STOCEH9OLH den I November. ij Om dagens stora händelse, kapitulationen i Metz, sakna vi ännu alltjemnt närmare direkta underrättelser. De enda detaljer vi känna äro några ur Londontidningarna för den 28 hemtade uppgifter, som med telegraf öfver Newcastle ankommit till Kjöbenhavn. De berätta, att kommendanten i fästningen, ingeniörgeneralen Coffinieres, den 21 underrättat Bazaine, att hans armå ej längre kunde erhålla proviant från fästningen. Bazaine hade då tillåtit sina trupper att desertera, men större hopar af desertörer hade visats tillbaka af tyskarna. Den 24 Oktober skulle Bazaine beslutit göra ett utfall med hela sin styrka mot Gravelotte, för att tvinga fienden att taga armån till fånga och derigenom göra det möjligt för garnisonen i fäsningen att hålla ut ännu några veckor, men planen uppgafs åter som endast ledande till en onödig blodsutgjatelse. Samma dag på aftonen hade den förste parlamentären afsändts med anbud om fullständig kapitulation. Den 25, dagen derpå, hade general Changarnier ett möte med prins Fredrik Carl, och följande dag, onsdagen, sammanträffade Bazaine med tyska underhandlare på slottet Frescaty, der dock ej enighet uppnåddes i alla punkter. Dagen derpå egde kapitulationen rum. Enoligt samma källa skall den andra preussiska armekåren redan den 28 afmarscherat till Paris. De engelska tidningarna, säga samma telegram, tro ej att Metz kapitulation skall omedelbart leda till tred. Det är tvärtom sannolikt att den genom att stegra preussarnas fordringar endast skall försvåra den. Det talas nu redan om att grefve Bismarck som vilkor för det vapenstillestånd de neutrala makterna söka åvägabringa ej fordrar någonting mindre än uppgifvandet af ett eller flera af Paris fästen... Thiers, som inträffat i Versailles nästan samtidigt med olycksbudet från Metz, har derigenom sett sin uppgift ej litet försvåras. Han hade först ämnat från Tours begifva sig till Paris, för att konferera med regeringen derstädes, innan han begaf sig till Versailles. Få vi emellertid tro en korrespondent till en Berlintidning, skall grefve Bismarck begärt att Thiers måtte först besöka tyska höggvarteret, innan han begaf sig till Paris. uru han ställt sin marschroute känna vi ännu ej; vi veta blott af ett telegram, att han förl. tisdag väntades till Versailles. La France för den 23 Okt. berättar om en dagen förut i erkebiskopspalatset i Tours hållen konselj, som bivistades af regeringens samtliga medlemmar och der Thiers afgaf berättelse om resultaterna af sin stora diplomatiska rundresa. Om dessa resultater vet tidningen ingenting att berätta; deremot tror hon sig kunna meddela, att sedan Thiers afgifvit sin redogörelse, frågan om inkallandet af en constituante blifvit upptagen på nytt och gjord till föremål för en liflig diskussion. Rageringens medlemmar hade alltjemnt varit af delade åsigter, i det majoriteten uttalat sig för valens utskrifvande, men Gambetia fortfarande varit af motsatt åsigt. Emellertid vill Sigele veta, att i Tours skall ha bildat sig ett orleanistiskt fredsparti, såsom hvars chefer Thiers, Grevy, Guyot-l Montpayroux, Wilson och Lefevre-Pontalis nämnas. Partiets organ är den nyuppsatta tidningen La Constituante. Tre at de generaler, som nyss erhållit befälet i de fyra stora militärkommandona, betecknas äfven som orleanister. De äro Bourbaki och Polhös, som en gång varit Ludvig Filips ordonansowicerare, samt Fiereck, f. d. adjutant hos hertigen af Montpensier. Partiet skall umgås med planen att genomdrifva inkallandet af en konstituerande församling och der verka för hertigens af Aumale utväljande till republikens president. Detj berättas äfven, att tre af de orleanska prinsarna ankommit till Normandie, för att under Bourbaki deltaga j försvaret af det nordliga Frankrike. Emellertid äro bonapartisterna ej heller å sin sida overksamma. I Brissel har bildat sig ett ordentligt högqvarter för kejsardömets anhängare, der intriger flitigt spinnas. Bud komma och gå oupphörligt mellan Wilhelmshöhe, Chislehurst och den belgiska hufvudstaden, der Palikao, Rouher, prins Napoleon och prinsessan Mathilde hålla trådarna. Som mellanlöpare tjenstgör den i Tuilerierna en gång så intime dr Conneau. Vi tro oss veta, skritver IL Independaneeg, att om Brissel ej är medelpunkten för de dynastiska intriger som sedan några dagar med förnyad energi äro i verksamhet, det åtminstone har den äran att vara en af hufvudfilialerna för företaget, och vi kande, om angifvarrollen ej vore oss motbjudande, nämna förnäma damer från utlandet som slagit sig ned i Brissel för att med händer och fötter arbeta för en kejserlig restauration och som hängifva sig åt detta värf med en passion som vore en bättre sak värdig. Deras medarbetare göra sig ej en gång mödan att förhemliga sina förhoppningar och planer. Iotrigspelet pågår så godt som i öppen dag, och den allmänna ordningen blir deraf ej störd. Det är fullkomligt osannolikt, att dessa små manövrer, hvilkas upptäckandel alls icke fordra någon hemlig polis, kunna vara regeriogen obekanta. Men hon bekymrar sig alls icke derom. Hon visar en ulländad diskretion, ett orubbligt lugn. Hon låter handlas och talas utan att ett enda ögonblick tänka på att betjena sig af de vapen som våra lagar sätta henne i händerna mot de för politiska stämplingar misstänkta. — Efterlåtenheten mot de bonapartistiska flyktingarna är ett godt förebud för andra flyktingar som ödets nycker kunde kasta på våra stränder. Eljest, slotar tidningen, skulle man lätt få anledning att tro,. mm talanane är ott nrivileginm