till de fromma önskningarnes område? Skall icke regeringen finna sig manad att taga något initiativ i detta hänseende, och skall icke riksdagen finna omsorgen om landets säkerhet fordra, att den dertill räcker en hjelpsam hand? Jag tror icke att man härvid behöfver låta alltför mycket afskräcka sig af tanken på kostnaderna, ty för en folkbeväpning, sådan som vi behöfva den för lokaiförsvaret, fordras ingalunda vårt borgaregardes guldbyxor och plymascherade kepis, ej ens vära skarpskyttars enklare, men dock alltid med kostnader förenade ekipering. Jag har sett ett stort antal mnationalgardister i Lyon och andra franska städericke blott exercera, utan äfven göra vakt och bestrida ganska allvarsam tjenstgöring i helt och: hållet civil drägt, många icke ens bärande en uniformsmössa, och jag har sett att det ganska väl låter sig göra , för arbetare i blus att handtera geväret. Ar blott skyldigheten för alla inom vissa ålderskategorier, att tillhöra ett nationalgarde, en landtstorm eller hvad man må kalla det, obligatorisk, skall det alltid finnas så många som antingen icke vilja eller icke kunna lägga sig till med en uniform, att ingen skall känna sig generad af att i vanlig borgerlig drägt deltaga i de öfningar, som kunna finnas erforderliga, och hvilka visserligen icke torde behöfva blifva så särdeles talrika eller ansträngande, om blott alla utan undantag en gång fullgjort sin beväringsskyldighet och deltagit i beväringsöfningarne. Men organisation och beväpning måste på förhand finnas, på det icke allt må behöfva improviseras i farans stund. Men jag anhåller att få, från denna digression, återvända till min redogörelse för förhållandena i Lyon. Den marsch-legion, om hvilken jag i det föregående talat, benämndes, såsom man torde ha anmärkt, den första. Två andra voro under utrustning, och man kunde, under de dagar jag vistades i Lyon, se stora anslag på husknutarne och kungörelser i lokalbladen, än tillkännagifvande att den, som hade hästar att aflåta för den andra legi neu borde anmäla sig der och der, än förkunnande att så och så många officerare af den och den graden, så och så många at den, kunde finna anställning vid den tredje legionen, och att hugade sökande, försedda med dokumenter styrkande deras behörighet, kunde anmäla sig der och der. : Hela uppställningen af detta senare tillkännagifvande påminde starkt om de vanliga annonserna i våra tidningar under rubriken I tjenst åstundas.. Det belyser emellertid ställningen och visar i hvilken belägenhet Frankrike kommit genom dessa . kapitulationer en gros, som sakna motstycken i verldshistorien. De dekreterade uppbåden och den frivilliga hänförelsen lemna soldater i massa, men man måste vidtaga utomordentliga åtgärder för att anskaffa otficerare. Ett annat anslag förkunnade, att värfningar fortfarande egde rum för kompletterande af la brigade des claireurs republicains du Rhöne, hvilken ännu erbjöd anställning åt tusen man för hela den tid kriget fortfar. Man -vände sig i detta anslag till energiska och beslutsamma män, beredda att böja sig under disciplinens.stränghet och att vaka öfver dess iakttaganden. För att antagas fordrades blott att vara fransman och att älska sitt fosterland. — Man värfvade också för en annan kår: les Enfants perdus des Vosgesn. De legioner och brigader, som på detta sätt upprättas, äro företrädesvis ämnade till fälttrupper, och man vill, synes det, göra dem till elitkårer. Det egnas derföre synnerlig omsorg åt deras utrustning, såsom man hade tillfälle att se vid den revy om hvilken jag talat. Enoabanda är förhållandet med de kompanier af francs-tireurs, som särskilda städer och orter uppsätta, och hvilkas ekipering i sanning icke lemnar någonting öfrigt att önska. I Lyon, likasom här i Tours, hvivlar det af sfrancs-tireurs i kostymer af alla mölliga former och färger. Det gemensamma igenkänningstecknet för dem är filthatten, med ett par små fjädrar vid ena sidan. De ha för resten alla det gemensamt, att man kan i deras utstyrsel spåra någon liten sträfvan efter det pittoreska. d Enklare och anspråkslösare uppträda i allmänhet mobilgardena. Många af dem syntes ännu i Lyon bärande lifremmen med patronköket spänd utanpå den nationella bomullsblosen, landtbefolkningens och arbetarnes vanliga drägt. Men stora massor af dem syntes också, hvilka voro ordentligt uniformerade, och här i Tours är det förhållandet l med alla som jag sett. Deras uniformer val riera äfven ganska mycket i snitt och färg, men den vanligaste drägten är en kort svart yHeblas, af någon vadmalsartad väfnad, samt : pantalonger af blåmeleradt kläde med röda reverer. Hufvudbonaden är chasseurmössan med röda passe-poiler. K . Medan jag talar om de olika kårer, af hvilka man i Lyon såg medlemmar eller hvilka man der hörde omtalas, bör jag icke underlåta att nämna, det öfver ingången till en palatslik byggnad vid Place Terreanx, midt emot Hötel de Ville, en stor skylt, omgifven af en trofå af trefärgade. fanor. förkunonade, att der värfvades för Garibaldis frikår. Jag har förut omtalat, att den röda fanan ännv alltjemnt svajade å Hötel de Ville i Lyon från kupolen och öfver hufvudiogången, der äfvenledes en bild med den Phrygiskal mössan var uppställd. Det är Aftonbladets jäsare väl bekant hvilket uppseende detta. väckt i Earopa och huruledes det blifvit uttydt såsom ett tecken att anarkien herrskade i Lyon. Sedan jag vistats något längre i nämnde stad Yann jag att man der fästade, numera, mycken liten uppmärksamhet vid denna sak. Väl hade den i början gifvit anledning till både förargelse och oro, men man hade slutligen påfunnit en utväg att betaga detta emblem dess oroväckande betydelse, i det man förklarat den röda fanan beteckna art fäderneslandet var i fara. Sålänge detta förhållande tortfore, borde den töljaktligen varlemnas på sin plats, och der sitter. den således (tillsvidare med allas begifvande, om än icke till allas belåtenhet. Att den icke betecknar något anarkiens välde i Lyon kan Sam nå dot hestämdaste vitsorda: tv för det