TT BMMER al LICUJE PEISOD. iotnsenktitnsnshinniketstntkntnin Tidnpingsötversigt. Syåsvenska Dagbladet, som på kort tid vunnit en betydande spridning i Skåne och synes komma att intaga en aktningsvärd plats inom svenska publiciteten, yttrar i er artikel följande i afseende på den närvarande sitnationen i Europa: Det gör onekligen ett mäktigt intryck att se den enbet, hvarmed hela Frankrike beslutit sig för at. hellre samfäldt gå under, än styckas. Afven Preossens ifrigaste vänner bland de engelska tidningarne, hvilka nu flitigt kommentera franska regeringens upphäfvande af beslutet om en konstituerande församlings inkaldande, måste på grund af sina underrättelser från olika delar af Frankrike förklara det vara ett misstag af grefve Bismarck, då denne i sitt bekanta cirkulär antyder orsaken till detta regeringens beslut ligga i dess farhåga, att en sådan församling skulle komma att uttala sig för freden. De medgifva, att franska folket trots de fruktansvärda lidanden, som öfvergått och förestå det, obestridligt och enhälligt skulle rösta för krigets fortsättande hellre än att antaga de preussiska fredsvilkoren. Hur ofta har man ej mot Frankrike, och särskildt mot Frankrike under kejsardömet, fått höra den beskyllning riktad, att endast de krasst sinliga och materiella intressena numera der voro representerade, att dess kraft och fosterlandssinne dött ut, att dess rationella lif försoffäts och n:dsjonkit i en oerhörd moralisk ruttenhet, der det endast hölls vaket af vinstbegäret och mnjutningslystnaden. Och nu har detta folk blott en eada tanke: fosterlandets ära och integritet, och har knappt en känsla tillöfvers för sina uppoffringar; det erbjuder hvilken krigskostnadsersättning, fienden vill bestämma; utmattade, för det närvarande nästan ruinerade af hvad kriget redan kostat, finna de sig villigt i att ytterligare belasta sin framtid med en skattebörda, som kommer att förkrossande tynga åtminstone den nuvarande generationers. lif; blott af fosterlandets jord vilja deingenting afstå. Det förstår sig, att pluraliteten af den engelska pressens organer fiona denna franska caprice, om också rätt vacker, dock synnerligen dåraktig och föga statsmannalik. För mängden af Frankrikes bönder och borgare vid Rhone och Loire äro Elsass och Lothringen temligen okända landsändar, anmärker man hånande. För dem skulle förlusten af dessa provinser således vara temligen imagivär. Sant nog; man skulle blott afstå ett stycke af låndets ära och begagna ett antal af sina bröder som lösepenning. Den krasst sinliga franska nationen kan emellertid ej finna sig i denna förståndiga utväg; den fortfar att förblindad frambära million efter million af sioa återstående sparpenningar till de oupphörligt återkommande national-lånen för krigets fortsättande, med temligen liten säkerhet för såväl kapital som ränta, efter hvad man nu kan tycka. Nej, då är den anderika och högstämda tyska nationen helt annorledes besivningsfull; innan den ville inlåta sig på någon lifligare teckning å det tyska national-lånet, afbidade den först mit tiefem Bedacht verldshändelsernas gång, för att se hur chancerna för liqviden skulle komma att ställa sig. Men ej nog med millionerna; det franska folkets hjeltemodiga försvar kräfver af detsamma ett ännu dyrbarare offer. I sin hufvadstad har Frankrike hopfört de samlade produkterna af ett stort folks under århunraden ostördt fortgående odlingsarbete; och det rika, liffulla, strålande Paris står derföre också utan like bland städer. Europas stolthet, är denna lysande stad för en stor del af den bildade befolkningen i andra sträfvare, mindre lyckligt lottade länder hvad den varma, färgrika ungdomsdrömmen är för den allvarlige mannens minne, hvad bilderna från flickans första bal är för den sträfsamma husmodren. Men för franska folket är Paris något vida mera; det är på en gång nationens hufvad och bjerta, den allt absorberande centern för dess hela odliog, dess konst och vetenskap, dess industriella och andliga utveckling, dess historiska minnen, dess hela nationella lif. Och ou — i hvarje ögenblick kuöna vi vänta underrättelsen om denna stads bombardement och ett bombardement, hvilket säkert ej af någon humaninetshänsyn kommer att mildras. Frankrike har ej tvekat att begagna sitt Paris som en länk i försvaret. af det nationella oberoendet, och Paris har ännu mindre tvekat att intaga den ärofalla platsen. Hvarje underrättelse derifrån bekräftar dess beslutsamhet att med hvarje sten i sina byggnader, med hvarje lif inom sina murar tjena som ett bålverk för nationens frihet, att hellre som en hop af ruiner falla i fiendens händer, än frivilligt medgifva honom en enda remsa af Frankrikes jord. 1: Huro föga statsraannalikt franska folkets handlingssätt härvid än må vara, så är