SILL VIA. Af JULIA KAVANAGH,. Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD, Mr Meredith yttrade detta med skenbar likgiltighet, men Pierre kastade på honom en listig blick: Ni vill skjuta Baptiste, min fina, unga herre, tänkte han, då de börjat hemfärden; men ni önskar döda honom på egen hand och ensam vinna hedern deraf, på det den unga fröken med de mörka ögonen inte må prisa någon annan än er. Pröftva på! pröfva på! Lyckan är er, vid min själ, bevågen om ni kan knipa Baptiste! Aro vi nu långt ifrån vargens audra läger ? frågade mr Meredith och såg hastigt upp. Inte särdeles,, svarade Pierre med en så slug blinkning, att mr Meredith kallt tillade: Nå, ja; det kunna vi taga reda på en annan gång. Ja, men Baptiste kan byta om tillhålls, anmärkte skogvaktaren skarpsinnigt, ty, ser ni, monsieur Charles, Baptiste han har sitt sätt för sig Pierre skulle just gifva sina skäl för detta påstående, då han fick se mr Meredith, som blickat skarpt framför sig några sekunder, hastigt rycka upp en revolver ur fickan. Han sköt utan att synas sigta, men snabb som blixten slog Pierre upp hans arm och kulan träffade blott några qvistar i ett träd och afskuro dem under sitt lopp. Vilie monsieur Charles döda stackars Pataud? frågade Pierre med ett förebrående uttryck i rösten, i det den stora hunden bröt ) Se A, B. M 238—269.