promenader. Vid dagens inbrott eller något senare komma de, hvilket aldrig slår felt, i olika antal från 3—20. Ofta upptäcka vi dem icke förr än de äro helt nära oss, 2 till 3 alnar från bösspipan, och vi äro vanligen så gömda, att vi nästan icke kunna se någonting samt för regnet och blåsten icke kunna höra dem, då de komma under djupaste tystnad i skridt och med kapporna upp öfver öronen. Hastigt upptäcker man att den trånga utsigten döljes af en hästkropp och hör ett Halt! Was Teufell! — — i samma ögonblick ljuder vår löjtnants feu! i en ton, som om han talade för sig sjelf, chassepotgevärens och revolvrarnes allvarliga tal öfverrösta tyskarnes eder och de, hvilka icke bli på platsen, försvinna i sträckt galopp, ytterst sällan tänkande på att bruka sina skjutvaen. När det sista skottet blifrit lossadt och man astat en blick på det tillfogade nederlaget, skyndar man till den i närheten gömda kärran och drager åstad, så fort de tunga bästarne kunna galoppera, till en förut bestämd mötesplats, der kompaniet vid daggryningen infunnit sig för att stöta till oss, för den händelse att preussarne hade ämnat att förfölja. Så betryckt som stämningen var å ditfärden, lika upprymd är den på hemvägen. De utförda bedrifterna skärskådas ifrigt under skämt och skratt, och om äfven något kavalleri visar sig på afstånd, rädes man icke för det, emedan dagsijuset nu möjliggör bruket af chassepotevären och kompaniet står i grannskapet till jelp. Oftast hålla sig uhblanerna likväl på behörigt afstånd; blott en gång, då vi legat i bakhåll så nära Gisors, att man hört skotten derifrån, skickade de oss en och en half sqvadron på halsen, som säkert hade uppnått vår vagn, om vi icke i hast hade vikit af på en sidovåg, som förde oss tillbaka nästan i samma riktning hvarifrån vi kommit. Ett par minuter senare skymtade vi till vår stora glädje genom dimma och regn de mörka konturerna af två kolonner, hvilka i galopp följde hufvudvägen, och efter en qvarts timma hade vi uppnått kompaniet. Den förlust, fienden lidit af dessa bakhåll, bar hitintills icke varit betydlig — 20 uhlaner är det högsta antal, som det lyckats 0s3 att nedgöra på en gång — men vi göra preussarne mycken skada genom att ständigt oroa dem. De veta aldrig om det skott, de höra, härrör från någon isolerad expedition eller från en större kårs avantgarde. Vårt första öfverfall nära Gisors oroade dem isynnerhet; trainen fördes i bast ut från ftaden, generalmarsch slogs, rekognoscerin företogos åt alla håll, alla broarne blefvo nedri: och prins Albert af Mecklenburg, hvilken kommenderar trupperna i Gisors, sände ögonblickligt bud till Beauvais efter förstärkning. Enligt fångna ublaners utsago, tro preussarne, att francstireurerna skära tungan ur mun på alla fångar, ett rykte, som sannolikt är ett foster af deras onda samvete, ty de uppföra sig här så, att de väl förtjena en dylik medfart. Öfverallt der de öfverfallas af francstireurer, bämnas de t. ex. med att sticka husen i brand och mörda utan någon anledning fredliga invånare; bland annat sköto de häromdagen två stackars män, som voro 8y8selsatte att hösta in äpplen på sina egor. Ej underligt då om befolkningen bringas till raseri och efter sin förmånga söker hämnas med att mörda hvarje preussare, som utan följe vägar sig långt ifrån sina kamrater. Det hörer nästan till ordningen för dagen att man finner en eller flere uhlaner dödade med knif, kula eller käppslag, och den grymhet, hvarmed en dylik tilldragelse straffas, har blott till följd, att ytterligare uppegga de olyckliga invånarne. Beklagausvärda Frankrike! Dan franska armöorganisationen. Om den förvånande energi den franska krigsstyrelsen utvecklat efter. Gambettas ankomst till Tours skrifver en korrespondent från Amiens till Daily Telegraph den 12 den nes; Det är icke mer än billigt att medgifva, att fastän Frackrike varit utan regering och saknat alla sina urspruogliga anförare, skulle ingen annan nation kunnat göra, hvad det gjort, för att samla trupper sedan olyckan vid Sedan. När jag erinrar mig, hvad de härvarande mobilgardister. a voro för sex veckor sedan, och ser, hvad de äro nu, är jag alldeles förvånad och börjar tro, att Gambetta måhända ändeck icke misstagit sig så mycket och att Frankrike skall othärda kampen, tills det besegrat eller åtminstone utmaitat fienden. Mobilgardisterna äro präk. tiga infanterister, och handratais af dem taga sig i afseende på fysiska förhållanden väl ut tillochmed vid sidan ai det evgelska fotgardet. De äro vu väl uviformerade, och fastän äsna mycket återstår i afseende på deras beväpning, så vet jag likväl med säkerhet, att ett stort antal törträffliga Snidergevär fråu Förenta Staterna befinna sig i de franska myadigheternas ego. Äfven Chassepotgevär komma nu i mängd fram. Man konde icke på länge förstå, hvar det ofantliga antal Chassepotgevär blifvit af, som sades finnas i förråderna, då kriget utbröt. Nu npptäcker man icke allenast, att Chassepotgevären verkligen funnos, utan de komma äfven här och der sram i förunderligt stor massa på de märkligasto ställen. I det lilla Fort la Före, som ligger mellan Amiens och Paris, ha ej funnits. mindre änl 69,000 af dessa gevär, och de äro nu alla transporterade till Lille, hvarifrån de skickas direkte till de olika regementena och mobilgardister i norra delen af landet, I samma fäste upptäcktes icke mindre än fem kompletta batterier fältartuilleri, om hvilka ingen tycktes ha någon kunskap; och dessa jemte några från utlandet erhållna Armstrongskanvoner skola lemna en vigtig tillökniog i Nordarmens artilleri. Äfven i ett annat hänseeade växa stridskraiterna bärstädes, i det. en mängd officerare och krigsvana seldater, som vadsluppit från Metz, ånyo inträdt i armens leder. Man har från god gälla sagt mig,att ej mindre än 200 off.cerare och 5000 soldater, hvilka på sin tid tillhörde Mac Mabons här, ou äro i Lille och andra stora garnisoner. Enligt underrättelser från Tours har regeTingen anordnat bildandet af 18 nya marschregementen, ett fjerde zuavregemente, 6 bataljoner algieriska tiraljörer och 5 infauteribataljoner. Stora laddningar med gevär och ammunition ha från Amerika avkommit till Havre och Nantes. Gevär i massor komma dessutom fortfarande öfver belgiska och schweiziska gränsen, liksom i fartyg från engelska hamnar. Chazgernist om Bazalne, Vi berättade för några dagar sedan att general Chargarnier, som för närvarande vistas i Brissel, i ett samtal med en korrespondent till engelska tidningen Daily Telegroph uttalat sig om Metz kapitalation och Bazaines förhållande dervid. Det vittnesmål, som här aflägges i en mycket omordad och omtvistad tråga, är af den vigt, att vi anse oss böra något fuliständigare än förut redogöra derför. Generalen yttrade bland annat: Bezaine var oduglig titl befälhatvare öfver en så star armå Det stara antalot förbryvl. Com AA ma borg pr 04 mn me bre om om MA Br on OVR RR.