svar gafs. General Bourbaki gaf sig ut för läkare, då han lemnade Metz. Berl. Tidendes telegrafkorrespondent i London påstår, att hela den mystiska historien upplöser sig i en underhandling mellan marskalk Bazaine, genom general Bourbaki såsom mellanhand, och kejsarinnan — såsom den af Bazaine erkända regentinnan — angående de eventuella fredsvilkoren, en underhandling, som synes hafva egt rum med konangens af Preussen och grefve Bismarcks vetskap. Kejsarinnans svar säges i det väsendtligaste stämma öfverens med Jules Favres svar till Bismarck den 20 Sept.: Ingen landafträdelse och ingen rasering af fästningar. Lyon. Angående Lyons fästningsverk skrifves till Wwientidningen Presse af en korrespondent, som besökt Lyon, men hastigt måst lemna staden för att ej bli häktad: Hvad befästningarne beträffar, så är forten omkring Lyon enligt min åsigt i alla händelser af större betydenhet än de vid Paris, och detta icke endast för den gynsamma terrängen och verkens betydligare storlek, utan äfven för det solida Dygg: nadssättet och deras nyare konstruktion. Jag trodde mig dock iakttaga, att icke alla verken äro riktigt anordnade, och att man vid deras anläggande mera afsett att kunna beberrska den oroliga staden än en yttre fiendes bekämpande. Det gifves fort, som nästan fullkomligt kunna beherrskas från de närbelägna höjderna med det nuvarande långskjutande artilleriet, och försummandet att befästa höjden vid Le Verdun synes mig vara ett svårt fel, så mycket mera som det befästade lägret vid Lyon ej torde sakna långskjutande artilleri af gröfsta kaliber, emedan en stor mängd positionsartilleri blifvit fördt bit från de södra hamnarne. Verken äro fullständigt armerade; endast de nyanlagda skansarne och förskansningslinierna äro ännu ej fullfärdiga; som verk af det senare slaget betecknar jag isynnerhet den bastionerade föreningsvallen mellan Saöne och Rhöne samt den halfmilslånga förskansade linien på norra sidan om Lyon, hvilken sträcker sig utefter jernbanan ända till bron öfver Rhöne. Förskansningen är fullkomligt oriktigt anlagd och högst illa utförd; den skyddar alldeles icke den högre liggande jernbanan, den är mycket för svag och i tekniskt hänseende så illa utförd, att några få kanonskott skola blifva till räckliga att öfverallt öppna gapande brescher deri och förstöra bela machverket. Med alla dessaarbeten är säkerligen flera ån 500 personer syssel-: satta. Af allt detta kan nu den slutsatsen dragas, att Lyon som fästning helt visst är i stånd att göra en fiendtlig belägringsarme motstånd, och att man redan från denna stund kan räkna på ett försvar af denna stad efter Paris exempel; af en operationsduglig fältarmå i närheten af Lyon finnes dock för närvarande intet spår. Saken är visserligen den, att talrika truppmassor, materiel, rekrytoch hästtransporter befordras på alla sydostliga jernvägslinier till Besangon för att, som jag från tillförlitlig källa erfor, derifrån sändas till ett läger, som skall bildas söder om Epinal; men dessa truppers militäriska betydelse kan icke kallas annat än ringa, äfven om man ej tager deras otillräckliga styrka i betraktande. Tysksraes krigföringssätt. Om byn Peltres uppbrännande af tyskarne meddelar en korrespondent från Chesny i Eibef, Ztg följande skildring: Inbyggarne hade signalerat till fransmännen omedelbart före dessas utfall från fästningen den 27 September. För att förhindra ett upprepande af detta förräderi (!) blef det nödvändigt att förstöra byn, hvars läge gör det så lätt att derifrån gitva signaler till armen i Metz. Man underrättade derför invånarne om, att de måste lemna byn med all deras flyttbara egendom ionan kl. 8, emedan man på detta klockslag skulle sätta eld få byn. Två kompanier af det 6:te westfalska infanteriregementet fingo order att utföra detta uppdrag. Ki. 5!, drogo Peltres invånare bort. Det var en sorglig syn att se dessa menniskor lemna det hem, de så länge bebott, och som snart skulle vara en asklrög; mången oskyldig måste ju lida med de andra. Boskapen drets förut; derefter följde invånarne, män qvinnor, gubbar och barn — alla voro belastade med busgeråd o. 8. v., och många greto. Mest beklagade sig qvinnorna; de vredo sina händer och kastade då och då en afskedsblick på byn. Ett egendomligt intryck midt i denna tafla, som var så full af smärta och korg, gjorde de små barnen, hvilka muntert lade framåt, liksom till lekar och skämt. Det dröjde flera timmar innan tåget dragit förbi. När de sista försvunnit ut synkretsen, satte vi eld på byn. Kl 8 stod den i ljus låga. Dess förra inbyggare, som knappt voro en fjerdedels mil borta, betraktade detta sorgliga skådespel. I dag är Peltre endast en rykande grushög. to dee ae a RSe SS Ne