Östgötha Correspoadenten, som förr var en varm anhängare af Napoleon III, är nu i hög grad republikanskt sinnad. I en artikel om situationen i Frankrike yttrar bladet bland annat följande: sVid Sedan föll kejsardömet. Dess arriergarde och släp inom militarismen bar fallit med Metz Franska folket är nu mer än någonsin lemnadt helt och hållet åt sig sjelft. Skall det fortsätta kampen? Skall det kunna rädda sig? Otroligt! Men å andra sidan, skall Tyskland kunna inblanda sig i landets inre angelågenheter? Skall den konstituerande församlingen väljas under de preussiska bajonetternas inflytande? Skall Frankrike emottaga en regering af sina fiender? Skall kejsardö.net, som framkallat alla dessa olyckor, åter kunna appsta? Skall kejsardömet ej sjelf blygas derför? Skall republiken uppgifva sin sista suck, såsom en martyr, på den sträckbänk, som kombinerade monarkiska passioner beredt landet? Ännu flera frågor störta sig öfver oss? Skall den provisoriska regeringen underkasta sig påtryck, stridande mot dess uppfattning af politiska och nationella rättsbegrepp? Skall Trochu, utan att egentligen ännu ha uträttat någonting, också sträcka vapen med en pariserarmå, Uppe ende till en half millisn? Skall — om äfven de förmögnare vilja gifva sig — också pariserbefolkningen, arbetaroe, göra det? Hvart skall detta taga vägen? Skall hela Frankrike störta tillhopa? i, Usla Europa! Detta krig har i sanning blifvit den skarpaste, den mest dräpande kritik öfver vår tids monarkier, som de någonsia undergått. Äfven i den händelse republiken nu går under, bar den förvärfvat och tilförsäkrat sig vänner och sympatier i samma proportion. som nonarkismen förlorat dem. Med all säkerhet kan man säga, att densamma aldrig någonsin förr haft samma starka fotfäste inom vår tids rättsbegrepp i allmänhet och inom det medborgerliga tänkesättet särskildt, som nu. Dithän bar detta krig fört. Huru kändelserna för ögonblicket än må utveckla sig, skall — sedan kriget slutat, dess ansträngningar upphört och folken återkommit till sig sjelfva — århundradets civilisation utkräfva räkenskap. Om denna räkenskap är ännu för tidigt att skyifva; men den dag skall komma, då kredit och debet uppgöras och räkenskaperna afslutas. 1889 är 1789:s sekularår. Huru skola de europeiska folken väl fira dess sekularfest i Juli månad? Vi hafva 19 år dertill.s