förrädare. Gaoerillakriget i Vogesorna. Det nederlag som enligt de tyska tidningarna de franska friskarorna i Lothringen lidit har ej varit grundligare än att samms skaror åter kunnat kort derefter dyka upp på nytt ej långt från S:t Remy, der den första striden stod. Från Remiremont, söder om Epinal, telegraferades nemligen den 10:e, att en ny sammandrabbning egt rum mellan de tyska trupperna och friskyttarna vid Bruyres, i närheten af det första slagfältet. Om stridens utgång förmäler telegrammet ingenting, oaktadt eller måhända just emedan det kommer från preussisk sida. . Om den första drabbningen vid S:t Remy eller Bruyeres skrifver N. Freie Presses militärförfattare: De till oss i dag från en särskild korrespondent ingångna meddelandena rörande striden vid S:t Remy påstå, i motsats till de badiska segertelegrammerna och i öfverensstämmelse med underrättelserna om samma strid från preussiska högqvarteret, att de fransmän, som tillbakakastades, icke voro linietrupper och mobilgarde, utan franctireurs. Denna omständighet synes oss vara af synnerlig betydelse. Guerillas, äfven när de äro samlade i stort antal, äro icke bestämda att tillkämpa sig strategiska, knappt att uppnå taktiska resultater. Blifva de sprängda, så samla de sig åter truppvis och fullgöra sitt farliga, men fienden ofta till förtviflan pinande uppdrag. Bem, söm förde kriget i Siebenbärgen på guerillavis, blef nästan utan undantag slagen, flera gånger nästan tillintetgjord och dock manövrerade han den olycklige Puchner ut ur landet. Nu må medgifvas, att bland de preussiska generalerna icke fiones någon Puchner och de skola göra processen kort med franc-tireurerne; men att dessa hota till och med den så vigtiga stationen Luneville och kunde kasta tillbaka en bataljon sachsare, det visar dock hur det lilla kriget, om ej Paris fall inträffar snart, kan antaga en allvarsam betydelse, kan för segraren blifva en fara som ej får underskattas. Brigaden Degenfeld, bestående af 7 bataljoner infanteri, två sqvadroner dragoner och 4 batterier, hade erhållit uppdrag att på tre kolonner marschera genom bergen och rensa Vogeserna från franc-tireurer och att den 8 åter förena sig i Luneville Man synes från fransk sida ha varit väl underrättad om deras annalkande och man bade derför samlat de kringströfvande friskarekårerna i en väl vald position ; kanske hade man också förstärkt dem med depottrupper från söder. andra sidan var det för den sydligaste af de tre kolonnerna, hvari den badenska brigaden hade indelat sig, så nära koncentrationspunkten ganska lätt att begära bjelp af de begge andra kolonnerna. Såsom vår korrespondent säger, hafva åt Saarburg till flera regementen blifvit dirigerade, hvilka väl icke hörde till brigaden. Sedan Vogesernas öfversta ås väl var öfverskriden, erbjöd föreningen ej några svårigheter, och sedan föreningen en gång var verkstäld, behöfde de krigsdugliga, segervana tyskarne ej vidare tänka på några farligheter från de oregelbundna, delvis mycket dåligt beväpnade franska skarorna. Den försvarade positionen måtte ha varit stark, ty på något afstånd från dess front ligger Meurthe med flacka stränder, hvaremot S:t Rmy och Nompatetize ligga vid en skogbevuxen bergvägg af ungefär 350 metrers höjd, och dess stormande var således förenadt med faror. Enligt den badiska berättelsen hade fransmännen dragit sig tillbaka på Rambervilliers. Af denna underrättelse var att förmoda, att badensarne hade: tagit fieåden i högra flanken och kunde tränga honom från Epinal till Luneville. Den officiella franska berättelsen låter striden, som hon säger varit oafgjord, ega tum vid Bruydres. Tyskarnes krigföringesätt. Journal de Ronen meddelar följande redogörelse för plundringen af S:t Dizier: Preussarne fordrade af staden en brandskatt af 5C0,000 francs och förde såsom gisslan till Barle-Duc fem af stadens municipalråd. Följande dag beviljades ett anstånd på två timmar med summans erläggande, och hotades med att i annat fall de förnämsta husen i staden skulle förstöras. Enär penningarne icke kunde anskaffas, började stadens plundring och fortsattes under en och en half timma, då ett anbud af 150,000 francs gjordes och afslogs. Slutligen antogs denna summa, som blifvit subskriberad af stadens förnämsta invånare; en organiserad plundring började derefter ånyo och fortsattes till kl. 6 på aftonen, under hvilken tid trupperna bemäktigade sig allting af värde, som de fingo tag i. En skomakare blef dömd och skjuten för det han skjutit på de preussiska soldaterna. Mairen, som begifvit sig till Bar-le-Duc för att söka utverka benådning eller uppskof återvände med oförrättadt ärende. Ofverste v. Kahlden, chef för första mecklenburgska dragonregementet, har i en proklamation till invånarne i Laon och omgifvande byar tillkännagifvit, att minsta antall på eller motstånd mot de tyska trupperna kommer att med yttersta stränghet vedergällas. För hvarje tysk soldat, som blifvit dödad, komma fyra fransmän, skyldiga