Ko rön fa 1d 1 I VV ; ht a Å Å j 2 0, UOMUIRBER UULLTYCKUO BI ODSKAT att vi skulle repröducerå dena Eppsats, så skulle vi visserligen ktinnat ega alldeles full ) giltiga skäl att vägra detta. När Handels. i tidningen förlidet år på det häftigaste hade angripit hr A. O. Wallenbetp, Iökb under någor polifisk polemik eller till följd af något otfentligt uppträdande, utan etter hörsagor rörande privata affärer, så vägrade Handelstidningen införa ett svaromål tråd lir W. hvilket gick vt på att faktiskt gendrifva de skåfpa beskyllningarne och H. T. anförde för denna sin vägran tvenne skäl, dels det ätt svaromålet vore affattadt i co olhöfvisk ton (en åsigt, söm icke delades af opartiska personer, som lärt känna angreppets art och dess skärpa) dels ock derföre att hr W. sjelf hade en tidning till sin dispuösitign, Kvilket så tillvida vär oriktigt, söm br W. icke var tidningsatgifvare. Förmodligen anser H.-T. ett sändebref, hvari hon yttrar, att A.-B:s red. sätter sig lötver ärligheten och der hon uppmanar våra läsare att ieke sätta någon trö till hvad vi yttra, vara mycket höfviskt till ionehåll och Janständigt till form; vi äro så vana vid, att .Jden som silar mygg, när det gäller att bedöma den mer eller mindre anständiga formen af hvad andra skrifva, sväljer de största kameler i dett2Z hänseende, när han sjelf lär pårt och såsom sådan skall affatta ett svaromål, så att vi icke förundra oss så särdeles mycket öfver dylika utfall. De skulle emellertid gjort en vägran från vår sida att publicera denna skrifvelse fullt befogad, äfven om den söm skrifvit densamma icke verkligen egt till sin disposition en stor och allmäut spridd tidning, Vihaemellertid föredragit att publicera detta bref, eburn vi derigenom utan tvifvel utsträcka dea hberalitet, vi i sådant fall gerna vilja visa, något väl långt. Skrifvelsen kan i alla händelser lemna våra läsare ett någorlunda klart begrepp om den fanatism, till hvilken Handelstidningens redaktion efterhand spelat upp sig, och för närvarande befioner sig. Sympatierna för Frankrike äro så varma och snart sagdt enhälliga i vårt land, att hvarje publiostiskt tttalande, söm gått it på att rätt.ärdiga och stegra dessa sympa tier, i det hela varit alldeles obehöfligt. Men så uppträdde genast vid början af kriget Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning med artiklar, som gingo ut på att visa, att den allmänna meningen i vårt land hade fullkomligt orätt, att -Frankrike vore det land, som hotade freden och den politiska jemvigten i Europa och att Preussen stode med fullkomligt renå händer, vore den oskyldigt angripna. I sammanhang härmed framkastades den satsen, att om vårt land mot all önskan och förmodan skulle indragas i striden, så mäste det kämpa på Preussens sida. Utan att på ringaste sätt vilja förnärma vår kollega, våga vi antaga, att hans första uttalanden i detta hänseende icke voro så allvarsamt menade, otan mera framkastades såsom en paradox, hvilken skulle riktigt tydligt ådagalägga hans froktan för att sympatierna för Frankrike skulle kunna leda till ett deltagande från vår sida i det utbrotna kriget. Under den polemik, som sedermera uppstod, och då han skulle försvara den sålunda intagna positionen, arbetade han sig alltmera in i en uppfattning, som blef rent af fiendtlig mot fransmännen, men deremot betraktade den prens siska politiken samt preussarnes göranden och låtanden i den icke blott välvilligaste, utan mest förskönande dager. Handelstidniogens framställningar framkallade emellertid, derföre att de stodo i strid med det allmänna rättsmedvetandet i vårt land och derföre att de i utländska blad anfördes såsom vitnesbörd om uppfattningen i Sverige, protester och vederläggningar från nästan alla de svenska tidningar, som mer et irriterade tillstånd, hvari den eller mindre pläga deltaga i dea offentliga diskussionen. Det var härigenom, som de flesta af. de uttalanden inom den svenska pressen egde rum, hvilka väckte dåligt humör i Nord-Tyskland, kanske så mycket mera derför, att man kände, att svenska allmänheten var i tillfälle att döma om saken någorlunda opartiskt. Utan Handelstidningens häftiga uppträdande för den preussiska politiken skulle dessa uttalanden såsom obehöfliga troligen. uteblifvit. Emellertid hade Handelstidningen kommit så in i rollen af tysk sakförare, att denna position icke kunnat öfvergifvas äfven nu, då franska folket, öfvergifvet af hela verlden, kämpar för sitt lif och sjelfbeständ såsom nation och då kriget från Preussens sida uppenbart är ett eröfringsoch förintelsekrig. Den öfriga pressens flesta organer ha fuonit det vara obehöfligt och orätt mot sin publik att oppoffra tid och utrymme på ständig polemik med Handelstidningen rörande dessa imnen. Särskildt ha vi mottagit många skrifvelser, som uppmanat oss-att icke onöligtvis sysselsätta oss med vederläggningar, som äro obehöfliga och som af preussiska korrespondenter i vårt land genast skola ramställas i den vidrigaste dager, såsom omotiverade utfall mot Tyskland. Handelsidniogen har emellertid i de öfriga bladens sfhållsamhet i detta fall endast velat se ett vitnesbörd derom, att dess publicistiska vVapen varit lika segerrika som de preussiska kanönerna och har ooppbhörligt fortsatt sina offensiva rörelser mot Frankrike och mot den allmänna meningen i vårt land. Handelstidningen har visserligen icke könnat undgå att egna ett och annat uttryck af beklavande eller medlidande åt den ställning, hvari ranska folket nu kommit, och emellanåt reserverat sig mot tanken att Handelstidningen cke skulle önska det allt godt; men såväl rtiklar som referater ha dock samtidigt nnehållit ganska mycket hånligt mot Frankike samt försvar för Preussens konsideraionslösa framfart. Den enda rimliga förklaringsgrunden till de vestämda förnekanden, som Handelstidningens tgifvare i det ofvan införda sändebrefvet ippställer, är att han icke kan minnas eller 1a reda på allt hvad nämnde blad innevållit. Det vore en obillighet mot våra läsare att vesvära dem med ett vidlyftigt florilegiom af atser och uttalanden i Handelstidningen unler de senaste tvenne månaderna. Vi skola blott erinra om ett och annat från den allrasita tfidon Arch gam vi fana I då ner sam laga