tillständ af osäkerhet och rättslöshet. Jag tror ej, att denna skildring kan kallas partisk. Nu kan visserligen en anbängare af machiavellistiska eller jesvitiska grnuodsatser påstå, att Bismarck varit berättigad till hvilka nedrighetör som Helst, blott han kunnat genomföra det stora verket, TyskIands enhet. Men ett dylikt tal, som man stundom verkligen får höra i Tyskland, kan ej komma i fråga från Göteborgstidningens sida. Hvad är det då, som framkallat tidningens sympatier för den prödssiska politiken? Är det möjligt, att någon välsignelse kan väntas af sådana grundsatser och sådana medel? Är det ej snarare troligt, att ett verk, som med så orena medel kommer till stånd, bär i sitt sköte frön till sin upplösning, och bör man önska framgång åt en sådan tysk enhet, som medför förtryck i det inre och eröfringspolitik mot andra nationer? Härpå har H. T. svarat, att den icke hyser några sympatier för den preussiska poli tiken, men att den icke känner något till, att grefve Bismarck våldfört tryckoch yttrandefriheten, eller att han någon gång kränkt konstitutionen : eller giftvit löften till höger och venster och aldrig hållit dem. Detta kan nu bero på en mycket hög grad af glömska, hvilken vållat att en publicist, soil! varit med så länge, nu helt och hållet förgätit t. ex. de löften, som gifvits om Slesvig och till Frankrike efter Sadova-slaget, alla presstrakasserierna i Preussen, rättegångarne mat de ledamöter af preussiska kämraren, Söm Vågat föra ett frimodigt språk emot de kraftmesyrer, genom hvilka krigsbudgeten oktrojerades på ett konstitutionsvidrigt sätt, ja till och med förföljelserna mot Jacoby och andra tyska demokrater, som i närvarande tid vagat uppträda mot eröfringslystnaden. Men när Handelstilningen på samma gång jemför den bismarckska jerooch blodpolitiken med den politik, som skapat Italiens enhet och till italienarnes innerliga glädje från deras skuldror lyftat främmande och inländska tyranners ok och gjart dem fria, när H. T. sålunda ställer vid sidan af hvarandra Bismarck och Cavour såsom statsmän af samma skrot och korn, så kan sådant icke bero at glömska; a är advokatyr för den bismarckska politiken. 2. Handelstidningen har icke funnit det vara fullkomligt riktigt oc naturligt att preussarne ställa för ståndrätt och skjuta tillfångatagna franska frivilliga skarpskyttar, som icke äro fullständigt militäriskt uniformerade och kommenderas af officerare, som tillhöra franska armn.n Det beteende, som preussiska öfverbefälet förklarat sig ärna visa mot de franska frivilliga skarpskyttarne och äfven mot mobilgarde, som icke var fullständigt uniformeraat, försvarades af Handelstidningen (n:r 214) i en längre folkrättslig föreläsning, ur hvilken vi meddela följande: I samma stund emellertid folkrätten i senare århundraden velat äfven för kriget fastställa vissa lagar till skydd tör de fredliga invånarnes lif och egendom, har denna rätt ålagt dessa samma invånare vissa förpligtelser, hvartill i första rummet . hör, att de skola afhålla sig från deltagande i striden med vapen i hand. Vilja de det göra, böra 1 de antingen ingå i de organiserade armåernas leder eller ock bilda egna kårer, hvilka då böra ega , en viss organisation med befäl och manstukt. Pri vatmannen är af folkrätten absolut förbjuden att! på egen band skjuta på fienden eller eljest med vapnen angripa honom. j I samma uppsats beskylldes Stockholms, posten i anledning af dess klander öfver det E t J preussiska tillkännagifvandet, att komma med falska anklagelser och senfaldiga utvjutelser mot de män, som nu leda Tysk-j; lands härar, Stockholmsposten fick också l då bittra förebråelser derföre, att han för-. biser, att de tyska soldaterna få icke vid dödsstraff skjuta på fredliga och obeväpnade r borgare... Vi ha icke kunnat upptäcka i H.t I. något ogillande ord öfver den framfart f mot fredliga invänare, som preussarne påjÅdc sista tiden ådagalagt, då de enligt tyska P korrespondenters uppgift skjuta märer, municipalråd och andra civila personer derföree att frivilliga skarpskyttir i trskten öfverg allit och dödat preussiska soldater, ellert edbränna hela köpingar för hvad en ellerlr var af deras invåvare anses ha förbiutit. ö 8 Dn g q 3. Handelstidningen har icke funnit det enselt och naturligt att tyskarne föra ett utrotingskrig mot Frankrikes folk eller att de nåste bombardera Paris och begrafva dess in-1 ånare under ruinerna.n I afseende härpå skulle vi kunna inskränka ss till att erinra om den artikel om Paris!S ;ombardement såsom en gudomlig straffdom ! fver synderskano, hvilken vi nyligen cite-! ade och åt hvilken vi egnade en kritik, hvil-! en just baft den verkan att framkalla H. T:st näftigt uppblossande vrede. d Vi vilja blott tillika uppfriska H. T:s eroring derom, att hon (n:o 212) i en kritik d9 Iver Jules Favres första cirkulärdepesch å örklarade att från hans sida en afbön va-t it på sin plats,, att då han vägrade att gå f n på en sönderstyckning af landet, så inne-t jar dett3, enligt en engelsk uppfattning, son !8 I. T. synes godkänna, en falsk hederskänsla, 5 om ej blott vägrar gifva den förfördelade pprättelse, utan till och med vill framställa TI ig sjelf som martyr, samt att franska fol-! et derför bör tvingas att tillegna sig ettF ögre föreställningssätt,, hvarjente H. T. ef-F er att ha förespeglat sina läsare en bild af! åldsamheter, som fransmännen skulle begått Tyskland, om de blifvit segervinnare, utopar: vKan man då undra öfver, om Tyskand nu söker göra sin farliga fiende oskad8 g?a Vi sakna för dagen håde tid och utrymme tt göra utförligare citater. Vi kunna dock d j underlåta att till slut anföra en mycket etecknande strof. li I sitt nummer för den 12 dennes har H. T. n artikel, hvari ordas om möjligheten .att olkkriget skall kunna utveckla sig i Frankike derhän, att det kunde taga en för tykarne hotande vändning, och att de skulle d unna, efter att ha nödgats uppgifva belägingen af Paris, tvingas till ett farligt återh ag genom trakter, hvilkas befolkning nöden ragt till förtviflan. st Handelstidningen utropar vid tanken härpå: P Hu:u mycket blod har då icke gjutits och bi uru mycken ödeläggelse har då ej skett — le: tan frukt!, äl ES i I Narikes Allehanda läses följande: fe I Göteborgs Handelstidning förekom häromfr agen utdrag ur ett bref från ea upplyst! ch aktad man i en högre samhällsställning, i vilken gttrade: v Jag har alltid förvånats öfver det passionerade ;V fresseriet. Jag har då Tysk-! Ö BS a