nade det som föll honom i ögat. Och ännu femtio år derefter var han i detta hänseende alldeles densamme. När man i Rom besökte honom i hans atelier rullade han ständigt ler medan samtalet pågick och när han om aftonen hade i en timmes tid spelat lotterio, som var hans älsklingsspel, och derefter hörde något skaldestycke uppläsas — och ingen pjutning var honom kärare — var ritpennan ständigt i rörelse. Mångfaldiga af dessa kompositioner finnas qvar ännu. Författaren af denna skizz erinrar sig från den tiden, att då han en afton uppläste för Thorvaldsen ur Ovidii metamorfoser blef ThorvValdsen alldeles hänryckt af det plastiska i dessa forntidsdikter, och då läsningen var slut var också en hel basrelief-komposition till Atalantas språng färdig, som utomordentligt gripit honom. Var det kanske derför, att han hade ep hemlig känsla af att i denna mythiska dikt låg en säregen antydning om hans egen märkliga lefnadsbana? Få konstnärer, kånske ingen, hafva med den fasthet, som Thorvaldsen hållit sin lefnads mål för ögonen och med sådan följdriktighet under hela sitt lif arbetat för att hinna detta, utan att låta locka sig till höger eller venster af de gyllene äpplen, som under Atalanptas språng frestade AtaJanta. I denna Thorvaldsens orubbliga fasthet, i förening med lyckan, som, när den någon gång får den nycken att sluta sig till snillet, följer det med underbar trohet, ligger utan tvifvel nyckeln till hela hans derpå följande konstnärs-storhet. Med danska örlogsskeppet Thetis lemnade Thorvaldsen Kjöbenbavn i Augusti 1796, för att också göra sin pilgrimsfärd till Konstens heliga graf; men innan han skulle hinna fram till den måste han först med fartyget göra en kryssningstur i Medelbafvet, hvarunde fartyget passerade Gibraltar och Barbareskstaternas kuster och slutligen för storm och oväder måste söka sig in under Malta, och konstnären blef omsider landsatt i Palermo Efter ena kort vistelse på Sicilien reste har till Nes pel och derifrån till Rom, Man har trott, -tt Rom med sina rika konstskatter hade öfverväldigat Thorvaldsen