emedan de icke egna sig väl att kritiseras af en reatral iakttagare, som fått tillträde till högqvarteret vid en af de båda armåerna, enär derigeoom kan bringas upplysning för den ena sidan och vållas skada för den andra. Att en belägring af Paris förestår — d. v. s. en belägring såsom någonting annat än en inaneslutning — kan icke ett ögonblick betviflas af någon, som känner de tyska armeernas nuvarande stämning. Det är ett företag, inför hvilket all nutida och forntida erfarenhet af krigsoperationer krymper tillsammans till en ren obetydlighet. Paris, en stad med omkring 2 millioner menniskor, är icke blott hufvudstaden utan sjelfva lifscentrum för en nation om närmare 40,000,000 menniskor. Det finnes åtskilliga fransmän, som säga, att det egentliga försvaret af Paris är den franska armen, och att när den franska armen blifvit slagen i Frankrike fiones icke längre något försvar för Paris, men dessa tillhöra samma skola som de, som påstå att Englands försvar är dess flotta, och att, om den är besegrad, det icke finnes någon utsigt . för ett försvar till lands. Då Napoleon Il. var slagen och de allierade framträngde tilll Paris, fanns för honom icke längre något hopp och han måste abdikera. Men nu är! Paris en ofantlig fästning. Det gör motstånd sedan franska armån. upphört att finnas till eller befioner sig strängt blockerad. Såvida icke endera det finnes en armå utanför, för att upphäfva belägringen, eller, å andra sidan, staden är i stånd att med egna hjelpmedel besegra de belägrande, så är det klart att Paris måste falla, och Fravkrike skall då befinna sig i en sämre ställning än om Paris icke hade varit befästadt. Men det finnes dock en tredje omständighet att taga i betraktande: I hvilken ställning skall den preussiska armån befiona sig, om alla försök att tysta fästningens eld misslyckas, och den nödgas qvarstanna der utanför öfver vintern ? En korrespondent till Frankfurter Journal skrifver från Versailles den 30 September: De franske medborgarsoldaterne slåss bra; det vitsordet måste man gifva dem. Man synes vilja vänja dem vid striden för att förbereda borgerskapet på de stundande tilldragelserna. Oafsedt att de redan vid flere tillfällen vunnit åtminstone öfvergående fördelar såsom vid Villejuif,igenkänner man deras tapperhet på det tydligaste deraf, att vi vid den sista stora drabbning, som vår baijerska 6:e jägarbataljon hade att Besta, till vår öfverrask funno mynningsladdningskanoner, med hvilka man en lång stund gjort oss motstånd och underhållit en verklig afgrundseld. Högst bedröfligt ser det ut häri nejden. Alla föremål bära spår af en förtviflans strid. Vägarneäro förstörda och genom förheggningar gjorda ofarbara. Påandra ställen bar man sprängt chausstoch jernvägsbroar i luften och nedrifvit hela byar för att skapa en ödemerk, och jag måste tillstå, att man nästan bar uppnått detta mål. Byar, småstäder, villor, slott hafva fullständigt utdött. Invånarne hafva end flyt till Paris. I husen ficner man allt hvarpå en gentleman kan göra anspråk, endast ingenting att äta. Ilvad man icke kunnat släpa bort, det har man nedgräft eller gjort oanvändbart. Hvad båtar oss all lyx i husgerådssaker då vi måsto hungra eiler frysa. Vi reqvirera visserligen, men kretsen för våra reqvisitioner blifver daglien större. En armr6 i fiendeland liknar en gräsoppsvärm, som förtär allt, utsuger allt. Ofta bar det redan förekommit, att möbler och husgerådssaker, dörrar och fönster blifvit brända för att underhålla bivuakeldarne, ty nätterna äro fuktiga och kalla, och trots alla lifgördlar och ylleskjortor kan man icke skydda sig för den bistra, allt för stelnande kölden. Man skall med tiden gå ännu läögre och slutligen äfven tillgripa taken och golfven. Afven från tyska källor ingå nu berättelser som skildra ställningen inom de tyska armeerna aliting annat än i rosenrödt. De soliga dagarna äro förbi, skrifver en korrespondent från Mainz till N. Frie Presse, en rasande vestlig vind jagar ned regoet i strömmar, hur skall det blifva i bivaakerna utanför Metz, hora i kantoneringsqvarteren utanför Paris? Våra tappra soldater, skrifver han, måste i de kalla nätterna sofya utan halm på bara marken. Den vestliga passaden brusar fram öfver Paris : och Lothringen, genomdränker armåerna, blöter ! upp marken, mirskar provianten och tjenar den i dessa trakter ännu alltjemnt rasande boskapspesten som ett farligt spridningselement. Sedan mer än åtta dagar gå i nattens dunkel l, långa tåg af vagnar i direkt förbindelse med Pontå-Mousson härigenom. Sedan samma tid visar oss den bhärvarande dödslistan i medeltal sju soldatnamn dagligen. De senare tillhöra den förfärliga ! eliten af dessa tåg. Det är de halfdöda som ejmer förmå uthärda transporten och som genom l! de ännu folktomma gatorna föras till lasaretterna :! att der draga sin sista suck. Det är neppeligen ! en slump att nattens tystnad höljer dessa saker. ; s 1 Huru högt har förlustsiffran af 40,000 sedan de senaste sammanställningarna stigit. Och i hvilket tillstånd skickar man de krigare tillbaka som vå! gat lif och helsa i fäderneslandets tjenst? Ett! sådant sjuktåg för sällan flera possagerarvagnar l! än som äro tillräckliga för en tredjedel af de så-: rade. Två tredjedelar af dem inrymmas i täckta ! godsvagnar. I dessa ligga nu de sårade på bott. :! nen, en med, en annan utan madrass, med en j! halmkudde eller tornistern under hufvudet. Det ! minsta antalet har filtar, många ens ej kappor;:! halmbäddar finnas ej heller. De af febern, reu-: matismen, den förfärliga diarren och tyfus, tilll! största delen hungertyfus, angripna soldaterna, ! af hvilka ganska många äro familjefäder, ligga! merändels på bara tråbottnen utan något underl lag under den flera dagar och nätter räckande ! transporten. . Orlzars. ; Staatsanzeiger för den 13 framhåller Orleans! i militäriskt bänseende stora betydelse. Gevom sitt läge på Loires högra strand, säger tidningen, är det en för operationsarmea omkring Paris vigtig punkt, då det gäller att skydda denna här från anfalliryggen. Dessutom är Orleans en af Frankrikes rikaste städer, och isynnerhet trakten norr om detsamma det bördigaste land, som tyskarne under detta krig hittills genomtågat. Stadens strategiska betydelse ligger hufvudsakligen deri, att jernvägarne från Nantes, Bordeaux och Toulouse samt den franska centralbanan hvilken förenar Lyon (öfver Bourges) med Paris, sammanträffa härstädes. Vidare ha tyskarne genom stadens eröfring fått öfverången öfver Loire i sitt våld; två storartade roar, hvilka Bvärdera kosta l million francs, leda härstädes öfver floden. Som Orleans skyddas at Loire, bildar det, ehuru endast en öppen plats, dock en framskjuten post af största vigt och betydelse. Staden eger 70,000 invånare, hvilka kunna räknas till de mest välmående och fredsälskande i hela Frank