Kriget och läkarne. Vi återgifva här den i vårt onsdagsbla omförmälda uppsatsen under ofvanstående ru brik i Wiener Med.zinische Wochenschrift Den lyder sålunda: Hvarjö dag bringar hya och på a liga be vis på det; hvaröfvör vi hyllgen i Homanite t865 intresse bittert klagade, att man nemli gen å de krigförande makternas sida hufvud sakligen och i första rammet drager försor; om medel att döda och såra, om tändnålsoch chassepotgevär, om krut och bly, me att biständsoch bjelpmedel för sårade oc sjuka — läkareoch förbindningsmaterialie behatidläs såsom blotta bisaker. Det finnes ingen bataljberättelse och ingen seger. bulletin från stora och små furstliga fält herrar — stora fältherrar äro de ja allesammans! — ingen tidningskorrespondeng, i hvilken icke förekomma de mest upprörande klagomål öfver den tröstlösa bristen på läkare. hjelp, och på hjelpmedel i allmänhet, Nu skulle man visserligen föreställa sig, att dylika från alla håll kommande, fruktansvärda nödrop icke borde träffa endast och allenast döfva öron hos de laodsfaderliga regeringarne, men så förhåller det sig verkligen. Ett betydligt antal. unga och skickliga Wienerkirorger och läkare äro benägna att begifva sig till den tyska krigsskådeplatsen; de förfråga sig muntligen, skriftligen och på telegrafväg både här och der; men man visar dem från Pontius till Pilatus, från den nordtyska legationen till den sydtyska. Ingenstädes kan ett slutligt säkert svar erhållas. Skall rman begifva sig till Preussen eller Sachsen, till Baiern eller Baden; blifva resekostnaderna ersatta; erbåller man traktamente eller rationer? Om alla dessa småsaker vet man å ort som vederbör ännu icke besked! Att reserverna och kanonerna i rättan tid inträffa få rätter ort, det är hafvudsaken; med läare för de tusentals sårade och krymplingarna har det nils iogen brådska! Hurn nidsk och knusslig man år med äfseende på läkarnes. kan följande faktum -bevisa: Ett par unga läkare ha redan blifvit af en nordtysk legation engagerade för hospitalsonsten, De vänta hela veckan dag efter 22 på order att afresa, I går erhöllo de en depesch, att de böra vänta ännu några dagar, enär ännu inga sårade inträffat på den bestämda orten. På detta sätt sparar och gnider man på ett par thaler för läkare, under det man är mycket frikostig, ja, slösaktig med millioner till tändnålsgevär och och kanoner. Det är rent ömkligt hur man bushållar med menniskolif och menniskoväl. Vi vilja här citera ett högvederbörligt dokument, som lemnar det mest slårnde bevis på befogenheten af dessa våra i allmänhet framställda anmärkningar. Den österrikiska Patriotiska: understödstöreningen vände sig nemligen till de tyska understödsföreningarnes centralkomitå i Berlin med fråga om hvilka vilkor, som beviljades pålitliga läkare och kirarger, som ville begifva sig till tyska krigsskådeplatsen för att taga anställning vid hospitalsoch lasarettstjensten. Berlinerkomiten, som betygade komitea i Wien sin hjertliga tacksägelse för de ädelmodiga gåfvorna af penningar och bandager,, skickade få samma gång följande märkvärdiga tirku80 Vi ordagrannt återgifva: Berlin den 27 Juli 1870. Först och främst tillkännagifves, att vederbörande läkare skola ställa sig till oinskränkt diaposition och förpligta sig att wtan aföning och utan resekostnadsersättning tjenstgöra enligt befälhåfvande läkarens förordnande, Då, enligt-gällande föreskrifter, vid fälttrupperna och depå mobil fot stående afdelningarme cndast medlemmar af sanitetskåren få anställas, så kunna de ifrågavarande läkarne till en början endast få sig tjenstgöring anvisad vid de i armöns rygg upprättade krigsoch reservlasaretten. Först efter minst 14-dagärs proftjenstgöring och sedan man blifvit öfsertygad om vederbörande läkares fullkomliga pålitlighet i alla riktningar kan ett kontraktsenligt engagement på obestämd tid med traktamente af 2 å 3 thaler, och eventuelt inqvarng, ifrågakomma och afslutas. Men framförallt erfordras, att de läkare som anmäla sig, tala tyska språket flytande och vid sin anmälan hos armåns genralstabsläkare förete fullgiltigt vitsord öfver sin vetenskapliga qvalifikation och behörighet att i sin hemort obehindradt praktisera såsom läkare, sin regerings samtycke samt utlåtande af vederbörande nordtyska legation eller konsulat. Undertecknadt: von Koon. Hvilken byråkratisk omständlighet och hvilken finansiel småaktighet under en tid af en så himmelsskriande brist på läkare! När man efter flera veckor lyckligen förskaffat a alla upptänkliga intyg, diplomer, vitsvcd, behörighetsbetyg, samtycken och utlåtanden; när man utan aflöning och utan resekostnadsersättning ställt sig till obegränsadt förfogande; när man sedermera varit så lyeklig att till belåtenhet fullgöra tminst 14 daPars proftjenstgöring, först då erhåller man dat lysande och frikostiga traktamentet af 2 a 3 Thalef på obestämd tid! Hvilket ädelmodigt anbud, hvilka förledande vilkor för en stat, som har så ogndaktigt mycket pengar.! Ja, den arme sårade