J1ande säiter tull cetlsamma, så — att iela är mensa Jagt och de största snillen kafva frisstagit sig; hvem vet, om det icke varit bättre att sluta freden innan man kommit til Paris. Frankrike bar ingenting mera att förlora. Förberedelserna till bombarieriogen åf Paris. Från Sceaux skref en korrespondent den 6 dennes till Neue freie Presse om dessa förberedelser och om öfriga förhållanden inom belägringsarmen följande: . sMan idtäger de mest storertade förberedelser till beskjutningen af Paris. Tusentals söldater äro sysselsatte med jordarbeten, uppkastande af skansar 0. 8. v. Men äfven fransmännen arbeta inför tyskarnes ögon outtröttligt och i stort antal på sina utanverk samt förstärka och fullkomna dessa alltmer under skydd af sina kanoner. Efter all sannolikhet skola de mindre fästena på den omkring Paris dragna fästningsgördelns södra sida, men isynnerhet Ivry, bli hufvudanfallspunkterna. fven på norra sidan, på sidan om S:t Denis, vidtagas på det ifrigaste på den tyska sidan förberedande arbeten. Den egentliga belägriogen kan dock icke begynna förr än efter förloppet af två veckor, ty Moltke har förklarat: I fall vi verkligen någonsin vilja begynna skjutningen, måste det ske ordentligt. Men innan en ordentlig, regelbunden beskjutning af de parisiska fästena kan börja, måste de svåra belägringskanonerna ankomma utanför Paris, och de äro väl redan till stor del på väg dit, men deras transport försiggår endast långsamt. Samtidigt med dessa svåra kanoner fortskaffar man lokomsbiler och gatulokemoiver, hvilka sköla draga deh svåra kalibern från Nanteuil, banans tyvärr mycket ofördelaktigt belägna ändpunkt, ända till framför Paris och der uppför de branta höjderna, nder det att väderleken ända till den 5 Okt. varit synnerligen gynnsam för de utanför Paris bivuakerande trupperna, inträdde nämnde dag en plötslig förändring, och på de klara, varma eftersommardagarne följa dimmiga, kalla, kusliga och mulna dagar med kyliga och fuktiga nätter; och em det i två dagar fortfarande regnet håller i änhtl längre, skola lokomobilerna tillsvidare inställa sin verksamhet, kanontransporten för ögonblicket afbrytas och hela beskjutningen ännu längre fördröjas. Den största framgången lofvar man sig af de förbättrade 24-pundingarne, hvilka ännu på 6000 steg göra ett skott i pricken möjligt, men i det hela skola ha en skottvidd af mer än 8000 steg. Detta är en förbättring af de preussiska 24-pundingar, hvilkas verkningar redan i det slesvigholstenska kriget är 1864 väckte alla fackmäns beundran. Ungefär 200 sådana kanoner ha redan anländt till Paris. De tyska förposterna maka sig under tiden allt närmare fram mot fästena, och så t. ex. ligger redan en baiersk faltvakt vid byn Chatillon, således nära framför fästet Montrouge. Fransmännen äro mycket slösaktiga med sina svåra projektiler, de skju:a mycket, men onekligen väl. Såvres bombarderas dag och natt från tet Tasy, Saint C:oud beskjutes ifrigt från Mont Valerien. Charenton, fransmännens utfallsport hittills, tyckes nu för längre tid ha tillslutit sig. Sedan den 1 Okt., då en icke obetydlig del af den i Paris befintliga reguliera armeån och eliten af garde mobile derifrån förgäfves sökte verkställa en genombrytning, bar allt varit lugnare. Dagligen förefalla dock smärre strider. De på de yttersta fi erna framför Paris stående tyska-trupperna lida alla af svält. Hela kretsen omkring Paris på en bredd af några mil är så när som på Versailles och S:t Germain — retlan totalt utåten. Tusentals soldater lefva ofta flera dagar å rad blott af potatis. Många truppafdelniogar skicka då och då små afdelningar på revisitioner in i landet med tillåtelse att vara borta till 6 dagar (hvilket tydligt bevisar, att man redan måste gripa vidt omkring sig), och om då en dylik reqvisitionspatrull återvänder blott med en oxe eller ett par får eller en ko, är man rätt belåten. Som från Tyskland på banan ända till Nanteuil till största delen förstärkoingstrupper och belägringsartilleri, men blott mycket litet proviant ankomma, så blir nöden med hvarje dag större och antager sina ställen allt betänkligare difnensioner. Trupperna provianteras nu med s. k, ärtkorf. En sådan ärtkorf, af hvilken för några daar sedan redan flere tusen centner ankommit till anteuil, räcker till ett mål åt tre soldater. Ställningen i Paris. En korrespondent i Tours skrifver till Times. Lyxartiklar och allt hvad som för de fattiga är lyx, men för de rika ett behof försvinna eller ha försvunnit. Slagtaretodarne äro stängda. Man talar om farsoter bland boskapen, men i sjelfva verket är det brist på foder, och det som finns är oumbärligt för militära ändamål. Hästar i godt skick säljas pr och äro försvanna på gatorna, undantagandes kavalleriets och artilleriets. Mjölk och smör fionas nu icke att få för något pris. Hvarje dag lär, att något, som förr var oumbärligt, nu är omöjligt. Har det är för barn och sjuke, det öfverlemna vi åt mödrar och sjukvakterskor. Huru många af dessa miilioner måste ej vara utblottade på penningar och afskurna från dessa hjelpmedel! Huru många äro ej utan vänner och hjelp, och huru ytterst hastigt skall icke deras antal ökas! Snart skola nu kommunismens saturnalier komma, blott för att slås till jorden af en stark hand, om någon hand är nog stark dertill. Icke en gäng de bildade kunna veta, hvad en belägring vill säga, innan de uthärda den, eller hvad krig är, inoan de utkämpa det. Huru mycket -miadre de obildade, hvilka biott kunna veta hvad de se, hvad de göra, hvad de lida! Och öfver allt detta hänger till på