e!hvarifrån de omkring kl. 9 med facklor begåfvo sig till Thorvaldsens museum, der en d I sång åter afsjöngs. n slask t mm ; Tidningsöfversigt. Stockholms Dagblad yttrar i en slutartikel, med anledning af H. Forsells bekanta broscbyr, bland annat, följande:! Det är icke blott reaktion åt militärdespotism och sabelvälde å ena sidan, allmänna rösträttens missbruk och utsväfningar å den andra, som med skäl kunna befaras blifva en följd af 1870 års tills åragelser. De segrar, preussiska politiken nu vunnit, hota att menligt inverka på den allmänna moralen, den allmänna rättskänslan. Styrkans och eröfringens rätt har åter blifvit upphöjd till ledande princip inom politiken. Vi hatva redan till och med inom vårt land sett aktningevärda skriftställare lägga den gamla satsen om medlens helgande genom ändamålet till grund för sitt bedömande Jaf statsmäns och regeringars handlingsåätt. De . I krigiska framgångarne ha redan bländat en och ) Jannan så, att han icke längre eger någon blick för I orättvisa och förtryck, intet deltagande för de be: segrade, ingen känela af harm vid åhörandet af berättelserna om alla de våldshandlingar och blodsd gerningar, af hvilka detta krig öfverflödar. En örvirring i rättsbegreppen, en förvildning i tänke. sätten hotar att inträda, som kan föra civilisatio. nen ett ansenligt stycke tillbaka på utvecklingens I bana. Mensklighet, billighet, rättvisa äro tomma Jord, åt hvilka stora nationers regeringar medlidsamt höja på axlarne och hvilka diplomaterna måI ste förvisa från sina noter, om de icke skola göra I sig löjliga; och när ett folk, på grund just af det Å ädlaste, som rör sig derinom, — dess rättskänsla, .j dess afsky för våld och svek, — lägger sina sympatier i dagen, så blyges man icke att ta:;la det derför och att söka genom hårdfagna argumentationer öfverbevisa det om att svart är hvitt och hvitt är svart. Låt verlden blifva öfvertygad om att rättigheten mätes efter styrkan, att det gifves en moral för staten och en annan för den enskilde, att det är en löjlighet att vilja göra humanitetens stora grundsatser till grundval jemväl för de internationela förhållandena, ett brott att uttala sina på kränkt rättskänsla hvilande sympatier — och det allmänna rättsmedvetande är förgiftadt, jordmånen beretld för hvilka politiska våldshandingar som helst. Det lärer icke kunna förneka3, att de lysande framgångar Preussens politik nu vunnit äro till väsendtlig del förberedda genom uppenbara rättskränkningar, genom ett klokt begagnande äf alla maktens och listens resurser genom ett oupphörligt vädjande till styrkan såsom högsta, sn rt sagdt enda instans. Exemplet kan vinna efterföljd, t inom politiken är ju hufvudsaken att lyckas, oc sedan folkens rättskänsla blifvit förslappad eller dess yttringar undertryckta, sedan besvticna traktater visat sig icke ega hågon helgd, finnes i sjelfva verket icke längre någon garanti mot mäktiga staters öfvermod eller inkräktningslusta. Äfven af denna anledniug synas oss Preussens segrar egnade att väcka grundade farhågor. Men, säger man, sedan Preussen vunnit sitt mål, sedan Tysklands enhet nu blifvit fullbordad, har verlden af detta land ingenting vidare att frukta: Tyskland skall hädanefter vara i stånd att ensamt upprätthålla freden inom Europa, och det skall med kraft tillbakavisa hvarje försök att ånyo tända krigslågan. Det är möjligt, ehuru icke troligt, att Tyskland skall blifva den första militärstat, som har moderation och klokhet nog att stanna midt i loppet af maktutvidgning och lysande sep: rar, ehuru under nuvarande förhållantien detta land endast behöfver visa en hotande min för att af dfriga länder vinna svart sagdt hvilka eftergifter som helst; men med skäl torde kunna ifrågasättas, huruvida den tyska enheten verkligen nu är fullbordad och huruvida icke detta stora mål fortfarande skall anses berättiga Preussen till användande af alldeles samma medel som hittills. Det har af senaste underrättelser från utlandet redan visat sig, att Baiern är ganska motsträfvigt mot ett fullständigt subordinerande under Preussen, och hr v. Bismorck bar låtit undfalla sig hotelser om Baierns uteslutande från tyska förbundet, hvilket är liktydigt med att detta land, om det nu icke frivilligt underkastar sig de preussiska vilkoren, kommer att. framdeles betraktas såsom fiendo och att följaktligen helt och hållet beröfvas sin sjelfständighet. Det var denna politik, som år 1866 följdes mot de då gensträfviga tyska staterna. Vidare eger Österrike flera provinsör, hvilkas befolkning är: lika fullkemligt tysk, som hv:lket annat tyskt lands 3oin helst. Om det å ena sidan kan, såsom af ett par preussiska författare blifvit, framhållet, med ganska mycket skäl sägas, att upprätthållandet af den österrikiska staten skulle vara en fördel för Tyskland, enär derigenom faran för ett påträngande af de slaviska stammarne i öster förminskades, så bör å andra sidan anmärkas, att under nuvarande förhållanden jist det slaviska elementet inom Österrike lätt kan vinna öfverhand öfver det tyska, och att det måste ligga i Tysklands intresse att derifrån rädda Österrikes tyska provinser genom att upptaga dem i den stora och måktiga tyska enhetsstaten. Derigenom skulle Tyskland vinna en ytterligare högst betydlig tillökning i territorium, rikedom och intelligens samt dessutom erhålla fast fot vid Adriatiska hafvet, hvilket för utvecklingen af Tysklands maritima makt och för dess inflytande på verldshandeln vore af oberäknelig vigt. Det saknas således ingalunda anledningar för Tyskland :att med sig förena iemväl Österrikes tyska provinser. Lusembourg åter är ett gammalt tyskt riksland med till största delen tysktalande befolkning, och bildande en i Rheinprovinserna samt det nyförvärfvade Lothringen inskjutande kil. 47 qvadratmil och 200,000 invånare äro väl icke någon synnerligen stor tillökningi Tysklands makt, men genom Luxembourgs annexion, hvilken med största lätthet när som helst kan verkställas, skulle en bättre gräns erhållas och germanismen vinna en en ny triumf, hvarigenom äfven de preussiska statsmännens popularitet inom Tyskland ytterligare stärktes. I Schweiz finnas 2 !, millioner tyskar, hvilka af de tysknationalas broschyrförfattarne förklaras vara ingenting anat, än tyska partikulariste, och då, enligt de tysk-nationella teorierna, något afseende icke behöfver fästas på partikularisternas. sjelfständighetskänsla, finnes ur tysk synpunkt intet som hindrar jemväl en annexion af Schweiz tyska kantoner, så vida en dylik anses öfverensstämmande med Tysklands fördel eller behöflig för enhetsverkets fullbordande. Man må icke förebrå oss, att hvad vi nu sagt hvilar på endast lösa suppositioner. Ettinförlifvande med Tyskland och Baiern, Österrikes tyska provinser, Luxembourg och tyska delen af Schweiz mot deras önskan och vilja står i fullkomlig konseqvens med Preussens hittills följda politik och måste ovilkorligen ingå i herr v. Bismarcks plan för skapandet af en enda, alla tyska länder omfattande stat, såvida icke flera millioner lika goda tyskar som brandenburgare, sachsare och schwabare skola uteslutas från den tyska enhetens välsignelser. För en dylik åtgärd kunna för öfrigt alldeles samma rättskälv anföras som för annekteringen af Hannover eller eröfringen af Slesvig, Elsass och Lothringen: nationalitetens rätt, eröfringens rätt, den egna säkerhetens rätt och, i större eller mindre mån, historiens rätt. Huruvida planen genomföres, det kunna hyarken vi eller några andra veta, ty det beror på omständigheter, hvilka ingen kan förutse kanske pi långvarigheten af en enda mans hf. I y a beaucoup entre la coupe etles levres, det, r långt från skeden till munnen, och mycket kan-inträffa, många vexlingar kunna ega rum i Tysklands både inre och yttre förhållanden, som gifva händelsernas gång en helt annan riktning; men om man skall söka att på grund af hvad som hittills inträffat, utforska hvad framlada I EO REP RM EP PR I KA tt NE mm ot ÅR MÅ a MA RR — OM NK mi mA mm: BR ov AN AR RR kt ka 0 Ert fo AR Bm DA Mn Jm DA äm KR AN hr rg fr fr fr a— ( —JV og — -CO be AN i VR ö AR JR KE -— Jfr