t LJ ysk styrka. Ja, detta må i sanning kallas beynnerligt, om icke mer än besynnerligt. Säkerligen skulle det intressera eder att höra hvad de härvarande franska offiöerarne ha att säga i detta fall. Med en mun förklara de att marsalk Bazaine kunnat slå sig igenom, öm också detta skulle hafva kostat minst bortåt 30,000 man. Att den man, som par preference ansetts vara obeveklig och bh synlös och hvars politik troget afspeglar sig i hans bekanta yttrande, vatt man icke kan baka ä ;gkaka utan att krosss äggen,, med den honom till buds stående ofartiuiga armen, icke i tid gjorde ett verkligt corartadt utfall för att rådda sin armå och den för Frankrike så vigtiga fästningen, föreallsr som sagdt besynnerligt. Dock, allt skall väl en gång blifva uppdagadt, om icke förr, så efter detta förfärliga krigs slut. Låtom oss emellertid återgå till våra härvarande franska vänner. Man har sagt om fransmännen att de äro mästerliga i att hälla god min i elakt spel, och detta påstående besannas äfven härvidlag. På det mest ogenerade och lediga sätt röra de sig ibland den ofta alltför närgående befolkningen, och om händelsevis någon eller fe af Hamburgs i allmänhet ganska nätta tjenstflickor våga sig för långt in i högen, händer det lätt att de blifva föremål för en liten behändig fransk kurtis, något söm de också med god smak synas utsätta sig för. I allmänhet hysa de tyska qvinnorna, till stor förargelse för den manliga delen, en viss förkärlek för sina grannar på andra sidan Rhein. Högst komiskt tager det sig emellertid ut att se härvarande tidningar uppmana de hamburgska fruntimren att icke låta besegra sig af dem, som besegrats af tyska män. Befolkningens uppträdande gent emot de ankomna främlingarne är i allmänhet oklanderligt; icke så emellertid en del af pressens, hvaribland Reform, i sin ifver för det täcka könets bevarande rent ut uppmavar befolkningen att icke . något sätt visa de franska officerarne något tillmötesgående eller någon artighet, helst dessa franska officerare, enligt den värda tidningens påstående, till och med i sitt eget fådernesland äro utstötta från allt umgänge med bättre familjer och de dessutom (här kommer hufvudargumentet) äro skuld till mycket af det utgjutna tyska blodet. Att franskt och dertill oskyldiga medborgares, qvinnors och barns blod dagligen utgjutes i strömmar af tyskarne är naturligtvis något helt annat. På tal om oeg oeg och allmänheten kunna vi försäkra att de förra visserligen i någon mån återgifva den senares tänkesätt, men den hatfullhet röven lägger i dagen mot allt franskt, råder på långt när, åtminstone numera, ej hos befolkningen, hvilket torde få förklaras genom den storartade affäveförbindelse, hvaruti Hamburg står med Frankrike: Dessutom var det ej så särdeles länge sedan de goda hamburgarne önskade både Bismarck och hans politik dit pepparn växer. Omslaget itänkesättet är visserligen sedandess betydligt, men ännu gifves det i Hamburg ett stort parti, som hetraktar de preussiska sträfvandena med allt annat än blida ögon. En profkarta på tysk smak och kultur utgöra onekligen boklådsfönsterna härstädes. Om ämnet icke vore alltför äckligt, då allting går ut på sjelfförgudning, skulle jag vilja egna nägra rader deråt. Att der Siegesgreis i spetsen för de andra tyska hedersoch stridsmännen utgör föremålet för tyskarnes hela beundran är klart, och att fransmännen förlöjligas så mycket som möjligt kunde man vänta. Som jag sett har emellertid Aftonbladets läsare förut genom en resande landsman erhållit noggranna beskrifningar häröfver, och jag inskränker mig derför att konstatera desamma, under tilläggande, att den tyska uppfinningsförmågan synes vara kommen just i sitt rätta esse, då den fritt får utveckla sig i den ädla konsten att håna. Man skall verkligen, som Aftonbladet för någon tid sedan uttryckte sig, ha is i magen för att stå ut med att se allt hvad tyskarne i den vägen för närvarande producera, och isynnerhet bör detta vara fallet, då man som här dertill är nödgad att höra deras bifallande flin, något hvarifrån man i Sverige åtminstone är förskonad. Den af tyskarne på senare tider så mycket omordade franska lättsinnigheten ger mig anledning att äfven med ett par ord omnämna den tyska, sådan den här i Hamburg framträder. De hamburgska förhållandena i detta afseende torde vara verldsbekanta, och svårligen torde man i hela den öfriga verlden kunna finna en stad med jemförelsevis så liten befolkning, der den allmänna prostitutionen tagit så ofverhand. Ämnets beskaffenhet förbjuder att derom ingå i någon närmare afhandliog, men här är det så nära förenadt med det allmänna begreppet, att det ej ens kan vara tal att uppträda deremot. Sådant skulle endast väcka löje. Ädlare nöjen såsom teatrarne, zoologiska och botaniska trädgårdarne, det nyligen upprättade musget, gifvas väl, men med en viss stolthet tror sig åtminstone en stor del af hamburgarne (och dessa tillhöra ju också det sedliga Tyskland) kunna visa den besökande främlingen sina Venustempel och deras usla prestinnor. En hel volym skulle kunna skrifvas om hur all denna skändlighet upprätthålles, men det anförda må vara nog. Den inbringar staden penningar och derföre upprätthålles och utvecklas den. Att äfven det enskilda familjelifvet som oftast är skådeplatsen för det allmänna sedeförderfyet härstädes, bevisas bäst deraf att den härstädes utkommande veckotidningen Montags Nachrichten nästan hvarje vecka. innehåller någon skandal-historia med åtföljande träsnitt om något under veckan begånget äktenskapsbrott eller dylikt. Det är visserligen ett smutsblad som meddelar dessa föga uppbyggliga historier, men att de äro sanna vet hela veriden. Dettorde emellertid icke ha. skadat att ha fäst uppmärksamheten härå i händelse det i framtiden skulle falla de rättfärdiga tyskarne in att påstå det den öfverhandtagande osedligheten varit en följd af fransmännens vistande härstädes 1870. Här liksom öfverallt annorstädes i Tyskland göras stora tillredelser för firandet af tyskarnes blifvande intåg i Paris. Många af de hoteller, som för närvarande till största delen äro upptagna af fångna franska officerare, hafva sina transparenter fårdiga och uppsatta. En lustig historia vill jag-till slut meddela iafseende å den förestående llaminatiouen Härvarande afdelning af Reuters telegratbyrå som har Bitt kontor vid Grosse Bleichen hade under förhoppning att tyskarne innan den 1 Nov. skulle hålla sitt intåg i Paris, låtit uppsätta en dyrbar gasledningstransparent utanför sin lokal, men som ödet velat att tyskarne ännu i dag ligga utanför Paris och Reuters telegrafbyrå den 1 November måste flytta ur sin lägenhet, har hela tillställningen blifvit utan resultat, såvida icke Reuters byrå vill ha det nöjet att vid det blifvande (?) intåget illuminera för nuvarande lokalinnehafvarens räkning. Vi hafva i dag den 6 November, Gustaf Adolfs dödsdag. Trots en och annan tysk historieskrifvares försök att nedsätta hjelteni Tysklands ögon, lefver han ännu här hos många i tacksamt minne och i flera härvarånde kyrkor ser man den store konungens bild. Senast har hans staty blifvit upp: ställd i en af nischerna till den under byggnad varande storartade Nicolaikyrkan. Thorwaldsens staty uppställdes för kort tid sedån i en af nischerna på det nya museet. Hade man dröjt till den 19 dennes kunde man derinne ha firat mästarens 100-åriga födelsedag. Mere INEESISOENESO TRENTER Hr redaktör ! Jag tager mig friheten att vända mig till eder, för att genom eder ärade tidning söka få upplysning i en fråga, som jag tror vara af högt allmänt intresse: VESNA TTT VINES PNP SPCNEPAR SEE SE VER MINE EL FRANS ROGG ve bl fng ar kåk LG nde) ägt före NE