STOCEHOLM dea 8 November. — i Något om franska samhället. D IV. D En nation, hvilken med så stark kärlek är li fästad vid sin jord, såsom vi funnit händel-o! sen vara med den franske bonden, och med k så stor ifver intresserar sig för allmänna an-jtö gelägenheter, såsom fallet är med kropps-m arbetaren i de franska städerna, har alitförm mycken lifskraft för att kunna krossas, skulle P hon också för en tid kunna besegras af främe: mande soldathopar eller i sin utveckling oroas af inre oenighet. Bondens kärlek till jorden n är, såsom vi i det föregående påpekat, tyvärr k icke ännu förenad med upplysning, och stads-E arbetarens intresse för det allmänna urartarb olyckligtvis stundom till fördömliga försök t att med den råa styrkans makt göra sinalY åsigter gällande. Begge dessa omständighe-l ter äro högst beklagansvärda, men med denle motvigt de hvardera lyckligtvis ega i denje stora, den genom rekryteriog såväl uppifrånir aristokratien, som nedifrån arbetsklassen stän1: digt tillväxande medelklassens upplysning och t förmåga att stå emot anarkien, är man icke !l: berättigad att misströsta om det franska samk hället. C För att af de goda elementer, som ifråga-dc varande samhälle onekligen innehåller, mena hvilka först genom den stora revolutionen er-d höllo möjlighet att göra sig gällande, kunna bilda ett starkt helt, som är i stånd att tri-t umfera öfver såväl yttre som inre fiender,C har tre fjerdedels sekel icke varit nog. Mån-! gen har derför blifvit förledd att tro, detl verket aldrig skall kunna genomföras och att (C Frankrike snarare är på tillbakagång än i!4 framåtskridande, men den misstrogne tager! då icke i betraktande de ofantliga svårighe terna att fallständigt undavrödja verkningarnae af ett sådant samhälle, som det gamla franska ls före år 1789, samt glömmer att nationernas! lif är långt och individens kort, hvarför det förra ej får bedömas efter det sednares mått-! stock. Huru länge sedan är det väl denl4 stora idna om menskligheten vaknade i Frank1 rike? Ännu under Ludvig den tjortondes högt berömda tidehvatf hade detta icke in-l: träffat. Hvad kände man då om arbetets: ära, om individens rätt gentemot staten, om? ett framåtskridande ej blott såsom tomt be-li grepp, utan såsom kraftig realitet? Det var den stora revolutionen förbehållet att väcka : till lif dessa af det adertonde århundradets tänkare förberedda ider. Kan man begära :! att ideerna skola bära frukt så snart efter deras uppväxande? Hufvadsaken är att fosterlandskänslan, äfven under de olyckligaste: tider, aldrig slocknar, och till ett sådant slock-: nand? har sannerligen icke ännu något tecken visat sig i Frankrike. Det må icke tagasl såsom en paradox, om man säger, att äfven de sorgligaste gatustrider medborgarne emellan kunna någon gång hafva sin orsak i en varm, om ock tyvärr missriktad hängifvenhet lför fäderneslandet. Hvad som, trots svåra kriser, ingifver de bästa förhoppningar om Frankrikes framtid, det är den ståndpunkt, på hvilken den franska medelklassen för närvarande befinner sig. Denna klass, ett barn af den stora revolutionen, har ock bäst bevarat sin moders sinnelag, innan denna råkade in på den blodiga stråt, dit hon blifvit lockad geoom det gamla samhällets blinda hat och förrädiska stämplingar inom lardet samt genom det utländska kriget, som alstrade våldsamma handlingar äfven icom Frankrike och för en tid åter förjagade frihet och laglighet. Den föryogrande anda, som öfverlefde de blodiga däden och som var revolutionens verkliga anda har, sedermera ständigt bibehållit stg i Frankrikes upplysta medelklass, skulle deana klass också tidtals hafva af yttre omständigheter hindrats act föra den stora revolutionens idber franåt. Det är denna medelklass som är nationens hjerna, fastän ytterligheternas män föregif vit, att hon skall vara endast hennes mage. Hon tänker för natiooen och synes ensam vara i stånd ätt klart uppfatta hvad Frankrika verkligen behöfver. Utan att särskildt fästa sig vid de rika intellektuella skatter, som finnas hos Frankrikes vetenskapsmän, konstnärer och många af dess skriftställare inom flera grenar af litterataren och hvilka i verkligt värde väl icke lära vara underlägsna t. ex. Tysklands motsvarande idkare at de fria professionerna så måste hvar och en som känner de franska förhållandena medgitva, att hela medelklassen i alimänhet innehar en generel bildning, som icke i någon mån är underlägsen den bildoing, hvilken finnes ibom samma klass i andra länder, men i klarhet öfverträffar kanske de flestas. Man plågar såsom bevis på fransmäns okunnighet alltid framdraga exempel på en eller annan svaghet i deras geografiska kunskaper, och någon gång kan det verkligen vara förhållandet, att en fransmaa icke har så god reda på sig, t. ex. i Sveriges geografi, men samma förhållande kan päträffas i Tyskland och ännu mer i Engand, och må vi gå till oss sjelfva och sanningsenligt besvara hvad de fles:a bland den bildade klassen veta t. ex. om Portugal, ja till och red om sjelfva Frankrike, det land som dock haft ett så stort inflytande på den öfriga verlden och tör hvilket vi så lifligt intressera oss. En brist i de geografiska kunskaperna är alltid en lucka i vårt vetende, men något tiliräckligt bevis på frånvaron af allmän bildving är den icke. Om det tyvärr är en sanning, att folkundervisningen varit alltför mycket vårdslösad, är det ock en sanning att landets elementarläroverk alltsedan revolationens dagar befunnit sig i godt till-,. stånd samt att den högre undervisningen ända ! sedan gamla tider varit lifligt eftersökt äf-! ven af främlingar. För folkundervisningens upphjelpande är det just medelklassen som j: användt stora bemödanden, fastän det tyvärr! stött på hinder dels ilandtbefolkningens egen ? 1