BLANDADE ÄMNEN. — En italiensk röfvare. Från Neapel skrif ver en korrespondent till Times följande: Helt staden har under de två senaste dagarna blott sys selsatt sig med brak af en man, son förskaffat sig en framstående plats i röfvareväsen dets annaler. Det är röfvareanföraren Pilone hvars rätta namn är Antonio Cozzolino. Har gjorde hela trakten Vesuvius osä . Soldater och polis voro ständigt på jagt ef: ter honom, många gånger var man tätt i spårer å honom, men städse lyckades han undkomm: just när man trodde sig säkert ha honom i fällan Pilone var en karl, som var bourbonerna mycket tillgifven. För några år sedan tillfångatog han en neapolitansk bankir vid namn Avitabile, har var också direktör för Neapels bank, midt på ljusa dagen på landsvägen mellan Torre del Grecc och Torre del Annunziata och förde honom til en bergshåla nära Vesuvius. För bankirens lös släppande fordrade han en ofantlig summa, som också utbetalades till honom i guld och så fick Avitabile, som röfvaren behandlat med mycken ar tighet, tillåtelse att återvända till Neapel. Denns händelse väckte stort uppseende den tiden och man uppbjöd alla sina krafter för att gripa Pi lone, men allt förgäfves. Af det lägre folket var han afhållen, ingen förrådde hans uppehållsort ja man täflade om att gömma hozom när han var årdt eftersatt. Föröfrigt behöfde Cavaliere Sant Antonio, såsom han kallades, blott gå öfver grånsen för att finna skydd och bjelp. För någon tid tillbaka gick han fritt omkring i Rom, der mången resande sett mannen gå och drifva. Pilone var i yngre åren stenhuggare i Bosco-Tre-Case, der han slagit ibjäl en karl, han häktades derför, men goda vänner hjelpte honom ut ur fängelset och han flydde till Sicilien. Derefter fick han anställning vid det neapolitanska artilleriet. Han var en af de första, som lossade ett skott till förmån för reaktionen och efter ett par år återvände han till sin födelseort, der det ej var svårt den tiden att bilda detta röfvareband, som injagade fasa hos iovånarne milsvidt omkring. Han brukade ofta fala om hur han tog bankiren Avitabile tillfånga och han tillade då: Man ville ej ge mig så stor summa som jag fordrade, men jag fick dock en ganska respektabel, jag vill minnas att den utgjorde 10; dukater, alltsammans i blankt guld, och jag tyckte det vara bättre att taga denna styfver än intet, ty man var alldeles i hälarne på mig Jag hade en gång ett samtal med honom, hvaraf framgick, att han varmt tog parti för bourbonerna, hvilka också hade stora förhoppningar på honöm och att han var säker på att alltid finna en fristad i Rom; der har han också uppehållit sig längre tider och då och då gjort utflykter till sina gamla stamhåll. Man visste, att han i slutet af April skulle komma till Bosco-Tre-Case och karabinierer voro utsända till hans gripande. Men när de skuile smyga sig ini den håla der han uppe: höll sig, nedsköt ban den i hålan först inträdande karabinieren, hvarpå de andra skyndsamt begåfvo sig sina färde. Från denna tid till sistl. fredag hade men ej hört något af honom, då polismästaren fick genom en spion underrättelse om, att Pilone näninde fredagsmorgon skulle komma till. Neapel för att afhemta en lösesumma. Mötesplatsen var botaniska trädgården, utanför hvilken en man skulle stiga ur den förbipasserande omnibusen och till honom öfverlemna den fordrade summan. Men en stark polisstyrka var fördelad i grannskapet, och när en polisman igenkände Pilone trots hans förklädnad och gick fram för att arrestera honom, drog röfvaren fram sin dolk och gaf honom två sår, men nu skyndade förstärkning fram och Pilone blef öfvermanoad, dock först efter ett förtvifladt motstånd, hvarönder han blef så ilia tilltygad, att han, införd i fängelset, dog der efter en timmes förlopp. En stor folkmassa samlades utanför fängelset, när nyheten om röfvarens död blef spridd och hans lik visades för den nyfikna folkmassan: Han var 40 år gammal, reslig till växten och synnerligen väl och starkt byggt Röfvaren bar på sig andaktsböcker, crucifix, Maria-bild och amuletter samt flere hotelsebref till: ansedda personer, en fotografi af sin värda person m. m. Så slutade denna röfvareanförare från Vesuvius, hvars skiftes. rika öden kunde lemna stoff till en roman och torde väl äfven göra så. Genom itglienarnes inträde i de romerska staterna komma flera andra af samma skrot och korn att försvinna och redan omtala tidningarne att man bemäktigat sig en annan röfvare, med namnet Ceprano, som i flera år lugnt lefvat i den heliga staden under den heliga stolens beskydd.