Ara ansal AO. FO SEUS INGNSKAD Uti Större eller mine antal kan varit uppstäldt, bör endast förvåna sen, som saknar hvarje begrepp om ett slagfälts taktiska användande och truppers manövrer under strid. Ingen härförare kan tillåta farliga luckor i sin slaglinie blott för att freda ambulanserna ; och ingen kan bjelpa att stridsvågornas oroligt och nyckfallt vezxlande ebb och flod oförtänkt na kas ömsom det epa och det andra af de ställen, åer arma sårade vårdas. Den hvita fanan kan blott med svårighet voptäckas af de i stridens rök och hvimmel stående truppafdelningarne. Skott i riktni gg mot dem kunna väl alltså knappast undvikas. Ån mitdre kan vaan bjelpa, att sådana platser på Btridsmarker, der förbinderiplatser af läkarne ändamålsenlivast upprättas, just igenom sitt skyddade läge ofäst lära blifva desamma, eller mycket nära ansande till dem, hvilka äro de bästa, ja kanske le enda tjenliga för uppställning af skytteliniernas lltallig brist både det ig brist både på föda och på de för sjukvården ol dgängligaste förnödenheter måste t; vårr ofta uppstå, vare sig tillföljd af oreda under ånga och stora transporter eller hastiga marscher, helst ind oförutsedd riktning, eller täta och biodiga bbningara. Opåräknadt talrika offer, . Sjukhus, sjukdepöter och ambulanser i en omriogad stad eller by lära väl äfven kunna blifva fkl utsatta för skjutvapnens förstörande protiler, särdeles de svårare och längre nående. utan att dessa derföre behöfva bafva, blifvit rikfade specielt på sådana mål? Framför liggande mark skyler ofta utan att skydda; krutrökens slöja är tät, och i skottlinien kunna stundom militära jäjekter finnas, mot hvilka elden icke kan under3, I stora trosskolonner, hvarest tilläfventyrs finnas Hera eller färre sjuktrossen tillhörande vagnar, nå neatralitetstecken, ÖN låra.dessa beklaggen lätt nog komma att gilva..obefogadt skydd ät dfrig tross, i ukgra fall, medan tvärtom; i andra fall, sjuktrossen kan gåmiste om berättigadt skydd, just emedan icke alla öfriga fordon i kolonnen äfven äro af lika neutral beskaffenhet. AJlt sådant torde beklagligen böra anses för närvarande oundvikligt, och gifver 0688 åtminstone ingen vätt att misströsta om nyttan af våra bemöanden, eller att anse illvilja och hat ovilkorligen hafva vållat hvad den oberäkneliga slumpen oftast, men understundom äfven oförstånd och stridshetta, torde hafva åstadkommit. Vårt verk är menni skokärlekens, och ju svårare de förhållanden gestalta sig, under hvilka detta verk är kalladt att utföres; ju förfärligare ett skoningslöst folkkrigs händelser dagligen framträda, desto mera måste fursoningens tänker, taloch handlingssätt höfvas våra internationella föreningar, äfvensom deras vid härarne anställde tjehstemän. Sedan kriget en gång upphört, sedan dagens högtsvallande lidelser hunnit svalna, torde det blifva sjukvårdskongressernas Dligt att pröfva halten af de från båda si lor gjorda anmärkningarna och, der klagomål verkligen befinnas grundade, samvetsgrant forska efter utvägar att för framtiden, såvidt möjligt är, förebygga missbruk, skadliga för föreningarnas verksamhet och anseende. Huru än dessa framtida undersökningar må komma att utfalla, kunna vi emellertid redan nu på förhand med stolthet bevitna, att de internatio-) nella frivilliga sjukvårdsföreningarna under detta årets fälttåg gjort menskligheten oskattbara tjenster, samt att det goda, de ofta och mångsidigt nträttat, betydligt öfverträffat hvarje billig törväntan. I sanning, under intet föregående krig. har en så allmän, så snabb, så verksam och så oegennyttig hjelp kommit sårade och sjuke krigare till del som nu; och välgörenheten, ständigt ånyo påkallad, har heller aldrig förr visat sig så outtröttlig i sina bemödanden, så storartad i sin utsträckDing, Få a ; : Geneverkonventionen hyllar såsom enaf sina förRDämsta åsigter den: att krigaren, ifrån det ögonblick han är sårad, icke längre må af sjukvården betraktas såsom tillhörande någondera af de fiendtliga härarne, utan anses jemte sin vårdare stå under den kristliga barmhertighetens och menniskokärlckens egid. Je 1 denna grundsats tttalas det rent och allmänt menskligas försteg framför det mera exklusift nationella, och menniskoväonen må med allt skäl fröjdas bäröfver. Men om nu ea så ädel grundsats, ehuru villigt erkänd af alla, ej ännu lyckats skänka absolut trygghet i hvarje enskildt fall, så bör han åtminstone fullkomligt genomtränga den internationella sjukvårdens samtliga föreningar och deras tjenstemän. Hos dem må inga politiska bevekelsegrunder, inga personliga tycken någonsin tillåtas bortskymma de stora menskliga principer, hvilka lyckligtvis utgöra vår grundval, och skänka vårt värf sin höga betydelse. Mycket är redan uträttadt. Lätom oss akta oss för att fordra omöjligheter; låtom oss icke rygga tillbaka för oundvikliga offer, icke heller klaga öfver misskännande eller andra svårigheter, hvilka, vore de än så oförBkylda, dock omöjligt kunna genast öfvervinnas. Våra föreningar äro ännu unga, och detta är det första stora europeiska krig, hvarönder de fått komma i full verksamhet. Våra grundsatsers sanning har nu först börjat klarna för den stora allmänheten. Tiden skall vara vår säkraste bundsförvandt och det goda vi åsyftat, och i hvars tjenst vi arbete, skall vinna allt större framgångar, skall medföra välsignelse i allt rikare mått. rsberättelsen kommer att i föreningens minne återkalla, huru Sverige deltagit i det stora internationella välgörenhetsvärfvet under det blodiga krig, som nu rasar. Hvad såväl föreningen som enskildta svenska qvinnor och män uträttat gifver ett nytt, märkligt vitnesbörd om den vidtbekanta svenska välgörenheten. Genom det högst betydliga penningbidrag, föreningen för sin del beslutit afsända till den internationella agenturen i Basel, har onekligen ett djupt grepp blifvit gjordt i dess ej alltför stora kassa. Några lära anse den afsända summan varit alltför betydlig för våra tillgångar. i Föreningen må emellertid helst hängifva sig åt den lugnande tanken att, i fall, det Gud afvände, krigets olyckor och lidanden en gång drabba den skandinaviska -halföpvs länder, då skola deras befolkningar ega dess mera grundade förhoppningar om återgäldande i mångdubbelt mått af nu lemnad hjelp. . Måtte dock den dag sent om någonsin randas då vi skuile behöfva att för egen del påkalla en återtjenst för den vi nu bevisat lidande medmenniskor I Måtte rätt snart äfven detta mördande krig slutas, hvars härjniogar vi, till vår djupa smärta, måste se hemsöka Europas fastland, och som i en hatfull tvekamp på lit och död tyckes allt mera söndra tvenne ädla folk, hvilka, om de möttes på andra täflingsbanor, bättre skulle befordra både sitt eget och hela mensklighetens bästa! Sekreteraren uppläste härefter revisionsberättel: sen, hvaraf inhemtades att föreningens tillgångar, hvilka vid 1868 års slut utgjorde 23,149: 96, till räkenskapsårets slut förkofrats med 3729: 36 och oppgingo sålunda till 26,879: 32. Af detta bePp har som bekant i sistlidne Augusti månad A föreningens sammanträde 20,000 francs blifvit anslagna till de i pågående kriget sårade och till agenturen i Basel afsände. Årsafgifter af föreningens medlemmar ha uppgått till 4383: 72. Sedan styrelsen tillerkänts ansvarsfrihet för årets förvaltning, öfvergicks till uppläsande af Aårsberättelsen. Ur densamma anteckna vi följande: Utskottet som i den föregående åreberättelsen uttalat sin tillfredsställelse öfver att under då tilländalupna året ingen förenings krafter behöft tagas i anspråk för kriget, fäster uppmärksamheten på det motsatta förhållandet nu då alla länders föreningar äro fullt sysselsatta för att söka lindra de lidanden, som de pågående blodiga striderna framkallat. Utom den storartade välgörenhet, som af de krigförande makternas egna frivilliga sjukvårdsföreningar nu utvecklas, har den svenska föreningen, lifligt understödd af svenska folket. i öfrigt m visat ett nit och en benägenhet till deltagande, jä som ställer oss i jemnbredd med andra länder och deras föreningar. Utskottet omnämner derefter il berättelsen de af föreningens tillgångar för de så-!! rada: analagna AMIN franec nndar natfäntadt vil Oh AM oo M mm — mmMoPR DA LAH IA 0 HR vv 3