Min bror är en fullkomlig gentlemanv, fortfor madame de IEpine med någon värme; han skulle ej kunna brista i grannlagenhet emot den fattigaste bondflicka, mycket mindre då emot dig, min gäst, — min vän; — mot dig, Silvia, som han så högt beundrar. Silvias blick uttryckte förakt. Mr Merediths beundran var endast föranledd af en törvillelse, svarade hon; han såg mig sådan jag inte är och sedan han uppvaknat från denna dröm, gör han allt hvad han kan, för att visa mig fullkomlig likgiltighet. Du kan inte säga, Josefine, att han någonsin tilltalar mig, — att han visar mig mera än den kyligaste höflighet. Der med skulle jag också vara nöjd, men beräknad missaktning kar jag ej underkasta mig. Silvia mia, detta är ett bedröfligt misstag af honom eller dig. Han skall förklara sig eller göra sin ursäkt, så att du blir tillfredsställd Hon hade fattat Silvias hand och såg mildt på henne, men Silvia vände bort sina ögon och skakade på hufvudet. Ingen ursäkt, började hon, men meningen blef inte uttalad, ty dörren öppnades i detsamma och mr Meredith jemte kaptenen inträdde i salongen. Silvia lemnade sin vän tör att sätta sig långt från spiselns Madame de IEgine steg upp och gick fram till sin bror. Charlie, sade hon, du måste tala vid ) Se A. B JM 238—273.