:en symbol och ett monument i den stolta katedral, vid hvars fot Nidelfven bugtar sig; men det är på Eidsvold, zom det samhällsmedvetande blef födt, hvilket lifvar det nya Norge, och det är till minnet af det verk, som här har blifvit fullbordadt, som vi återvända, hvarje gång vi behöfva samla våra tankar och våra anvsträvgvingar i fäderneslandes tjenst, i det stora som i det lilla, i fredens obemärkta arbete såväl som om det åter skulle gälla att med vapen i hand värna landet mot inträngande fiender. Ingen främling, som kommer till Eidsvold, bör försumma att besöka den tätt invid jernvägen liggande Eidswolds prestgård, en gammaidags, underlig byggnad, som bevarar minnet af den man, hvilken varmare än någon annan framhöll Eidsvoldsmännens verk och häfdade betydelsen af vår grundlags födelsedag såsom en nationel symbol, af Henrik Wergeland, som hvarje I7:de Maj mottog folkets hurrarop såsom den, hvilken hade instiftat dagen, såsom gemene man kallade det. Hans far, ofvannämnde Eidsvoldsmanr Nikolai Wergeland var nemligen i en lång följd af år prest här. Och ingen, som intresserar sig för vårt land och vårt folk och icke blott reser såsom nyfiken turist, bör underlåta att aflägga ett besök hos den man, som nu bor i Eidsvolds prestgård och väl skall stanna qvar der, till dess kan lägger sig till hvila i skygd af den gamla kyrkomuren. Det är den nitälskande Eilert Sundt, folkvännen och folkgranskaren, mannen med der outtröttliga forskarelusten och med den brinnande fosterlandskärleken.