JVUV,VUV IARCS. TESEN Ett ord till svenska folket med anledning af kriget. Den nu pågående blodiga fejden mellan Europas tvenne största och förnämsta militärstater har redan varit för oss i mer än ett afseende lärorik. Vi hafva deraf erfarit, å ena sidan, hura mycket en väl organiserad nationalbeväpning — såsom den preussiska krigshären kan i visst afseende kallas — förmår att uträtta med sina massor, då de äro väl öfvad2 och väl förde, samt, å andra sidan, huru ringa en stående armå som den franska. utan en krigiskt öfvad befolkning bakom sig, förmår motstå de väldiga preussiska massorna, oaktadt franska armen är lika väl öfvad, lika väl förd och tillika mera krigsvan än den preussiska. Ofullkomligheten i franska militärorganisationen visar sig bäst nu sedan preussiska härarne inträngt på franskt område. Hade Frankrike nu en väl beväpnad, väl öfvad befolkning att uppbåda och dels understödja, dels fylla de glesnade leden i armen med, så skulle den nog bättre ha kunnat hejda de preussiska massornas framträngande och då skulle snart nog ej en enda lefvande tysk soldat finnas på fransk jord, atan i stället kanske den franska trikoloren snart segrande svaja på Tysklands slätter, t entusiasm, fosterlandskärlek, tapperhet oc energi saknas ej hos franska folket. Hvartill gagna nu dessa uppbådade massor af mobiloch nationalgarden, och hvad de allt heta, då de hvarken hafva vapen eller äro i ringaste grad öfvade? Föröfrigt, sedan vu de nya skjutvapnen för såväl infanteri som artilleri, blifvit så ofantligt både snabbt och lånvgskjutande, så fördras det dessutom massor af folk att fylla de så hastigt och i sådan förfärande grad, under striderna glesnade leden. Vi böra alltså, af kriget tills dato, hafva lärt oss vigten och nödvändigheten af att vår nya militärorganisation obestridligen måste ha till grundval en allmän nationalbeväpning, synnerligen, som till följd af vår halfös lyckliga, afskilda läge, vår politik bjuder oss att aldrig med vår krigsmakt anfalla några utom våra gränsor, utan endast med densamma försvara oss inom våra skär, klippor och berg. Det är så mycket angelägnare att alla vapenföre, välfrejdade män inom landet kunna kallas under vapen, då fäderneslandet är i fara, som vi alltid böra vara beredde att, då vi en gång anfallas, det blir afen oss vida öfverlägsen fiende, som på flera punkter utefter våra kuster söker landsätta sina massor, och då är det af vigt att vi vid dessa unkter ega en väl beväpnad och väl öfvad befolkning, som kan söka hejda och om möjligt nedergöra större delen af de landsatta massorna. Finner den inträngande fienden att vid hvarje pass, i hvarje skogsbryn, i hvarje by, ja i hvarje buske beväpnade, öfvade och disciplinerade massor af befolkningen möter honom, så betänker han sig nog innan han söker landsätta mera folk och tränger vidare fram. Men, för att kunna få nationen, i sin helhet, fullt stridsfärdig, dertill fordras: 1:o Vapen; dessa kunna erhållas af god beskaffenhet, af det jern vi ega inom våra egna berg, om vi blott släppa till penningen, och om industrien derför uppmuntras. 2:0 En stam af skickligt befäl att föra massorna; den stammen ega vi ju redan i vår indelta armå, som med sina väl disciplierade och länge öfvade soldater snart kan frambringa mycket och dugligt befäl. En god början är redan dermed gjord medelst de nyligen inrättade underbefälsskolorna för iofanteriet, hvilka böra kunna bilda utmärkt skickligt befäl, sedan dessa skolor vunnit den otveckling, såväl i teoretiskt som praktiskt hänseende, som erfarenheten kan gifva vid handen. Om dessa underbefälsskolor fingo en: större utsträckning, d. v. s. om flera dylika årligen eammandragas på olika platser inom landet, t. ex. en i Skåne, en vid Carlsborg och en inom några af de nordligare länen, och om sedan till dessa skolör sändes ett större avtal män från hvårje regemente, så skulle, på så sätt, snart nog hela vår indelta arme bestå blott af skickliga befälsämnen, döck förutsatt att indelta soldatens tjenstetid ej utsträcktes längre än tills han tyllt 45 år, och att vid rekryteringarne mera afseende fästades vid att söka antaga intelligenta och åtminstone i läsning och skrifeing kunniga yngliogar. Indelta armen skulle sålonda bli fallt tillräcklig att både vara ett stöd för och leda den stora värnepligtiga massan. Den nationella andan af indelningsverkets egendomliga och i många afseenden förträffliga organisation medför äfven den stora fördejen, att den indelta soldaten, såsom 3 elf utgörande en del af sjelfva folket, emedan äfven han har sin härd och sia torfva att försvara, vinner lätt den värnepligtiga befolkvingens förtroende, hvadan den med tillförsigt lyssnar till hans råd, och medtillgitven-het följer honom dit han leder dem, Om så slutligen den, för en tri och om sin sjelfständighet mån nation, skamliga friköpningen afskaffades, då skulle äfven, bland den intelligentare delen af den värnepligtiga massan, mycket dugligt befäl kunna utletas och bildas. Vi säga skamliga friköpningen, ty då det gäller att försvara hus och hem samt den jord, som mig fostrat her,, så är det väl hvarje fri och välfrejdad medborga-! res ovilkorligs pligt, om han kan försa ett vapen — han iå föröfrigt vara hög eller låg, rik eller fattig — att då fatta muskö-: ten och ställa sig i ledet till fosterlandets försvar. p