SILL. YV IA. Af JULIA KAVANAGEH, Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD. Sällsynta växter, sköna blommor, alger i glaskupor och små vattenkonster som mittrade och i klara droppar föllo ned I basginer, prydde det; men stolarne utgjorde dock dess förnämsta ära; de voro af hvarje form som lyx och en förvekligad smak förmått uttäska till-menniskans beqvämlighet och lättja, Kände man sig böjd för indolence, så var det ljufligt att sänka sig ned i en af dessa stolar och derifrån, utan att ens behöfva röra hufvudet, se på allt hvad man hade för sina ögon. EI dessa stolar, hvilkas förmågaatt fängsla hen. nes, gäster kostat lady John så mycket, satt nu garnisonen omkring sin general-en-chef, Lady John var vacker och säg i denna stund utmärkt bra ut, der hon satt tillbakalutad i sin med purpursammet klädda Voltaire. Hennes lifliga, mörka ögon, glänsande, svarta hår ch friska by gjorde det svårt att säga, huravida hon var tjugufem eller femtio år. Närmast hecne satt professor Smitb, för närvarande hennes och garnisonens gunstling; en egenhet som nemligen skulle varit olycksbringande för en mindre priviligierad person än lady John, men som endast bidrog att öka hennes makt, var hennes fullkomliga oförmåga att reda sig utan en cavalier servante. Han kunde vara gammal eller ung, klok eller narraktig, — detta var alltsammans underordnade förhållanden; åtminstone ) Se A. B. M 238--242,