SLI. VIA.) Af JULIA KAVANAGE, Öfversättning afgEORA HAMMARSKÖLD, Den unga flickans beslutsamhet, oberoende väsende och föresats att lemna dem, voro förskräckliga fel i principessars ögon. Hennes äsigter och fördomar kommo henne att högligen ogilla Silvia, hvars uppförande syntes henne både otacksamt och opassande. Men likväl kände hon sig mera bedröfvad än harmsen och hennes bror, som såg detta, yttgade vänligt: Fågeln vill lemna buren som har skänkt honom föda och säkerbet; han vill hellre flyga omkring i verlden, der kattor ficnas i mängd och födan kanske blir knapp nog. Det är så, och, eara mia, så har det alltid varit; vi kunna inte hjelpa den saken. Ja, han hade rätt; det har i all tid så förbållit sig; och då två dagar senare mrs Green, en fet och rödlätt, femtioårig fru reste bort med Silvia Nardi under sitt beskydd, stodo don Sabiao och hans syster heit modstulna Qvar, men den unga flickan var glad som en lärka. Det var helt naturligt att buren skuile förefalla tom och ödslig sedan den urgs, glada sångfågeln var borta, men huro bade det varit tänkbart att lilla fågen pruile flyga bort med sorg, då hela wericen ag öppen för honom? ANDRA KAPITLET. Angbåten, med hvilken mrs Green och Silja skulle göra resan från Neapel till Mar) Se A: B. JM 288 och 289.