjelfständighet blef ej härigenom inågon, den . ringaste mån förändrad. Ömrådena för den dansk-slesvigska gemensamma representationens och den särskilda slesvigska landtdagens lagstiftningsoch beskattningsmakt förblefvo