ISTUCKHOLE dea IH Nov. Ballongbref från Paris af den 31 Oktober och 1 November till belgiska tidningar ge nu temligen utförliga skildringar af de revolutionära rörelserna derstädes måndagen i förliden vecka. Dagen derpå blöflugnet visserligen ej vidare stördt, men jäsningen i sinnena var, isynnerhet i Belleville, fortfarande ytterst stor. Äfven bland ordningens vänner rådde en viss retad stämning mot regeringen, emedan hon visade sig för svag och ej vågade vidtaga några kraftiga åtgärder mot myerianstiitarne. Den närmaste anledningen till upproret gaf fransmännens nederlag vid Le Bourget, hvilken köping de, som bekant, två dagar förut intagit, samt underrättelsen om Metz fall, som först denna dag blef bekant. Den senare underrättelsen gjorde på befolkningen ett så mycket fruktansvärdare intryck, som Fr6geringen, såsom bekant, tre dagar förut formligen dementerat henne. Hvad affären vid Le Bourget beträffar, hade den väckt ond blod, isynnerhet derför, att regeringen vid detta tillfälle visat! prof på oskicklighet och alldeles onyttigt uppoffrat 2000 man, om icke mer. Man förstod ej af hvilka orsaker regeringen bibehållit denna ort, som sj hör till försvarslinien, eller, om detta verkligen låg i hennes afsigt, ej vidtagit sådana anstalter att den kunde bibehållas, Den jäsning som uppstod i följd af dessa båda händelser Var ytterst stor och ökades ännu mera deraf att det på samma gång blef bekant, att Thiers ft till Paris med förslag till en vapenvila. Redan tidigt på morgonen samlade sig talrika grupper utanför stadshuset öch fordrade under häftiga rop kommunen och till och med regeringens afsättning. Jales Simon sökte lugna folket, och lofvade resning i massa samt skyndsam utskrifning af val till kommunen. Men massan lyssnade ej till honom, och tumultet blef allt stackare. Från alla håll kommo beväpnade och öbeväpnade afdelningar af nationalgardet; stämningen mot regeringen var ytterst retad; man beskylde henne för oduglighet och tankar på förräderi. General Trochu, som i Hötel de Ville mottog flera deputationer från massan; meddelade förklaringar rörande affären vid Ze Bourget, hvilken ort man med afsigt uppgifvit, samt om Metz; men man hörde ej på honom och ropade: Vi ha inte kommit hit för att här stå och höra på edra militäriska predikningar, utan för att köra er på dörrn. Massan hade emellertid blifvit allt högljuddare i sitt larmande, ehurå inga våldsamheter begingos. Hon skingrades för ett ögonblick, då plötsligt ett skott, man vet ännu ej rätt af hvem, lossades. Snart packade hon sig dock åter tillsammans, och man såg ibland henne listor cirkulera med namn på de personer som skulle bilda den nya regeringen. På dem befanvo sig Ledru Rollin, Victor Hugo, Felix Pyat, Dorian (redan nu medlem af regeringen), Motta (en mär som gjort sig mycket populär derigenom att han befallt krnceifixernas borttagande ur kyrkorna, men sedan blifvit aflöst af Arthur de Fonvielle), Delescluze, Bonvalet, Schoelcher, Joigneaux, Martin Bernard (historikern), Greppo, Blanqui, Flourens och. Rochefort. Omkring klockan 3 trängde folkmassan slutligen ini Hötel de Ville. De afdelningar mobilgarde som der hade vakten gjorde intet motstånd och åsågo till och med tåligt huru man tog regeringens medlemmar till fånga, sedan man förut tvungit Etienne Arago att underteckna ett förut uppsatt dekret, som utsatte valen till la commune till dagen derpås Tillika sökte Flourens, hufvudmannen: för hela rörelsen, att tvinga general Trochu och de öfriga medlemmarne af provisoriska regeringen att taga afsked. De vägrade detta, och Dorian förklarade, att han icke skulle inträda i den nya regeringen. Omkring klockan 8 lyckades det ändtligen general Trochus adjutant att red 106:te bataljonen af nationalgardet intränga i stadshuset och befria generalen. Men det var honom omöjligt att befria de öfriga medlemmarne af regeringen och äfven rycka nationalgardets öfverbefälhafvare Tamisler ur de upproriskas händer. Dock lyckades Ferry, Rochefort, Pelletan och Picard att undkomma. Den sistnämnde, som ådagalade en stor energi, skyndade straxt till sitt ministerium, lät der häkta en person som Blånqui skickat för att hemta penningar och gaf order att slå generalmarsch. Äfven Trochu hade straxt efter sin befrielse tagit sina mått och steg. Stadshuset var na besatt af tre bataljoner, som kommenderades af Germain Casse (litteratör), Millidre (den bekante klubbtalaren) och Gustave Flourens. Medlemmarne af sjelfva den nya regeringen rådplägade, d. v. 8. stredo, och kunde icke komma till något beslut. Delescluze, som väl insåg, att insurrektionsförsöket efter Trochus befrielse var att anse såsom misslyckadt, gjorde till och med det förslag att bibehålla den gamla regeringen på det vilkor att hon skulle tillåta valen till kommunen. Flera bataljoner. nationaloch mobilgarde hade emellertid samlat sig och marscherade mot Hötel de Ville. De på platsen till-den nya regeringens skydd appstälda bäda Bellevillenationalgardesbataljonerna gjorde intet motstånd utan läto helt lugot skingra sig. Mobiloch nationalgardet trängde nu, omkring klockan 3 på morgonen, in i stadshuset. Operationerna gingo nu långsamt, emedan man vills undvika blodsatgjutelse. Några skott aiskötos visserligen, men ingen lär hafva blifvit sårad. Männen på Hötel de Ville af-väpnades samt och synnerligen utan att ock blifva häktade. De