STOCKHOLE den 22 Nov. Ja f Det finnes en icke ringa del af allmänhei ten; som synes betrakta verldshändelserna? såsom ett skådespel, hvilket uppföres för dess ? nöjes skull och som derföre anser sig ha lik-)9 som rätt att fordra spännande scener och Y ständig omvexling samt att visasin missbelå! tenhet, om icke den dramatiska utvecklingen sker raskt nog, ja till och med att stampa, i fall .det dröjer för länge mellan akterna. När det nu pågående kriget utbröt, huru otålig, ja snart sagdt blodtörstig visade sig v icke då denna del af allmänheten. Det gick o för långsamt; man ville ha stora blodiga balr taljer genast dagarne efter krigsförklaringen. s Nu har denna art af spektatörer fått sitt k lystmäte af blod och af krigets rysligheter; nu börjar det bli dem något enformigt att t höra talas om ständiga strider och skärmytsd lingar, om uppbrända städer och köpingar, om rof och plundring, om bairare och franctireurer; de önska för sina nervers och sitt s nöjes skull någon scenförändring, och blinä-!h stan onda på sina vänner fransmännen, derföre att de icke i god tid tänka på att be-ld reda en sådan omvexling. Det är nog ändå l en gruflig envishet af dessa herrar republif kaner, som kommit till styreto — hör man v någongång yttras — hvarföre kunna de ickelh ge med sig och afträda Elsass och Lothrinv ringen? så blefve det dock ett slut på gräs-ls ligheterna, och icke blott Frankrike, utanE Europa kunde åter få hemta andan. i Utan tvifvel skulle det smärta Trochu, Jules Favre, Gambetta och de öfriga ledande It männen i Frankrike ganska mycket, om delt visste att deras försvarspolitik vållar obehag li och störd smältning af tidningslitteraturenss innehåll — ja, kanske rent af störd lekamlig matsmältning hos en del hederliga medborgare i aflägsna länder; men äfven om delg visste det, skulle de troligen icke kunna göra lt någonting dervid. Det är minsann icke för sitt Ic nöjes skull de påtagit sig det i sanning svåra ls ochotacksamma värfvet att söka lotsa det fran. ska statsskeppet fram genom bränningarne; det är icke för sitt nöjes skull som de ochlt franska folket med dem fortsätta en för! tviflad kamp mot den främmande invasionen. Utan tvifvel finnas skäl, och dessa stora och vigtiga, hvarföre de anse det nödvändigt atts Frankrike uppbjuder äfven sina yttersta kraf-l: ter, i stället för att låta den öfvermodige!l fienden efter godtfinnande diktera ett freds; slut. Anhängarne af en nederlig och sarsad republik i Frankrike äro, det ha de förut visat, varma anhängare af freden; de vilja en håll bar och varaktig fred, under hvilken landet l skulle kunna ordna och utveckla sina inre ll förhållanden och intaga en helt och hållet ! defensiv ställning, icke ett blott stillestånd, ! under hvilket det utmattade landets alla krafter skulle tagas i anspråk för att bereda sig! till hämd. Alia vänner af fredsoch rättstillstånd i Europa böra vara dem tacksamme derför att . de åtminstone bjuda till att åvägabringa en l: fred, som verkligen kan kallas fred. För-; stode tyskarne sitt eget verkliga intresse och l icke för tillfället vore förblindade af eröf-1 riogslystnad, så skulle allmänna opinionen i Tyskland nu ge ett stöd åt detta sträfvande. Ett annekterande från Preussens sida af Elsass och Lothringen är så långt ifrån attl: innebära en fredsgaranti, att det utgör raka l: motsatsen. Tyskland skulle derigenom icke l viona något i styrka, det skulle deri få en ! Achilleshäl, som medtörde stora vådor. Frank! rike skulle icke af något påtrugadt fredsför( drag känna sig förpligtadt att afstå från ! dessa länders återeröfring; det behöfdes blott : i Frankrike ett annat militärsystem, sådant : erfarenheten nu visat att det måste vara, en . ansträngd förberedelse samt en genialisk och li lycklig fältherre, och icke blott denna eröf-1 ring, utan åtskilligt annat, skulle vara satt li på spel för Tyskland; återeröfringen skulle l: utgöra hvarje fransk regerings tysta program ända till dess det gynsamma ögonblicket : komme. I stället för den betryggade fred, hvarom man drömt på begge sidor och i hela : Europa, skulle erhållas en permanent krigsfot och tryckande skattebördor. Frihetsutvecklingen i Tyskland skulle också . lida betydligt af denna eröfring. En under-: kufvad provins påkallar tvångsåtgärder, och ! det är säkert icke tillräckligt att de tyskal professorerna hålla några föreläsningar förl: Elsass och Lothringens innebyggare om den l4 stora lycka som germaniseringen innebär. : Hemliga franskt sinnade töreningar skulle(! bilda sig; dessa måste man undertrycka. Enl: fransyskt sinnad press skulle taga till ordet: 14 den måste man bringa till tystnad; franska ln frihetssånger skulla ljuda; sångarne skulle ka1 stas i fängelse; franska skolor skulle på en-l4 skild väg stiftas; dem skulle man nödgas på de: spotiskt sätt förbjuda. Hvarjehanda rörelser : skulle tid efter annan uppstå och man skulle i nödgas proklamera ståndrätten, Kunna de li trisionade i Tyskland inbilla sig, att ett sådant tillstånd skulle vara gynnsamt förl frihetsutvecklingen i allmänhet och sär. skildt för oppositionen mot militarismen. Denl2 jernhand, som fordrades för vidmaktbå llande t af eröfriogen, skulle säkerligen också göra sig kännbar i Tysklands öfriga delar. I Vi fråga till slut: äfven under förutsättning, att alla ansträngniogar från franska folketss sida skulle vara fåfänga, äfven om slutligen!r Paris skulle falla och derefter hela Frank-li rike ockuperas, tror man väl, att det är full15 komligt likgiltigt med afseende på nationallr medvetandet och folkets framtid, huru FrankI rike faller, om det sker med fegt eftergif-1ll vande för våldet eller efter att ha uppbjuditn sina yttersta krafter? Det finnes en national-le ära, som är långt större och vigtigare, än li den militäriska gloires, som så länge föresväfvat Frankrike och som nu blifvit så alldeles krossad; denna nationalära kräfver or Am OM sul: Po PV LS År