SILL. YVIA. Af JULIA KAVANAGH. Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD. Se på den der kalkontuppen, Högst Uppe På suffletten, sade mr Meredith, och medgif att ni finner någon likhet mellan honom och den unga skönheten, som satt der för ett sekel sedan. Det är någonting i profilen och i sättet att kråma sig som förefaller mig frappant. Ja, det är verkligen likhet; svarade hon allvarsamt. Hon såg åter på mr Meredith och utbrast i sitt barnsligt glada, klingande skratt. Han hade aldrig hört det förut; han fann det högst behagligt. Jaså, detta är filosofil yttrade Silvia som nu återfått allt sitt allvar; jag visste verkligen ej att filosofien var så rolig. Och dermed höjde hon sitt trollspö och började reta kalkontuppen, utan att låta störa sig af mr Meiediths närvaro. Trots denna försummelse tycktes han vara böjd för att ännu en stund dröja hos henne. Ja, det är ett slags filosofi, sade Han ef: ter en paus; den -kontrastens filosofi, med hvilken ert eget Rom bör hafva gjort er bekant, mademoiselle Nardi.n Silvias höjda spö sjönk långsamt ned; hon vände sig mot mr Meredith och fästade en allvarsam blick på honom. Hon rodnade, vände bort sina mörka ögon och började ånyo leka med kalkonerna. Mr Meredith såg att han hade misshagat henne. Det var icke första :) Se A. B. M 238—261.