gen de frivilliga skarpskyttarne på så fi timmars väg från Orleans sökte göra er större infanteriafdelniog ett längre motstånd Alldenstund invånarne i byn — Saintillon S:t Illon eller Cendrillon är dess namn — deltogo i striden och just de bland dem son dagen förat visat sig särdeles fredliga och ödmjuka, befalldes att nedhugga alla, son gjorde ens ett försök till motståad, och uppbränna sjelfva byn, sedan alla Jifsmedel bjif. vit tagna. Ordern uppfylldes punktligt. Öfver tjugu fiender lågo döde på platsen. De öfriga drogo sig flyende tillbaka till skogen. Lador och stall, bodar och källare tömdes och sedan öfverlemnades hela byn, som räknade öfver trettio hus, åt lågorna, Detta är redan den femte byn som på en tid af tolf dagar här i nejden och af samma skäl gifves till pris åt tillintetgörelse. För hvar dag blifver kriget förskräckligare. Fransmännens fanatism uppväcker raseri hos tyskarne, hvilka endast alltför ofta se sina kamrater nedfalla döda, träffade från ett bakhåll af fransmännens kulor. Ingen fiover nöje i detta slagtande och brännande. Officerare såväl som soldater tala med den största ovilja om detta slags krig. Men armen måste bevaras. Då tillförseln icke låter verkställa sig blifver intet annat öfrigt än att fouragera och reqvirera. y Bonden, som försvarar sin egendom år i sin goda rätt, men soldaten som hämnas sina fallna kamrater icke mindre. Armens bevarande är i krig den första lagen. Handhafvandet af denna lag är oita förskräckligt, men man får icke göra dem ansvariga derför, hvilka äro tvungna att tilllämna denna lag, utan dem som göra kriget vödvändigt (!): Metz kapitulation. Moniteur, som bekant officiel organ förregeringsdelegationen i Tours, innehåller en lång berättelse om händelserna i Metä. Dpss författare är öfverste E. de Valcourt, officer vid mobilgardet och änstäld vid franska Rheivarmöns störa generälstab. Berättelsen, söm titgör en verklig anklagelseakt mot Bazaine, afslutas med följande ord: För att sammanatta marskalk Bazaines handlingslg under de två : X half månader 0 örflatit sedan den ugusti, säga ti stödJande ost på de af ö5s åbetöpa e fakta: 1. Ått marskalken sedan den 18 Augusti aldrig gjort ett allvarsamt utfall, och att hans anfallsförsök mot de preussiska linierna endast gjordes för avt sedermera tjena honom till ursäkt i landets och historiens ögon. 2. Att marskalken ej vills göra. något sista försök, sot; till och med iden händelse det lyckats, skulle fullständigt desorganiserat hans lysande armå och ej mer tillåtit honom, Rheinarmens öfverbefälhafvare, att i sista instansen bestämma öfver Frankrikes politiska öde. 3. Dessa samma betraktelser förklara hvarför marskalken aldrig kunde förmås att erkävna Fegeringen för nationalförsvaret och ända till sista ögonblicket : sökt såmla spilrorna af den bonapartistiska makten för att upprätta ett tredje kejsardöme. 4 En gång öfvertygad att. han ej kunde förmå både Frankrike och Pretissen att ingå på idön om en bonapartistisk restauration, om ban ej skulle öka listan öfver alla våra olyckor med Metzarmens och staden Metz kapitulation, gjorde marskalken till sin uppgift att påskynda fästningens nppgifvande, För detta ändamål vägrade han att i behörig tid minska fouragerationeroa, i det han plötsligt lemnade de 25,000 hästarne i sitt artilleri och kavalleri otan all föda, i stället för att så mycket som möjligt bushålla med de resurser han ännu den 1. September bade i sin hand. På samma sätt gaf han ej heller sitt bifall till-förminskning af proviantråtioherna förrsän det var för sent och åtgärden endast kunde tillämpas på ett obetydligt förråd. 5. Med ett ord, marskalk Bazaine har i alla afseende endast och allenast handlat i syfte att vara och förblifva herre öfver Frankrikes politiska läge, och troende sig kunna begagna sig af preussarnes-hjelp tillutförandet af sina äregiriga planer, har han uppsåtligen till dem öfverlemnat staden och fästningen Metz samt den franska arme som låg inom dess fästen.n sr ——— Ar