SILL VIA. Af JULIA KAVANAGH, Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD. FÖRSTA KAPITLET. Don Sabino Nardi satt och läste Horatius på den lilla gröna plats — halft froktträdgård, halft blomsterterass, som omgaf hans masseria, ty villa kunde stället svårligen förtjena att heta. Egentligen var det blott en ganska liten landtgård, men boningshuset hade ändock sin loggia och ett platt tak, hvarigenom det på visst sätt kom att herrska öfver hela det omgifvande landskapet. Bygdt på en af de många höjderna ofvanför Sorrento, dominerade det nemligen hela den breda vik, som i sorglös skönhet slumrar under Vegavil hotande skuggor. : Det gamla, förfallna huset, så länge stekt af solen, tills färgen öfvergått till djuPe gulockra, låg till hälften gömdt i en lund af citronoch pomeransträd med de rika hesperiska frukteroa lysande som rödt och blekt guld igenom de mörkgröna löfmassorna. Med ännu djupare grönska reste sig en hög cypress ensam bland de andra träden emot den blånande skyn och kastade en lång, smal skugga på den varma solbelysta jorden, Don Sabino satt i skuggan, tillbakalutad i er gammal, maskstungen ländstol, som ännu bar spår efter afnött förgyllning, En rutig vomu !shalsduk var bredd öfver hans kala hofvpd för att skydda det för flugorna; han hade kastat det ena benet öfver det andra, ett vackert exemplar i qvartformat af Horatius låg på hans koä, uppslaget vid andra