längs salen lästes på blå botten och omgifne af röda draperier namnen på en delaf Thorvaldsens mest berömda arbeten, tillika med åren för deras utförande — en gerie, som började med Jason och årtalet 1802 samt ändade med Hercules och årtalet 1843 Det rundt om hela salen löpande galleriet var dekoreradt med blomsterguirlander i lifliga färger, och utöfver dessa bängde en stor mängd europeiska flaggor. Framför midten af den sydliga längdsidan var den med högrödt silkesdamast ötverdragna talarstolen upprest, prydd med en storartad dekoration af! blomster och praktväxter samt med Thor; valdsens Hebe och Hoppet i marmor vid , sidorna. Tätt framför tribunen var upprest i en estrad med en rad förgyllda och med4 högröd damast öfverdragna stolar, afsedda för de kungliga. Hela anordvingen af detta ) stora rum erbjöd en särdeles liflig och anslående anblick. s Sedan deltagarne i festen kl. half 1 på ll middagen voro samlade, ankommo konungen 4 och drot:ningen, kronprinsen och kronpric-!S sessan samt prinsessan Thyra och prins Walq demar med svit, och beledsagades, i det de ; 8 I l o 3 s S ä d ; församlade reste sig, af festkomiterade till sina platser. Festen öppnades derpå med ett musikoummer, hvaruti voro inflätade åtskilliga danska nvationalmelodier, och som, under anförande af br Balduin Dahl, utfördes af en orkester, sammansatt af omkring 30 blåsinstrumenter med trummor. Under ledning s af kongl. kapellmusikus Lansky afsjöngo derefter sångföreningarne, bestående af omkring 180 personer. följande af C. Ploug författade sång till melodi af kammarmusikus C. J.t Hansen. h Med Lys og Skygge, med Vinter og Vaar a svandt hundrede Aar. kb Det Mzegtige sank og det Ringe steg op, d det ydmyge Skud fik lövrig Top; t mens Troner benveiredes, Almuens Sön d vandt en evig Lön. t: Og herfra udgik Han, Titanen den stzerke, : der bröd gjennem Vansmagens kvalende Sky, J og stormed det höie Olymp paany, u og planted der Konstens seirende Merke. f Thi hans Öie var aabent for Skjönhedens Glands, I v som Helleniens Sommer har skabt, k og hans snilrige Haand og hans modnede Sands. m tog i Arv Nordens Alvor og Kraft. li. Og fra Födselens Vraa indtil Hxderens Tind e ned Hjertet og Tanken var ren; ir Gubben eied end Barnets enfoldige Sind, st da han prented en Bibel i Sten. d Men Snillets Storverker offrede Han ta sit Fedreneland. v Det gav Ham en Vugge, Han gav det en Skat, )t! som lysner dets dybe Vinternat, å som frester dets re til Stjernernes Hvelv, då om det sluktes selv. Og Folket taknemligt ser op til de Sale, hg hvor Skjönheds Heroer om Graven staa Vagt, pe og Konsten forkynder sin Kongemagt T i Musernes Sang, Apostlenes Tale. : Derefter besteg prof. R. Nielsen talare-dq: stolen, at Uti inledningen till festtalet framhöll han; sc hurousem denna dag icke blott för Danmark utan för bela Europa vore en bemärkelsedag, i det på denna dag var född en man,lat som hade kallat Hellas gudar till uppstån-te delse och förherrligat sin konst förmedelst sö odödliga arbeten. I ett inspireradt och glän-2! sande föredrag utvecklade talaren vidare, med särskildt hänseende till Thorvaldsen, det Dp konstvärliga geniets egendomligbeter och konre stens betydelse. Festen i Ridehuset afslu-!m tades derefter kl. 24 på 2 med afcjungandet ze af följande sång: 7 Kaar vi finge karge: de Rigets Skjel er rykket, sk Brödre, trellebundne, 80 fremmed Hofbud fölge. rö Vil os Fremtids Völve 80 Lykke bedre love: st atter hel vor Odel hv 1 ooo! Friheds Vext i Vangen? hv Ei i Afmagt ödes u skal det Folk, der fostred så Snillets Kemper sterke, te Daad, som Död ei rammer. Löves maa det Land, hvor : Skjönheds Tempel straaler, p E lyse Altarluer de over Livets Idreet. Drottningen, kronprinsessan och prinsessan i Thyra begåfvo sig derpå från festlokalen; !ty hvaremot konungen, kronprinsen och prins Waldemar deitogo i den procession, hvarutij samtlige festens delt gare, med musiken jil!de spetsen, begålvo sig genom stora porten påh midten st Ridehuset till Thorvaldsens mu-m sem. -Processionen framskred uppför huf-79 vudtrappan, genom stora ingången omkring grafven på gården och vidare genom den sioe, dodörr, som vanligen trafikeras af de besötil kande. Nästan alla de i processionen delta-de gande damerna buro kransar och blommor, vö som nedlades på gratven, hvilken helt hastigt jeX blef öfverhöljd af ett brokigt Blomstertäcke. Under det pr: cessionen genomgick museet jzx fortfor musikkåren, som var uppställd i Krib: stus-salen, hvars dörr stod vidöppenj, satter spela fosterländska melodier, hvars toner genJjudade i byggnaden och gjorde en gripande effekt. Denna sista del af festen, hvarunder ra alla deltagarne hade blottat sina hufvuden,p: utöfvade en djup och imponerande inverkan te på alla närvarande, P Efcee hafvudfestens. slut begåfvo sig stu-ur denterne kl. half 4 i procession från studentdj föreningen till museet, dervid afsjöngs föl-fö jande af Carl Andersen författede sång: de I disse höie Sale a Oplukkes Skjönheds Bog, fn Og Marmorstötter tale ZI Trindt Evighedens Sprog; ko Her Nordens störste Heder Vandt Gravens Mindeglands — Den unge Slegt hid treder ke ZErbödig med sin Krands. or En Tolk skal Krandsen vere sa For Hjerter, der kan slaae, en Og Röster skal den beere, na Som kan Guds Himmel naae, s0 1 a Saa han der Spir og Krone ge Bar för i Kunstens Stad, It Maa fange nu slig Tone te Fra hver en Blomst og Blad: en Vi kan Dig Alle skue, n O skjön, som her Du stod: ke Dit Öies klare Lue, Nn Din Isses Sölverflod, 2 Din ranke Gang paa Tillie, ke Din Tankes höie Flugt, Se Din rene, sterke Villie, Der bar den gyldne Frugt! — Hvor Mangen alt herinde h Din Frugt ei Gnisten gav! ti