ÅA EES ESSB SA Slag OCh atergltva Prag rike segern., rost NÖRER, Vid stiftsmötet för Kristiania stift den 2 3 och 4 dennes diskuterades först frågan om konfirmationstvångets upphäfvande, hvarvid nästan alla uttalade sig för denna reform alldenstuad konfirmationstvånget är stridande mot religionsfrihetens princip. Derefter öfverck man till behandlingen af frågan om den yrkliga rösträtten 1 ett af expeditionssekreteraren S. Broch formuleradt törslag yrkades såsom vilkor för denna rösträtt, hvilken endast skulle tillkomma församlingens konfirmerade, manliga medlemmar, en förklaring att man bekänner sig till lutherska kyrkans tro och lära och ett löfte att man vill utöfve sin rösträtt i öfverensstämmelse dermed samt att hafva begått nattvarden och icke vara utesluten från detta nådemedel. Pastor Hevuch från Drammen, pastor Munch från Horten och professor G. Johnson ansågo uttrycket latherska kyrkans tro och lära alltför obestämdt och ville hafva en uttrycklig förpligtelse på Augsburgiska bekännelsen. Dock yrkade Manch detta endast för valbarhet till den kyrkliga representation, icke för valrätt. Den förstnämnde talaren yttrade, at man såsom exempel på, att ett kyrkomöte som icke var bundet vid någon speciel bekännelse kunde göra sin sak rätt bra, plägade åberopa det svenska kyrkomötet; men härvid anmärkte han, att dels en stor del af dess medlemmar redan i egenskap af prester voro bundna vid bekännelsen, dels också vid detta kyrkomöte förslag framkommit om förändringar som skulle hafva rubbat kyrkans ondval. Professor Johnson anmärkte, att et motstånd idn om en organisation af menigheterna och kyrkan hittills rönt kom från tvenne håll. ÅA ena sidan fruktar man samvetstvång, tanketyranni, prestvälde. Men han kunde icke förstå huru en organisation af menigheterna kunde öka prestväldet, och att de heterogena elementerna afsöndrade sig från kyrkan vore icke något ondt. Å andra sidan, bland de kyrkligt troende, fruktar man, att den otrogna majoriteten af statskyrkan skall komma att utötva ett för de troende förstörande herravälde; och det var just för att förekomma detta som man måste hafva garantier för att de som få att göra med kyrkans sjelfstyrelse verkligen tillhöra henne. Attlåta statsmakten fortfarande hafva hand om kyrkans styrelse duger icke. Hittills har det kunnat gå i anseende till den pietet för kyrkan norska folket bibehållit. Men man måste vara beredd på att otron skall blifva en helt annan makt inom folket och derigenom också komma till makten inom dess representation och regering. Stipendiaten Fr. Petersen ansåg fordran på att hafva åtnjutit nattvarden för en otillräcklig garanti, så länge icke konfirmationsfördraget är upphäfdt. Såsom vilkor för kyrklig rösträtt borde fordras nattvardens begående minst en gång om året deh förpligtelse på kyrkans samtliga bekännelseskrifter. Endast professor Aubert gjorde invändningar mot fordringarna på anslatnir,, till bekännelsen och fortsatt nDattardsgång, emedan man då det var fråa om att ordna rösträtten inom st?iskyrkan hade både rätt och pligt ati taga hänsyn tillklokhetens fordringar,