blott, med hvilken fasthet nationalgardena i Paris gropperade sig omkring regeringen, dä kon hotades af de röde. Se, huru hastigt arbetare-bataljonen från la Croix Rousse sopade bort Cluseret och hans anhängare i Lyon. Och till och med desse röde äro farlige, förnämligast genom de energiska medel de vilja använda för Frankrikes försvar. Cluserets plan att bilda en armå medelst en tvungen och vid dödsstraff anbefalld konskription bar delvis blifvit antagen af Gambetta. (?) . Man säger, att det icke fins några chefer. Det fins icke mera några naturliga chefer, ty senatorerne, de deputerade, embetsmännen, generalerna äro alla imperialister och aristokratien gömmer sig. Men hvar annorstädes än i Frankrike kunna civila chefer så hastigt ioproviseras och så lätt blifva åtlydda? En advokat från Marseille, af genuesisk härkomst, faller ned från skyn, säger att han skall försöka att rädda Frankrike, om han kan, och i hans händer koncentrerar sig all myndighet på hela sträckan mellan Tours och Marseille. Hvem är det som uttalar sig mot Gambetta? Chefen har ännu icke synts, men när har väl ödets man visat sig inom loppet af sex veckor. Men hvilket annat land har någonsin så väl improviserat en regering med sådana materialier? Hvilket annat land har någonsin uppbyggt en fullständig orgnisation genom att lägga diktaturen i hufvadstadsrepresentanternås händer? Vi vete icke allt hvad denna regering gör, men vi veta, att hon förmår att anskaffa penningar dertill. Hon har befästat Paris. Hon bar inrättat tvenne medelpunkter för landets styrelse. Hon improviserar armåer, om hvilka friherre Moltke, som säkerligen är en kompetent domare, ta-. lar med aktning, Hon har vidmaktbållit Frankrikes officiella lif. Vi veta icke huru desse män göra allt detta, men de göra det, gentemot svårigheter sådsna som en liga af femton departementer i södern, hvilken är liktydig med en egjelfständigbetsförklaring af södra Frankrike. Sjelfva denna förklaring är ett tecken till politiskt lif. Den gamla maskinen arbetar icke mera. Frankrike har icke, det är sannt, såsom tyskarne väntat, stridt från departement till ,departement i regelbundna uppbåd; såsom hohenzollerne skulle hafva gjort. Men detta är en följd atrevolutionen. Republikanerne bevisa öfverallt, att den gamla, skapande kraften ännwalltid existerar, och denna finner sin sporre i ett af staternas förnämsta skyddsvärn, den allt beherrskande patriotiska känslan. Det kan vara orimligt, såsom. några engelsmän säga, att Frankrike icke gifver sig och ieke erkänner sig besegradt. Men denna vägran och den af hvarje resande intygade vissheten om att den regering, som afträdde ett stycke, en del af området, skulle blifva störtad, är ett nytt bevis: på, att nationalandan icke sjunkit och att pånyttfödelsen icke skall låta vänta på sig. Statsorganisationen har i Frankrike gått under, men icke landet.