Tidningsöfversigxt. Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning ioneKåller i senaste måndags tr följande sändebref till redaktionen af Aftonbladet: Hr Redaktör! Det är en talares erkända rätt att få förklara sina ord, då de blifvit oriktigt uppfattade eller misstydda. Hans egen tolkning eger der vitsord, intilldess han vederlägges med sina verkliga ord. Äfven för det skrifna ordet mäste denna lag gälla. Dess författare bör kunna fordra, att hans egon tolkning af möjligen dunkla eller tvetydiga uttryck blir godkänd, då misstydning uppstått. Så har åtminstone undertecknad uppfattat sin skyldighet till författare; vare sig stående utom pressen eller kolleger inom densamma. Har jag missförstått någons ord och har han visat, det hans mening varit en annan, har jag skyndat att upptaga hans förklaring. Detta är endast den enklaste rättvisa, och förtjenar alltså intet beröm. Men Ni, hr redaktör, bar mot en gammal yrkesbroder, till hvilken Ni äfven stått i personliga vänskapsförbindelser, iakttagit ett annat förfarande. Ni har lagt yttranden och äsigter i hans mun, som han aldrig haft. Och när han beriktigat dessa Edra misstag, visande att hans mening varit nätt opp den motsatta, så har Ni ej låtsat derom; Ni har helt enkelt fördolt saken inför Edra läsare. Men ej nog dermed. Ni tvekar ej att snart omigen tillskrifva honom en ny åsigt, ett nytt yttrande, af lika oriktig och förhatlig art, sättande Eder, såsom det synes, på förband öfver den ärligheten att vilja lyssna till ett beriktigande af Eder falska uppfattning och framställning. Det vore mig mycket kärt, om Ni tilläte mig i Edert blad få genom citater styrka sanningsenligheten af hvad hvad jag här uppifvit, men grannlagenheten torde fordra, det jag för tillfället inskränker mig till att inför A. B:s läsare förklara, det Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning, för hvars innehäll jag är juridiskt och moraliskt ansvarig, icke suppträdt såsom advokat för den Bismarckska politiken (A. B. den 27 Sept.), icke funnit det vara fullkomligt riktigt och naturligt att preussarne ställa för ståndrätt och skjata tillfångatagna franska frivilliga skarpskyttar, som icke äro fullständigt militäriskt uniformeraGe och kommenderas af officerare, som tillhöra franska armen, (A. B. den 30 Sept.) samt ; icke funnit det enkeit och naturligt, att tyskarne föra ett utrotoingskrig mot Frankrikes folk eller att de måste bombardera Paris och begrafva dess invänare wnder ruinernav etc. (se A.B, den 14 Okt.), enär Handelstidningen fastmer uttryckt sin varma önskan, att franska folket måtte ha oevarat undan kejsardömets 20-åriga depravationsperiod nog mycket af moralisk och fysisk kraft att kunna försvara sitt land. Då jag icke hyser någon förhoppning derom, att Aftonbladet skall hädanefter mera än tillörene sjeltmant upptaga förklaringar af denna art ur Handelstidningens spalter, vill jag härned ödmjukligen anhålla, det Aftonbladets! äsare icke måtte sätta någon tro till de åsiger Ni, hr Redaktör, efter Eder fria fantasi, men icke efter mica ord, under detta krig, illskrifvit den tidhing jag redigerar, en varing, som tyvärr sannolikt ätven lärer komna att gälla hvad Aftonbladet kan behaga! ramdeles i detta hänseende anföra. Göteborg den 15 Okt. 1870. S. A. Hedlund, I ansvarig utgifvare och redaktör af Göt. Hand.och Sjöfartstidn.?