torer voro också i ständig verksamhet, sade I mig väl underrättade personer, och samma Jafton som. jag skref eder till senast att det rådde fullkomligt lugn i staden, hade, efter hvad jag sedermera erfor, åtskilliga uppviglare blifvit arresterade vid någon klubbsammankomst i förstäderna, något som dock sades höra till ordningen för dagen och icke ådrog sig någon synnerlig uppmärksamhet. Atskilliga försigtighetsmått äro för öfrigt vidtagna tiil underlättande af ordningens öfvervakande. Så stängas alla cafeer, brasserier (ölstugor) och hunetter (krogar, der endast dryckesvaror -tillhandahållas) redan kl. 11 på aftonen, och en följd deraf är, att en kort stund efter detta klockslag gatorna i Lyon äro så tysta och folktomma, att man har svårt att tro sig vara i en så stor stad. Detta utgör en icke oväsentlig rubbning i lyonesarnes vanor, ty de tillbringa gerna sin afton på cafeet till sent på natten, något som jag skulle tro har sin grund -deri, att man har det varmt och angenämt på cafeet, under det att rummen hemma denna årstid äro kalla och otrefliga samt töga eller intet uppvärmas af dessa cheminges, som på intet sätt äro inrättade för att bibehålla den värme, som utvecklas af det använda bränslet. För det närvarande har man emellertid intet annat val än att återvända till sin kalla bostad, ty då klockan lider mot 11, börja gargonerna uppstapla stolarne och minska gasen, och inom en. kort stund är det nyss så lifliga, så sorlande och så Jjusa cafeet tomt, tyst och mörkt. . Mot. illasinnades anslag utfärdas också oupphörligt varningar. En sådan har synts mig nog anmärkningsvärd att förtjena särskildt omförmälas. En -kungörelse af mairen, införd i tidningarne och anslagen med kolossala bokstäfver på väggarne, uppmanar de vid befästniogsarbetena anställda arbetarne att betrakta såsom misstänkt hvarje underrättelse, uppmaning eller befallning, som icke utgår direkt från municipalitetet eller från annan behörig myndighet. Deuppmanas dessutom att häkta orostiftare och föra dem till närmaste vakt. Såvida arbetarnex, tillägges det, äro öfvertygade om nödvändigheten af att förjaga fienden, böra de till välförtjent straff befordra de orostiftare, som söka förderfva republiken. Död å förrädarne! Död åt de fega! Lefve republiken! Det inses lätt i hvilken hög grad en kungörelse, sådan som denna, skall vara egnad att underblåsa den redan förut högt uppdrifva misstron och misstänksamheten. Också gör det, midt under det upplyftande skådespelet af patriotiska ansträngningar, ett pinsamt intryck att iakttaga denna fruktan för ett öfverallt lurande förräderi. En icke minst betänklig följd häraf är, att soldaterna förlora förtroendet till sitt befäl och i allmän. het underordnade till sina. förmän. Vid den ringaste motgång skall man icke längre göra sig besvär att efterforska de: omständigheter, som utgöra naturlig förklaringsgrund l. till densamma; man har genast till hands den en gång för alla afkunnade domen: för-1 räderi. Detta innefattar enligt min öfvertyfe en af de största svårigheter med hvilka rankrike i närvarande ögonblick har att kämpa. Det skall säkerligen fordras en hell följd af framgångar, vuona af en general, för att han skall förvärfva den prestige, som skall från honom afvända all misstro och göra det : för honom möjligt att bära slaget af en motgång utan att geuast drabbas af beskyllningen att vara en förrädare. På den utanför partierna härstädes stående främlingen, liksom helt säkert också på alla . fransmän med ärligt fosterländsktsinne, gör det : äfven ett ganska smärtsamt intryck att iakttaga, huru föga man på vissa håll här är benägen att ens inför fäderneslandets fiender och fäderneslandets fara glömma sina partitvister, sina små pursänliet ärelystnader och fåfängor, sitt groll och sin afand. Jag skall endera dagen genom enliten revy med de olika pressorganer, som jag här har tillfälle att se, lemna några prof på förhållandena i detta hänseende. Säkert ligger häri för det kämpande Frankrike, om icke en fara, så åtminstone en svårighet, som kanske är lika allvarsam som den, hvilken företer sig från demagogerna af generalo Cluserets skola. Apropos Cluseret, så är det naturligtvis längesedan bekant i Stockholm, att han pumera gjort fullständigt fiasko äfven i Marseille, sedan han likväl der lyckats underhålla oro och tillställa uppträden under en vida längre tid än det blef honom förunnvadt att. spela en roll i Lyon. Från hans. vistelse i sistnämnda stad berättade mig mycket aktade personer följande anekdot: Vid ett klubbmöte inom de kretsar; der Cluseret sökts anhängare för sina i hög grad misstänkta planer, yttrades af en talare, att man saknade penningar för utförande af sina afsigter. Bah! — genmälde Cluseret — I sägen att I icke hafven penningar! Än sedan?: I hjertat af staden bo de rika, och I hafven gevär!p Det är, såsom man ser, icke någon ringa fara de samhällen undgått, som lyckats befria sig från denne äfyentyrares stämplingar. Innan jag afslutar redogörelsen för mina iakttagelser i Lyon, bör jag nämna, att jag der hade nöjet sammanträffa med. en -landsman, en ung Göteborgare, sedan några år anställd i Lyons förnämsta bankinstitut. Han trodde sig vara den enda svensk, som för tillfället vistades i Lyon. Man talade visserligen om en svensk tamilj Sparre, som der skulle för tillfället uppehålla sig, men jag förmodar att det var en redan sedan länge i Frankrike bosatt gren af. Sparreslägten. Emellertid -bereddes mig på bangården i Lyon, just i det ögonblick jag stod i begrepp att lemna staden, öfverraskningen att träffa ännu en landsman, en ung man, som efter hvad jag tror vistas någonstädes i Lyons närhet i något offentligt uppdrag. Som vi skulle afresa med olika bantåg, hunno vi blott vexla några få ord för att konstatera landsmanskapet. Sedan jag hunnit se mig om litet mera i Tours skrifver jag härifrån ånyo. CR be tr Pg. FE. AR Kr a ER: RRD ING; hand PS ARSA SRA AJ eta Get Steg RÄLS LR Å LA ÅA oh oo KR NR kn KR f— RAR ft CR — (— fö för Pr. bra An RR rt Landtförsvaret. I gårdagens Post-lj: tidniog läses: Med anledning af de uppgif-lx ter. som i åtskilliga tidningar varit synliga,