STIL VIA. Af JULIA KAVANAGH. Öfversättning Af THORA HAMMARSKÖLD. Silvia kände sig missnöjd öfver hennes ton, brydde sig derför icke om att göra vidare frågor och gick in. Hon kom först ini ett fe tomt rum, men en sakta jämmer och ljud af-röster ledde hennes steg till ett inre rom. Dörren stod öppen och hon stannade vid tröskelo, sjelf osedd. Pataud låg på en bädd, tillredd af hans husbondes öfverrock, som blifvit lagd på ett bord. Det stackars djuret var omlindadt med blodiga bandager och såg ut som en egyptisk mumie, ifall guden Anubis fromma tillbedjare plägade bereda mumier af sina heliga hundar. Pierre stod bredvid och betraktade hunden med sorgsna blickar, medan mr Meredith, med lätt och skicklig hand aftog förbanden. Jag säger er, att Pataud) kommer sig, började han med triumferande röst, under det han aftog det sista bandaget. Se bara om min elexir ej har gjort underverk, Vi behöfva ej använda något vidare deraf, Pierre., Tror ni verkligen han kommer att lefva? inföll Pierre i högsta ifver; tror ni det, monsieur Charles? Se på hans ögon, svarade mr Meredith vänligt medan Pataud matt slickade honom på handen; se bara på hans klafa, bruna ögon. Hans stackars öra är. alldeles sönderslitet, sade Pierre, med ö.uhet. Stor sak, ) Se A. B. MI 238—271.;