j raktaten af 1856 har ex vida allvarsamvare betydelse än de törsta teispramimerna ite förmoda. Den ianebär ingenting mindre a en formlig förklaring från Rysslands sida, tt det ej längre anser sig bundet af detta ördrag. Hvilket intryck detta Petersburgabinettets steg gjort i London och Wien ramgår tydligt af de telegram vi i går afton neddelade. Den österrikiska rikskanslern örklarar genom sin officiösa organ, Corresponens Warrens, att den ryska förklaringen har n principiel betydelse af den utomordentlisaste art, att den leder till en kränkning af ördragsmässiga rättigheter och till den djaaste skakning af det rättstillstånd, på hvilet freden i Orienten beror. Denna angeägenhet, säger den officiösa österrikiska tidingen vidare, berör vårt rikes allra vitar aste intressen, och de makter söm underteckat Paristraktaten ha allt skäl att gemensamt ätta sig till motvärna Det engelska kablettets språk är ej mindre bestämdt Sth öppet. Den engelska regeringens, säger lord Granille i sin svarsnot. bekl. å det högta det ryska, jdelandet söm H meddelandet, som framkallar n disknysion, hvilken torde skada de vänkar lnga förhållandena mellan England och Ryssland. Sådana ord vilja på det diplo-! Men också matiska språket säga inycket. hade furst Gortschakoff sjelf i sin not fört det meat Obesväradt öppda språk: 1 detta diplomatiska aktstycke, säger en Wientidning, se vi den ryska rikskansleren rifva Parisfördraget i tusen bitar och kasta dem midt i ansigtet på makterna. Viega ännu ej detta historiska dokument i sin fallstärdighet, men ett telegram från Petersburg af förl. tisdag återger en del deraf. Cirkulärdepeschen, som är daterad den 11 Nov. (31 Oktober), omnämner först de särskilta förändringar som vidtagits med de öfverenskommelser, hvilka betraktats som grundvalar för den europeiska jemnvigten, och deribland förnämligast traktaten af 1856, och fortsätter derefter: Keijsaren har icke kubnat erkärna söm en grundad rätt, att traktater, som i så många väsentliga punkter blifvit brutna, skola fortfara att vara bindande just när de beröra ryska rikets intressen, att Rysslands sökerhet skall göras beroende af en fiktion som icke kunnat bestå tidens prof, eller att Ryssland skall lida under sin aktning för förpligtelser, som på andra sidan icke hållas i fall komlig helgd. I förlitande på makternas billighetskänsla befaller kejsaren derföre härigenom, att den förklaring skall afgifvas att han icke längre kan anse gig bunden af de förpligtelser, som genom traktaten af år 1856 älagtshonom, förså viat donna traktat inskränker hans 3averänitetsrättigheter på Svarta hafvet Kejsaren anser både för sin rätt och RR pligt att hos sultanen uppsäga den tilläggs.onvention; som är bifogad till nämnde trak tat och genom hvilken fastställes antalet och storleken af de krigsskepp som vederbörande makter få hålla på Svarta hafvet. Makterna Underrättas härom på lojalt sätt. Sultanen återinsättes i detta hänseende i fullaste mått i alla sina röttigbeter, alldeles på samma sätt som kelsären gör anspråk på sina, Det är endast rikets säkerhet och värdiehet höjsaren härmed har i gsigte Yan är vida skild från tanken på att ånyo uppväcka den orientaliska frågan. Här som öfverallt närer kejsaren ingen annan önskan än den att bevara och befästa freden. Hai fasthåller i deras helbet de öffiga hufvudbestämmelserna i traktated ar år 1856, hvilken befästar Turkiets ställoing som en länk i den europeiska jemnvigten. Kejsaren är rede att träda itinderhandling med de öfriga makter som undertecknat debia traktat, vare sig för att stadfästa traktatens allmänna bestämmelser eller för att gifva dem en ny gestalt eller för att låta dem aflösas af en anhan billig tippgörelse, som kunde vaga egnad att försäkra Iognet i Orienten öch Europas jemnvigt. Kejsaften hyser den öfvertygelsen, att både freden och den europeiska jemnvigten skulle erhålla en ytterligare gäranti, om de stöddes på en rättvisare och fastare grundval än den varit, hvilken framgått ur ett förhållandg, som ingen stormakt förmåf att acceptera såsom vilkor för ön normal tillvaro.s Det kan vara af intresse att erinra sig huru den tilläggstraktat lyder, som den-ryske utrikesministern bär åberopar och som, såsom fallet ofta är med postskripta, just innehåller kärnan och qvintessenseii af hela fördraget. Sedån i il:e och 13:e artiklarna I Svarta hafvet förklarats stängdt för alla nationers krigsfartyg och Ryssland såväl som Turkiet förbundit sig att ej på dees stränder l upprätta eller underhålla fiågra sjöarsenaler, I stipuleras det i den 14:e: Då deras majestäter kejsaren af Ryssland och sultanen ha afslutit en ntion för att bestämma styrkan och antalet af-de till kustfart erforderliga lätta fartyg, som de förbehållit sig att hålla på Svarta hafvet, så bifogas nämnda kon I vention till detta fördrag samt skall ega samma kraft och giltighet, som om den vore en integrefande del af detsamma. Den kan således hvarken I upphäfvas eller förändras utan de detta fördrag Jun lertecknande makternas samtycke. Denna tilläggskonvention innefattas i följande tre artiklar: Art, 1. De höga kontraherande parterna för pligta sig ömsesidigt att på Svarta hafvet icke I underhålla några andra fartyg än dem, hvilkas antal, styrka och lästetal här nedan bestämmas. Art. 2. De höga kontraherande parterna för behålla sig att hvardera på nämnda haf under hålla sex ångfartyg af 50 metres längd öfver vat tenytan och af ett lästetal af högst 800 tons, samt fyra lätta ångeller segelfartyg, hvardera af et lästetal, som ej öfverstiger tons, Art. 3. Denna öfverenskommelse, hvilken utgö em bilaga till det hufvudfördrag, som i dag kom mer att undertecknas i Paris, skall ratificeras, och Å ratifikationerna skola inom fyra veckor eller, om